JAG SADE JU...

...att det är vår!

Fick syn på dessa små, små godingar när jag skulle gå efter morgontidningen!

Vilken lycka! Vad bryr jag mig om att fårskinnet som jag har på mina café-stolar i pergolan blåst ner och frusit fast i terassplattorna...vad bryr jag mig att himlen är snötung och grå?

Mina snödroppar tränger sig upp genom snön!

Senare på dagen såg jag en annan som också hade vårkänslor. En ekorre hade upptäckt det fastfrusna fårskinnet och satt och rev och ryckte i det med enorm frenesi. Efter en stund hade hon (jag antar att det var hon...) samlat åt sig en rejäl boll med avslitet fårull. Så skuttade hon iväg för att inreda sitt bo. Hihi, hon är ju som jag...skyndar sig hem med sina fynd för att göra det lite fint...Fast hon drivs ju av sin instinkt, medan jag för min del...

...jamen vänta nu! Tänk om jag också drivs av en nedärvd instinkt?

Det kanske var något djupt och genetiskt då som fick mig idag att starta projekt vårstädning på verandan? En drift som jag inte kan behärska? Nja, det var nog bara något som några pyttesmå, söta, snödroppar vid husknuten aktiverade.

Ekorrhonan, hon var minst lika flitig som jag! Hon släpade och drog och sprang iväg med fynd nästan lika stora som hon själv. Emellanåt ville inte hennes framtassar riktigt räcka till.
(Kommer inte ifrån att det låter lite bekant detdär...)

Men var håller pappa-ekorren hus då??? Heheh...honom såg jag sittande i en grantopp, ätandes en smaskig kotte, glatt viftande på svansen. På lagom avstånd följde han med hennes förehavanden. När hon släpat all inredning till boet skuttade han ivrigt efter...

(låter lite bekant det där - också...!)
tycker

I BRIST PÅ VÅRBLOMMOR...

Skulle sååå åka via blombutiken för att köpa hem vårblommor till veckoslutet. Men jag var totalt i mina arbetstankar ännu på hemvägen så jag körde glatt förbi butiken! Wrooom...

Slölyssnade på väderrapporten i bilradion: Mera snö på kommande! Nämen stopp nu!

I fjol blommade snödropparna i min trädgård den här tiden. Var är våren nu? Hallååå!!!

Efter maten blev det en promenad med hunden, på med varma byxor och jacka, mössan ner över öronen och så bar det iväg ut.

Och då HÖRDE jag våren...nej, det var inget kvällssent fågelkvitter utan KNASTRET.

Ni vet när det som smält på dagen fryser till på kvällen och så knastrar det sådär ljuvligt vårigt när man går. Och så tyckte jag att det DOFTADE lite vår också. Stod där och vädrade tillsammans med hunden (fast hon hade nog annat än våren i sina nosborrar...haha)

Jag lovar det kändes annorlunda ikväll! Bara jag gav mig tid och ro att känna efter! Den är nog på kommande iallafall, våren.

(På höstarna kan jag slå mig i backen på att jag kan dofta snö på kommande också, men talar jag om det högt får jag bara medlidsamma blickar av omgivningen...)

Våren kommer...ingen tvekan!

Det gäller bara att ta sig tid att känna efter!

En tid som kan vara svårstulen i dagens tuffa tempo.

Får regeringen vår sin vilja igenom skall vi orka tills vi är 65...Med min tur höjs väl pensionärsålder 85 innan jag kommer så långt...Varför inte se till att unga studeranden kommer fortare ut i arbetslivet genom att erbjuda stöd, så att de kunde koncentrera sig på studier istället för att ta jobb än här och än där för att hanka sig fram ekonomiskt. Och tänk om vi skulle ta och välkomna lite utlänningar då???!! Så våra blivande pensionärer kan få gå i pension när de gjort sitt dagsverk. För det är de värda!

Jag vill inte vara någon arbetsgivare "till last" när jag måste skriva post-it lappar för att komma ihåg vad jag skall göra, inte minst när jag skall gå hem;) *fniss*

All ära åt dem som orkar (verkligen!)...tidvis är jag inte själv så långt från post-it-lapp-stadiet...och jag är bara 40 +++, hehe.

