Alla vi som bor ens lite i närheten av havet, Östersjön då, har knappast kunnat undgå
att vattnet är väldigt lågt just nu.
Det är väl inte exceptionellt lågt på något vis, men så här lågt är det bara kanske en
gång om året om ens det. Jag tycker det är väldigt, väldigt lågt. Kan faktiskt inte alls minnas att jag någonsin upplevt vattnet såhär lågt här. Och här har jag ändå varit i snart trettio år...
Men det är bra!
Men lite extra lågt vatten nu och då.
Det ökar nämligen chansen för syrerikt (och saltare) vatten att ta sig in i Östersjön.
Och det är alltid välkommet! Vi vet alla att Östersjön minsann behöver
varje lite uns av syrerikt vatten.
Hur stort detta lågvatten påverkat dessa saltimpulser är väl tidigt att ta ställning till,
men jag vill tänka att som det gamla ordspråket:
Alltid är det lite till sa myggan när hon kissade i havet.
*
Ja, fast nu blev det lite knasigt!
Man skall inte kissa i havet - inte ens en mygga...
Men ja, ni vet?! ;)
Jag har aldrig bott speciellt långt från havet, och mina barndoms-somrar stavar jag Åland.
Blåstången mår, som det mesta andra, bra av syre-rikare och vatten med högre salthalt.
Problemet för blåstången är ju den att den behöver ljus för att leva.
Får vi grumligare vatten, vilket övergödning bla leder till så smalnar livsbältet, eller
marginalen, på hur djupt blåstången klarar av att leva.
Grumligare vatten släpper igenom mindre ljus.
Och just det här har jag alldeles konkret sett här.
Blåstången kan inte leva på djupet pga ljusbrist och högre upp mot ytan kan den inte få fäste
på klipporna för där växer redan en massa andra "sjögräs".
Så här ser det gröna "sjögräs-snoret" ut när det torkat, på första bilden ser man hur de täcker allt
under vatten nivå längs klipporna.
Det som gör klipporna just "snor"-hala.
I vanliga fall brukar jag inte se blåstången.
Bara känna den mot magen när jag simmar...
Men nu när det är så lågt vatten så kunde jag torrskodd gå
ut och hälsa på tången.
Och dra in doften av tång - den som så hör till.