EN SVALA...

…gör ingen sommar, men en sommar gör alla svala, som jag mycket lämpligt fick som kommentar på fejan, när jag laddade upp fotot på den snoppade svalan där. 

Den svala sommaren är nog på precis allas läppar. Men jag fortsätter min sockor-på-sommaren-look och följer med fågellivet i knutarna. Med bryggan kom svalorna. Och trots inte så många värmegrader, så finns det väl få saker som ger så mycket sommarkänsla som just svalor? 

Att sedan fånga en flygande svala på foto är…utmanande. De är så vansinnigt snabba! 

Är ensam på stugan nu, alla andra har åkt för diverse uppdrag och möten. Och jag njuter som bara den! 

Älskar att få dessa dagar för mig själv. Det finns något oerhört meditativt att ge sig stunder, dagar, att göra precis det man vill, när man vill. Hur man vill. 

Nu är det ju knappast annars heller någon som förfärligt mycket skulle bestämma vad jag gör eller inte gör, men att leva en sådan där lite Pippi Långstrumpaktig tillvaro en tid är alldeles underbart. 

Ligga i sängen och se på film, efter film till sent på natten. Han som jag delar säng med är kvällstrött och jag vill ju inte störa honom inte. Så jag sparar dessa stunder tills jag är själv. 

Äta frukost framför datorn inbäddad i täcket på terassen insnöad på texter om webbdesign och sökmotoroptimering och annat tjafs som intresserar just nu. Lycklig med brödsmulor i mungipan och ingen som avbryter och pockar på lite uppmärksamhet. Bara jag, frukost och text. En bok funkar också. 

Men just nu är det skärmläsande som gäller. 

Få strunta i att laga lunch och middag, bara snurra ihop lite sallad eller en pasta när det skriker i magen, eller bara för att det är gott. Eller en smörgås! Jag älskar att slippa disk, så jag kör gärna smörgåslinjen en dag eller fem. 

Sitta och glo på flugsnapparen i holken som vilken stund som helst nu har ungar redo för att flyga ut. Skulle så vilja vara där när det sker. Och fota det, om möjligt. 

Fick förfrågan att följa med till en jätte-sommar-loppis men tackade artigt nej. De här dagarna vill jag bara njuta av mitt eget sällskap! Det här låter säkert lite jobbigt egoistiskt, men det är det inte. Inte egentligen. 

Sådant här är bara lite sommargodis för oss som ramlar lite mer åt det introverta hållet. 

Någon dag för en själv och så är vi igen helt okej med att vara mitt i vimlet. 

Eller nå ja…lite vara i vimlet då.

Men tills det skall jag njuta själv-dagar och försöka få den där HELA svalan på foto. 

SOMMAREN SOM DRÖJER...

Och verkar ta sig fram i snigel fart. Om ens det! 

Jag vill inte klaga eller så, men tjocka sockor och TVÅ ylletröjor bara för att ta sig en kaffe på terassen känns lite väl - påpaltat. För att vara sommar. 

Nu är det ju ändå inte mest synd om mig (eller jo lite) men mest är det nog ändå de där som på riktigt är beroende av hur vädret är. Som fåglarna till exempel. En kall försommar är inget skoj för dem, inte. 

Det är på liv och död.

Och på sitt sätt är det nog det för oss människor också. Fast kanske inte fullt lika tydligt.

Växer det inte på åkern på grund av kyla och regn, så är det faktiskt vår allas mat som inte finns.

För en tid sedan så råkade jag vara på en tillställning där vi ramlade in på att prata om just det här över lite god mat. Någon skämtade om att, nåmen då är det ju bara att äta mer kött då. 

Jag hoppas verkligen att den personen skämtade - för vad äter köttet då? Innan det blir kött? Jag hoppas han skämtade. 

För det är vår mat som håller på att regna, ruttna, rinna bort på åkrarna. Vi sitter liksom nog sen också i samma båt som de där flyttfåglarna som inte hittar insekter, de där sjöfåglarna vars bon blir bortsköljda av regn och blåst. Vi är i samma båt. 

 

Och inte är det bara det vi äter som tar stryk av hur vädret är, och har varit. 

Stack mig in till ett växthus här i närheten och kunde konstatera att det fortfarande formligen bågnade av sommarblommor där. Det skall det inte göra. Inte en vecka efter midsommar. Då borde det mesta varit sålt. 

Men vem köper sommarblommor när man knappt själv vill vara ute? 

Stannade vid ett självköp-stånd och köpte dill, persilja, potatis och även där såldes sommarblommor. 