Oj, har nog aldrig tidigare skrivit ett "politiskt" inlägg..där ser man vad lite

VÅRLUFT

kan få till stånd...bland annat;)

Ha en riktigt skön helg alla vackra vårblommor därute i rymden!

Varm kram på er!

SOMMARPLANER I VINTERKYLAN

Det finns stunder på året då jag faktiskt tycker att inredning kan vänta...Hehe..Det trodde ni inte va? Men det stämmer faktiskt. På sommaren är jag en lat inredare...oftast.

Det är nämligen så att:

Vid den här stranden finns en litenliten stuga. Mitt i den storastora skogen.

Mitt andningshål, min tillflykt, min älsklingplats på jorden...och mitt evighetsprojekt.

Såhär års börjar mina drömmar sträcka sig ända hit.

Jag drömmer om havet, om skogen, om tystnaden...

...och om alla projekt som väntar på mig här...och nu tänker jag inte på Projekt Hugga Ved eller Projekt Tömma Dasset. Tack, de gör sig påminda helt av sig själva på sätt eller annat...

Eftersom både tid och överlopps slantar är lite på kort, så går det långsamt framåt här. Men det är egentligen helt ok. För jag vill inte att det skall finnas några som helst måsten här. Aldrig, aldrig får det bli så att jag känner att jag måste åka hit för att göra detochdetochdet. Så jag går varsamt fram med mina planer, och förverkligandet av dem...

(Ja, och så har det liiiite att göra med min skinntorra plånbok - också)

Men, här finns alltså en "kuckuklocka"-stuga, modell liten, med den fantastiska, lackade, bastulooken precis överallt som var så inochpop på 80-talet. Mmmm...Nåt att bita i, eller hur?

Nu skulle det ju vara en enkel lösning att måla allt vitt och fräscht. Men varför göra allt enkelt för sig...för trots att jag ju älskar det vita, ljusa, så är det som om denhär lilla stugan inte alls skulle vilja vara vit. Den vill vara murrig och grov och rejäl...
Vi får väl se vad det blir...

i planeringstagen...

MARS...SOL OCH TAKDROPP

Härligt veckoslut...solen har förgyllt tillvaron, och TITTA;

årets första fluga som satt på husväggen och njöt av vårsolen. Som jag...jag menar jag satt ju inte på husväggen utan valde trappan istället. Bekvämare så...;) Men i solen!

Och den värmer...vad jag ändå saknat den!

Värmer gör också denna award som jag fått av:

Min Eden

Tack söta du! Vad glad jag blev :D

(Om ni inte upptäckt hennes blogg än, så gör ett besök! Ni blir inte besvikna, jag lovar!!!)

Där finns bla. bilder som bara tar andan av en!

Den här vill jag skicka vidare till:

Rödluvans Vita Vardag

annashusidingtuna

Huset på landet

tidsmästarinnan

Home No.1

LILLA BLÅ

S o F

Det finns ett nog ett tiotal bloggar jag regelbundet besöker (även om jag har underkänt i att skriva kommentarer *skäms*...) ovan har ni några få av dem. Ni ska veta att det är alltid lika härligt att besöka er!!!! Vad ni alla har gemensamt är att ni låter er personlighet synas i bloggen och det är ju det som gör en blogg intressant...inte sant?

Jag har också haft besök (på riktigt) här hos oss i veckoslutet.

Äldre sonen hade med sig en extra kompis från armén över veckoslutet.

Unga män med god aptit...Kocken myser;)

Lillungen hade sin nyfunna kompis från vinterlägret här. Och ett antal ungar från byn som kommer och går här hos oss.

Och jag har bakat...

...ett berg av det som hos oss kallas för "Pizzabullar"

Här ser ni första satsen av fyra...;) 80 bullar blev det bakat i går...idag är alla slut!!!

Så OM ni har hungriga barn eller ungdomar (eller vuxna också för den delen) så pröva på de här!

Det är vanlig "bulladeg". Lämna bort sockret, men använd en msk honung i stället. Istället för smör, socker och kanel strör ni över tomatpuré och riven ost samt de pizzaingredienser man gillar. Världens bästa att ta med på utfärden.

