Tänk att det ändå varje vår känns lika underbart att bära fram utemöblerna
och lite starta upp en ny sommar!
Även om vi i år inte direkt blivit bortskämd med soliga och varma dagar så
är det alltid bättre så här än fjolårets snöslask till första maj.
"Vårblommarna" på terassen kan möjligtvis tyckas aningen risiga och grå
och eventuellt kan det vara så att man inte på direkten kommer att tänka på
vår och skira pasteller när man ser mina krukor.
Men så är de också fjolårig lavendel som övervintrat i stugan.
Även om jag förstår att man kan ställa sig lite skeptiskt till det hela,
men det är faktiskt liv i dessa rishögar.
De har alltså övervintrat inne i stugan (som inte är uppvärmd) och
utan bevattning (för ingen har varit där på hela vintern), så nu återstår bara att
se om det blir nåt av de här?
Men ja...fräschare vårblomster har man ju sett på folks terrasser...
Å andra sidan, det är ju rätt ruggigt och grått i övrigt också ute i skärgården
så här års. Inga löv har spruckit ut och här finns inga gräsmattor som grönskar.
Ljungen, som växer överallt, är ännu grå och risig även den.
Men viken glittrar blå och vikens bevingade invånare är alla på plats.
Till och med uttern som jag bongat för ett par år sedan visade sig i år igen.
Vad skoj om den skulle bli stationär i viken, den med.
Och Aida, här med den något pinade minen då trimningen är på hälft.
Hon har inte så mycket emot själva trimningen bara att det är slött då det tar så lång tid
och man hellre skulle vilja lägga sig i solen och bara mysa.
Vad en liten hund ändå hamnar att utstå...
Ett kärt återseende efter övervintrandet i lådan i lidret var de här "automat-vattnarna" som jag
bara inte kan tala varmt nog om. Och även om jag orerat en del om dem genom årens lopp,
så vill jag än en gång lyfta fram dessa små krukbevattnare och hur genialiska i all sin enkelhet de är.
Bara att stoppa ner en eller några, beroende på krukans storlek, i myllan och andra änden i en
behållare med vatten och det enda man behöver se till är att vattenbehållaren hålls full.
Helt suverän för oss som inte har eller inte vill besvära någon att sköta om sina krukväxter
medan man själv är på annan plats.
Mina rishögar till lavendel fick sina Blumat-automater så det skall inte i alla fall
falla på avsaknad av bevattning, då jag inte är på plats, om de tar sig eller inte.
Slutligen invigdes både våren, de utsläpade sommarmöblerna och de övervintrade plantorna
med lite skumpa och struvor.
Och jag känner, som så ofta, att lyckan med en liten undangömd del av världen, som
bara är ens egen, är att här får det bli viktigt med att fylla på vatten i fågelbadet, här får
man gå och smeka sina växter och tala till dem. Här får man sitta och glo på solnedgångar
och bara lyssna till vinden i furorna. Här är, för en liten stund, världens all ondska
och alla olösta problem, lite längre bort än de är till vardags. Här går tiden lite långsammare,
andetagen är djupare, lugnet mer påtagligt.
Jag tittar på mina risiga, men dock övervintrade lavendelplantor, petar på
de grå buskarna och letar efter knoppar som lovar grönska, jag räknar in fåglarna
i viken, dammar av möbler, välkomnar alla de som övervintrat - de som klarat sig.
Så slår det mig.
Tänk om växter och djur hade makt, om de kunnat - hade de
också då tittat på mig på samma sätt:
Tänk, hon är här igen. Hon överlevde ännu en vinter!
