Här kryas det sakta på sig. Lillungen hade åkt på sitt livs första bihåleinflammation, angina och öroninflammation. Slut var han, och ont hade han och febern åkte bergochdalbana i hans kropp.
Som ett riktigt skruttigt päron kände han sig;)
Mina ungar har gu´skelov varit av den friska sorten. Det har varit sällan jag behövt stanna hemma med dem, därför är dethär med rätt till vård av sjuka barn inte något jag varit speciellt insatt i...
Men läkaren som vi besökte var klok nog att fråga om jag behöver ett intyg till min arbetsgivare.
- Jo, ja...kanske??? Jag VET faktiskt inte. Men vi stannar ju hemma bara ett par tre dar?
- Jo, ja...kanske??? Jag VET faktiskt inte. Men vi stannar ju hemma bara ett par tre dar?
- Ja, men det finns de arbetsgivare som kräver läkarintyg när barnet är över 10 år, tyvärr nog, svarade hon.
- Jaha, nå men jo, isåfall, tack!
Lillungen var så slut av läkarbesöket och väntan på apoteket så jag fick nästan bära honom de sista metrarna hem. Han somnade bums när han nått soffan.
Efter en stund ringde min chef som fått mitt meddelande om att jag åkt med lillungen till läkare.
- Jaha, men du vet ju att det dras från din lön om du stannar hemma, var det första hon sade när hon ringde.
(Nu är det inte hennes fel, men det kändes som en disktrasa i ansiktet...)
- Jo, men jag har läkarintyg, sa jag och skickade en tacksam tanke till läkaren som förstått att skriva ut ett sådant.
- Jo, men jag har läkarintyg, sa jag och skickade en tacksam tanke till läkaren som förstått att skriva ut ett sådant.
- Sjukintyg hjälper inte, insjuknar barn över 10 år har man bara en dag rätt att vara hemma, under den tiden är det meningen att man skall hitta en vårdare åt barnet, fick jag till svar
- Men han HAR ju redan en vårdare...mig, hans mamma!
Jag blev bara alldeles tom. Skulle jag lämna min för tillfället inte alldeles stora och starka lillkille, ensam hemma med skyhög feber och ett allmäntillstånd som en disktrasa?
Det är inte några ynkliga slantar som upprör mig, utan det att man anser att en sjuk 10-åring skall klara sig själv!!!
En tretton-fjortonåring, jo kanske....men inte en tioåring!
NEVER!!!
P.s. Gift med en företagare har jag insikt i den världen också, men tror starkt på att man bör flexa åt båda hållen. Har varit synnerligen flexibel när min arbetsgivare frågat om jag ställer upp på än det ena än det andra. Just nu är jag inte speciellt motiverad till det. Är det så det skall vara??? Förlorar inte alla på det?