Dessutom brukar de barn som annars är lite matmisstänksamma sluka dehär, för det är ganska tryggt med något som ser ut som en bulle och smakar pizza...;)

Både stor och liten har varit ute i friska luften nästan hela veckoslutet. Och nu när det äntligen är Mars så brukar jag tänka att nu har man Allt Det Underbara Framför Sig.

Visserligen kommer det att vräka ner snö ännu och visst kommer frosten att bita i kinden, men ändå kommer vintern inte mer att få riktigt övertaget, ni vet vad jag menar!

Måste bara bära upp mina Mårbackor från källarens mörker. Snart skall de få ny mylla och annat blomgodis...

Så de orkar blomma - såhär- hela, hela sommaren!!!

Välkommen Mars!

Och till er...

...puss å kram...

TRÄDGÅRDSTORSDAGSDRÖMMAR DEL 3

Sköna torsdag...drömtorsdagen...

Jag satt här och funderade på att jag vet precis när mitt trädgårdsintresse vaknade. Vi hade byggt hus och fått bebis och blivit med trädgård. Jag fick en barrotad rosenplanta av min kompis, och visste i ärlighetens namn inte riktigt vad hon ville att jag skulle göra med den...

Men jag lyckades få rätt ända i jorden och det växte upp en underbart doftande och rikblommande ros. Aaah, vilken lycka!

Hade också lite bar jord så jag kastade (!) ut lite olika grönsaksfrön lite här och där..och ALLT grodde och växte så det knakade och jag kunde bara gå ut till mitt "land" och plocka in allt från sallad till blomkål. Det var innan jag ens hört talas om skadeinsekter.

Den sommaren bara frodades allt. Vänner som förstod sig på trädgård stod där och klappade i händerna och jag pyste av stolthet. Inte hade jag ju haft en aning om att dethär med trädgård var så hääär enkelt! TACK, alla ni, familj och vänner som inte tog ner mig på jorden den gången...;)

För den glädje man känner när man lyckas i trädgården är helt underbar!

Jag läste allt om trädgårdar jag kom över, jag gick kurser, och var helt såld.

Och jag blir så glad nu när jag ser människor som upptäcker denhär glädjen.

Kunde däremot sparka dem i smalbenet som vid det skedet uttrycker:

-Ja, ja NU är det fint, men vänta tills sniglarna/råddjuren/bladlössen/you name it/ kommer och förstör allt....

Så FÅR man inte säga åt någon som just har blivit förälskad i sin nya trädgård.

Det gick några år och jag fick både kållarver och morotsmyggor och det mesta man kan tänka sig i trädgårdsmarodörväg på besök i trädgården. Men dendär barnsliga kärleken till allt som växer och blommar fanns kvar...Den vill jag inte släppa!

Visst är det så, som med alla kärlekar, att vardagen smyger sig på och jag behöver inte gå längre än till förra sommaren då jag efter 4 veckor på stugan kom hem och måste ta itu med klorofyllhelvetet som tagit över mitt örtland...Det var inte skoj alls...Och fast jag svär i leran (läs förra torsdagens inlägg) så vet jag att mitt hjärta kommer att ta ett stort skutt när jag ser de första taggarna av krokus om inte så rysligt länge.

Satt igårkväll och slöbläddrade i lite trädgårdsböcker och planerade sommaren "kruktema".

Senaste år hade jag mest gröna bladformer som tema, men i år tror jag att det skall bli lite mera blom...Kanske vitt? Eller om man skulle köra med rött? I olika toner? Och vad skall jag ha i mitt trädgårdsland? Ifjol sådde jag bara sommarblommor där, men det var ingen framgång precis...minns jag rätt så druknade 85% av fröna innan de grodde...Man kan ju inte lyckas alla år, eller?

Det skall komma mera snö här hos oss, det förebådade nog också denna lilla filur som satt och käkade solrosfrön igår när jag kom hem från jobbet.

MEN...

...låt oss drömma vidare om trädgård, om sommar och rosdoft, om rabarbersaft och den första späda salladen, om dagg i gräset och pioner. Om äppelblom och korgstolar.

Tack förresten för kommentarerna, jag skall nog låta dörren stå kvar en tid i allafall :)

En rosdoftande kram till er alla som sticker er in här till mig,