...har det varit idag! Sov länge, precis det...jag sov ännu lite längre än jag brukar kalla att sova länge. Och det var ruskigt skönt. Lillungen har fått en förkylning i kast med sig så han sussade gott, och länge han med.
Vaknade sent om sider som sagt, till en varm och solig söndag. Och inget speciellt inbokat. Lååång frukost ute i det underbara höstvädret, med gula björklöv som siglade ner omkring mig.
Nu är det ju så, som ni vet, att ingenting inbokat inte är det samma som inget att göra! När sömnigheten sakta ramlat från mina ögonfransar med hjälp av ett par rejäla koppar kaffe, började jag spana över trädgården och allt som borde göras där.
Lillungen blev nedbäddad framför tv:n med en ansenlig mängd näsdukar och lite att dricka inom räckhåll. Och den äldre hade nedbäddat sig själv i husets tystaste och mörkaste rum, möjligast långt borta från oss vakna familjemedlemmar. Han hade jobbat natt och hoppades innerligt på att hans mor inte skulle komma på att sätta upp hyllor, eller annars bara härja på inomhus...
Och jag som faktiskt borde sätta upp lite hyllor, och jag som faktiskt borde härja på lite inomhus...men det kan jag kanske göra en annan dag då?
Hemskt svårt var det inte att välja utomhussysslor framom inomhussysslor när hösten bjöd på en sån underbar söndag! Funderade på att ge mig ut i svampskogen, men hur det nu sen blev så höll jag på i trädgården - och vips var klockan middagsdags. Min sena sovmorgon kan ju haft en liten bidragande orsak till att jag inte hann med båda två? Tror ni? Nääääeee?
Men svamparna kan vänta. Sovmorgon skall man ta när det känns så!
Grillen skuffades in i garaget, krukorna tömdes och tvättades, och i bara förbifarten vände jag en rabatt som jag borde ha gjort nåt åt för länge sedan. Kanske jag bara väntat på den rätta stämningen? Nu kände jag ingen pardon - allt skulle bort! Och till våren väntar mig en ny rabatt att plantera. Planerandet tänkte jag ta i vinter framför brasan, gärna med lite glögg i glaset när nordan blåser kring knutarna!
Medan jag härjade på i trädgården hörde jag det där lillalillalilla pipet som kommer från domherrarna. Är de redan här? Till sommaren brukar de försvinna till Den Djupa Granskogen, men är de tillbaka därifrån redan nu?
Väntar de en tidig höst?
Bäst att fixa den biten färdig också...Fågelmatningen. I våras fick jag syn på ett skåp, fult som stryk, i trappuppgången på jobbet. Sniffade runt lite för att höra vems det var.
För jag hade blivit förälskad i ett fult skåp...då vet ni hur det är....
Efter lite detektivarbete kom jag fram till att skåpet hörde till en fotobutik. I detta skåp förvarades fotona då "på den tiden" när man traskade med sin filmrulle för att få den framkallad. Remember?
Brandsäkert och med möjlighet att låsa och med en tyngd som på ett mindre kassaskåp kan jag förstå att de framkallade fotona låg säkra här. Vad fotobutiksinnehavaren inte kunde förstå var att nån på allvar ville ha denna fula tingest hem till sig.
Jag till och med frågade vad han ville ha för det, varpå han brast ut i ett gapskratt.
- Betalt??? Ta skräpet - om du orkar, hahhahahahaa!
Ha! Jag orkar vad som helst när jag fått den växeln på. Eller...jag orkar alltså väldigt bra övertala "nån" (i detta fall min ex och äldre sonens kompis) att släpa hem eländet till mig. Hade först tänkt att lillungen skulle få det upp till sitt rum, men med tanke på hur mycket ett plåtskåp låter, och det faktum att trappan är smal och skåpet väger ett ton och att ja...det fanns inte så många frivilliga att bära det...så fick det bli ett uteskåp i stället.
Nu skall jag ha fågelmaten, talgbollarna och uteblossen och ljus till lyktorna och sådant i det.
Så fick jag min oplanerade söndag att gå...i sällskap av katten Myrra som de första två, tre timmarna tassade runt med mig, men sedan nöjde sig med att lojt blicka över mina förehavanden från en av stolarna vid uteplatsen.
När jag vid femsnåret parkerade grepen vid den svängda rabatten kände jag att jag trots allt fått en hel del gjort. Kändes skönt i kroppen också.
Lillungen snörvlade vidare, men hade knappast hemskt mycket emot att jag inte tjatade på för mycket tv-tittande - för en gångs skull...;)
När det började skymma därute kom jag in, tände ljus och började med middagen. Lagom tills steken blivit klar kravlade den äldre sonen ner för att äta "nattarbetandes-frukost".
Det var en alldeles vanlig - men hemskt skön söndag!
kram alla söta löv i vinden - njut av hösten!
M.