ÄLSKADE VINTER...


Ja, ja...eftersom jag nu tydligen snöat in mig på det här med att plötsligt efter dryga
50 år på jorden börja älska vinter, så känner jag ju att jag behöver förklara mig lite. 

Eller nej, jag har inte alltid hatat vinter, som barn och ung vuxen 
minns jag att jag gillade det skarpt. 
Jag var ju en sådan där som skrinnade och skidade och byggde snögubbar, 
lekte snökrig och faktiskt bara njöt vinter. 

Sedan tappade jag på något sätt bort det här med njuta vinter under många vuxna år. 
Delvis kanske det berodde på att jag i rätt unga år blev en stor vän av att odla, 
både ätbart och bara för att något är en rasande fin växt.  
Så nu när jag ser bakåt så blev det en automatisk fokusering mot vår och sommar. 
Men man ändrar sig. Och tur är väl det! 

För det här: 


Hur kan man liksom inte älska det? 

Det här är dessutom en av mina absoluta favoritplatser när det gäller
att besöka natur i Helsingfors. 
Området kring Gammelstadsforsen är jätteintressant också från historisk synvinkel, 
men det bästa är att här finns ett naturskyddsområde där man kan få syn 
på en ansenlig mängd olika fågelarter bara vår och sommar blir. 

Det här stället är guld. 






Så mycket fint, bara ett stenkast från stan. Också på vintern. 

Efter att i ett par år igen varit stadsbo så har jag lärt mig att uppskatta de naturskatter 
som finns nära omkring. Och att förstå att jag inte är ensam om att uppleva dem. 
Att det uppskattas av många, många andra skvallrar spåren på isen, de hårdtrampade
stigarna, de olika människor man möter då man vandrar omkring här.

Skidare och vandrare på isen, hundar som luftar sina ägare, 
personer som sätter sig på en bänk och lapar mars-sol, 
pilkare, vintercyklister, fotografer (andra än jag som drällde runt med kamera 
runt halsen) fågelbongare med kikare, ungar i pulka. 

Hela underbara skalan av människor som vill leva vinter. 
Kanske till och med lite älska det! 
Som jag gör. 
Numera. 








LJUSET OCH FROSTEN....


I morse när jag vaknade såg sovrumsfönstret ut så här, fantastiskt vackra
spetsfunderingar över alla små fönsterrutor. 
Temperaturen visare på -22 grader.

Och jag...*trumvirvel* ...älskar det! 

Under de flesta vintrar i mitt liv hittills, och jag lovar, det har blivit "några" -  har jag 
känt en lindrig panik i februari om att våren känns så långt borta och 
vintern så besvärande långtråkigt närvarande.

I år är allt upp och ner. Jag känner att jag knappt hunnit börja njuta vinter alls. 

Ge mig mer vinter liksom! 



Visst, jag kan glädjas något extremt mycket åt att ljuset är tillbaka, 
och visst, jag kan glädjas åt att den stympade Mårbacka-pergonen tar sig och 
skjuter nya skott i snabbare takt än jag hinner blinka. Nästan.
Men jag är inte klar med vintern än! 

Jag älskar de kalla dagarna, de soliga fälten, de isiga havsvikarna.
Jag vill så ha mer av detta! 



Jag är inte alls redo än för smältvatten som porlar och takdropp.
Och det här har jag  a l d r i g  någonsin sagt, än mindre tänkt, förut. 
Inte när vi äntligen kan läsa "mars" i våra kalendrar. 
Är helt förundrad! 

Och på tal om ingenting.
Jag inleder min vintersemester i morgon. 

Jag kanske inte helt intar samma slappa attityd som katten. 
Vi får se hur det blir! 


ÄNTLIGEN SLÄPPER DET...



...länge nog har jag glott på dessa små ting i mitt hem medan 
vintern har pågått därute och flunsan har frodats härinne. 

Men nu känns det att det är andra tag i gumman! 

Och bra är väl det! 
Har en vecka med en hel det to-do i innan jag 
stämplar ur och firar vintersemester nästa vecka! 

Woooppp...så fint det skall bli! 









FRÖKAKOR...


Det har knappast undgått någon som befinner sig bland de nordligare bredd-
graderna att det är vinterväder de luxe nu. 
Riktigt krispigt vackert, kallt, soligt för att inte säga strålande vinterväder. 

En kan vara fortsatt lite besk i sina inlägg här eftersom kollisionen vinterförkylning
och vinterns vackraste väder fått för sig att infinna sig i ens liv precis samtidigt. 
Ja, ja...

Till någon liten nytta har jag dock varit dessa dagar med 
hostattacker och feber-svettningar 
 (sådana andra utöver de pga åldern då.......*fniss*). 
Jag har nämligen bakat fett- och frökakor till fåglarna.




Här med lite extra topping av överbliven nöthack. 

Receptet är det gamla vanliga:

Smält kokosfett varvat med frön och nötter. 
Men, och här kommer tipset, när det är så kallt ute som det 
är nu så brukar jag blanda i lite olja i kokosfettet vilket gör kakorna
lite mjukare för fåglarna att bearbeta. 

Rapport slut för idag. Skall gå och snyta mig. 


KALLA VINTERDAGAR...


Gaaaah....en kan bli så frustrerad så det stänker om det! 
Och eftersom jag inte just nu har någon annan här i min absoluta närhet, 
så får jag väl spy ut min frustration över tangentbordet istället! 

En förkylning kommer väl sällan lämpligt, men just nu känns det extra jobbigt
att vara sjuk när vintern är som vackrast - om än som kallast också. 
Visst skulle jag varit på jobb, men kvällarna är ju redan så ljusa så lite sol hade jag hunnit lapa i mig.

Nu lapar jag inget annat än te och Finrexin. 



Bilderna här tog jag i söndags när jag tog och luftade kameran lite. 
När jag var barn gick jag mina fyra första år i skola alldeles intill 
Vandaforsen, så den här vyn såg jag varje dag då gick till skolan. 

Redan då var det en lite ruff miljö, den har kanske inte blivit mindre ruff 
med åren. En del av byggnaderna kring forsen har blivit renoverade, medan andra
fått fortsätta sitt liv i stilla förfall. 





Skall försöka sätta mig och läsa lite. Har en hel del studielitteratur att beta 
mig igenom, men det känns som om den förkylningsdrabbade 
amöbahjärnan inte riktigt klarar av att ta till sig fakta. 
Gjorde ett försök att skriva på mitt examensarbete, 
men det var inte den bästa av idéer! Det får vänta.
Precis som promenader i solsken får vänta.

Grrr...