Som såg väderpinade ut på ett sätt som de inte borde. Överväxta plantor i för små krukor som borde ha fått ett nytt hem i en större kruka för länge sedan.

Det är lite så här det blir när man kommer närmare producenten. Man ser. Och tänker till. På ett annat sätt.

I ett anonymt växtvaruhus är en ledsen tagetes eller en trött petunia bara en oskött planta av dålig kvalité. Något som man kan slumpa för att någon tydligen missat i skötseln på vägen. Då är det inte personligt - för någon.

Men om man besöker en odlare och ser att hen gjort sitt allt för plantan, men att det är yttre omständigheter som spelat ett spratt - då är det helt annat. Då ser man att det här kommer att vara bort från just den personens lön. Hur hen än har jobbat. Och då blir det helt en annan förståelse. Alla borde köpa något direkt av producenten någon gång - bara för att inte förlora förankringsytan till verkligheten.

Och inte bara sommarblommor och örter. Och det samma gäller ju vår mat i övrigt. 

När jag kör längs vägarna nu så ser jag ju hur det finns åkrar som är sådda, men där inget växer pga regnet och det kalla vädret. Ser åkrar som man aldrig kommit åt att så något på för att det varit för kallt och fuktigt. Så visst berör det oss också. 

Mer än att man inte får sig en skön solbränna på nästippen. 

Så visst sjutton är det fler än jag som både hoppas och önskar att sommaren inte skulle dröja något mer.

För många har årets tåg redan gått. 

I viken finns väldigt lite sjöfågel. Hör ingen näktergal gala om nätterna. Skraken har bara fyra ungar. Den brukar ha tjugofyra (nästan). Ejdern har en unge. Svanarna ingen. 

Flugsnapparen håller på som en tok dygnet runt med att mata sina små. 

Än så länge låter det lovande i holken. Och jag tror inte det dröjer länge innan ungarna flyger ut.

Så det ser bra ut. Just i den holken. 

NU HAR VI LANDAT...

Till Tystnadens Rike. 

Vi är här nu. Hann med en liten lunch tillsammans med äldre grabben och hans kompisar, innan de åkte vidare (och lämnade disken åt oss…) och i morgon kommer konvalescenten för att stanna med oss här några dagar. 

Bryggan har grånat vackert. Vackrare än jag trodde. Och trots att jag till en början tyckte att den var grotesk i sin storlek, så har ögat vant sig och den kanske kan bli riktigt fin. Som ett hantverkssmycke. Modell större.

Sällan har jag packat så mycket ylle och så till stugan så här sommartid. Inget under i och för sig att jag tänker så. Så här kall försommar har vi ju inte haft på ett halv sekel. Och vänta nu, jag ÄR ju ett halvsekel gammal liksom… Inte undra på!

Packar ner tröjor och schalar, sockor och fingervantar (!). Och den nya bordduken från Indiska, den med en karta på, som ser ut som ett sjökort. Lite om man skelar i alla fall. Den och fiskartröjan så nog skall det bli sommarsemester av de ingredienserna minsann!

Behövs det nu så mycket mer? Lite nypotatis och sill och ett gäng med måsar som skränar på skäret så man stundvis kunde tänka sig att klicka OFF om det vore möjligt. Hehe.

Flugsnapparen som har mer än fullt upp i sin holk. Skrakfamiljen som verkar ha sina ungar under kontroll. Och svanarna…Jag vet inte än hur det är med svanarna här i viken. Såg bara en som landade som hastigast för att nästan på en gång starta på nytt igen och ta sig vidare.

 Sent på kvällen kom ett rätt så stort gäng gäss seglande in i viken. Det tycker jag är tidigt. För dem att samlas till gäng, tänker jag. Det var inga ungar med, utan bara vuxna gäss något tiotal. Visst är det så att gässen börjar rugga från slutet av juni och då samlas de säkert i flockar, men ändå? Det känns tidigt.

Eller så spelar bara den kalla försommaren ett spratt för mig. 

Jag har då inte doppat mig, för det räcker för mig att vattnet SER kallt ut för att jag artigt skall tacka nej.

Lillungen traskade runt en stund i strandvattnet och konstaterade att det inte alls är kallt, kastade kläderna på bryggan och tog sig ett dopp. 

Jag är envis och vidhåller min tes om att det SER kallt ut - då måste det också VARA kallt! Right?

Kanske det blir bättre bara solen får ta hand om vikens vatten någon dag. 

Ser bara lite ut som om solen skulle jobba halvtid när man ser på väderprogosen…

*

Men strunt i det! Vi har bastu och brasa. Och böcker. Tre B som står högt i kurs i år ;)

STUVAR GREJER I BILEN...

Och i morgon bär det av till stugan. Till naturen, till tystnaden till allt det där som ni redan hört till lust och leda om, hih! 

Vädret för inkommande vecka är inte så där galet lovande med tanke på att få uppleva heta klippor och varma bad. Jag tror inte ens vattentemperaturen lockar till ett endaste litet morgondopp. 

Men vi får se…

Äldre grabben, med kompisar,  som firat midsommar på stugan, har varit hygglig nog att målat stugans övre-våningens fönster - dit jag som höjdskräckig ogärna tar mig. Hur fint som helst! 

Stuvar ner lite dukar och en fladdrig klänning. Visst tusan skall det fladdra i fållarna, om jag så måste spika fast duken för vinden och klä mig i långkalsonger under klänningen. 

Nu är det sommar - prkl!

Men ljuset, det där magiska om kvällarna det är ju det samma. Okej - jag medger att det kanske litelite låter ansträngt det där, och jag börjar nog så smått längta efter lite värme, men lite menar jag nog det jag sade. Det är något magiskt med ljuset.

När solen färgar precis allt i lilablåorangegult och gör allting lite mer skönt att se på och lite mer mjukt i kanterna. Att plocka fram de bilderna i november, eller ännu hellre, i februari. Då har man minsann glömt att det blåste nordan och var 14 grader.
Finsk sommar. Så svår att installera rätt...

Förvisso kan det på sitt sätt vara okej med mulet väder. Har fått ett par uppdrag till som man kan knåpa ihop på datorn, så med tanke på att få sitta ute och jobba med det så är mulet väder att föredra! I soligt väder måste jag jobba inne om jag skall alls se vad jag gör. 

När kommer det en skärm (dator, telefon, kamera you name it) som klarar av solljus. 

Senast jag var på ett fotouppdrag, så fick jag springa som en skrämd hare under trädets skugga, lite titt som tätt, för att alls se hur bilderna blivit. Något väsentligt jag missat, kan inte någon snälla, hitta på en sol-tålig-skärm? 

Ser att jag missat något också när det gäller målningen av mina sol-stolar. De skall få en omgång med färgpenseln till. För ja, det är ju ingen större risk att man skulle få för sig att sätta sig där och sola…

Sade jag redan att vädret är…sådär? ;)

Men strunt i det. Det blir lite stughäng för vår del för det. Har redan packat det mesta förutom katten. 

EFTER REGNET...

En vaknade till midsommardagen som var både regntung och mulen och så där våtkall som det kan vara ibland då det regnat hela natten och solen gått i generalstrejk och det inte känns speciellt somrigt alls.

Fortsatt ylletröja-sockor-linje som gäller alltså! 

På eftermiddagen sprack molnen upp och det blev nästan lite solsken. Inte helt, men nästan.

Kom att tänka på hur mycket vinden ändå spelar in i hur varmt, eller kallt, temperaturen upplevs här på våra breddgrader. 

På vintern kan det vara, låt oss säga -5 grader, men om nordan ligger på så känns det lätt som -15 grader.

Nu den här sommaren har jag liksom kommit till insikt att det samma funkar ju så här sommartid också. Tyvärr!

Är det klart och solen skiner så "borde" temperaturen vara där kring tjugo, kanske lite på. Men så om vi tar och lägger till en lite småelak nordanvind så landar vi på plus/minus femton grader, fast solen skiner! 

Det känns lite jobbigt, om man skall vara ärlig! Visst jag har tusen saker att fixa fast det regnar och är kallt, och visst får jag så mycket mera gjort när det är så här. Men min själ behöver värme. Och sol.

I combo! För att ladda batterierna. 

Och inte är det bara jag! 

Fåglarna, insektätarna, har fullt upp att hitta mat till sina små. Någonstans läste jag att det är en verkligt stor del av sångarna som aldrig kom hit upp till norr i år - för att det är så kallt.

Snart är det för sent att korrigera det. Även om det blir varmt, så är tidtabellen för häckning ohjälpligt förbi. 

*ungersk syren* 

(Syringa josikaea) 

Så ills är det inte ställt för mig. Eller häckningen, just DET tåget har ju tack och lov gått, men jag skulle inte ha större problem alls med att haka på en liten värmebölja, om den nu skulle få för sig att ta vägarna förbi här.

Jag har lite uttänkt att allt är klart. Uteplatsen, dukningen, grillen, maten , sällskapet…allt. 

Bara värmen som saknas. Den som brukar komma efter regnet. 

Just idag funkade det inte så bra!