ANNULLERAD VÅR...

...hotar meteorologerna om. 

Jag tror dem. 

Meteorologerna.

Om det nu skulle vara sommar, så skulle underbart varm luft strömma från de stora stäppområden i Ryssland in över vårt land. Men nu är det ju inte sommar, inte ens vår. Vindarna hämtar hälsningar från djupaste Sibirien och det är en bister hälsning.

Vinden nyper i kinderna och kryper in genom varje liten lucka i min vinterutrustning som jag missat att täppa med yllehalsdukar och skinnhandskar. 

De bär en hälsning om att våren är inhiberad.

Jag tror dem.

Vindarna.

Läste, på tal om den här annullerade våren, att det kalla vädret troligen fortsätter in till halva april.

Matar min otålighet och suckar.

Kryper upp i min soffhörna med en ekonomiförpackning av näsdukar och en gigantisk kopp hett te, förbannar förkylningar och utdragna vintrar.

Visst är det vackert. Det vill jag inte förneka, och skulle jag vara oförkyld skulle jag gott kunna tänka mig ge mig ut och skida i solskenet. Eller promenera på isen. 

Man får liksom lov att svänga på det hela.

Det går. För även om man kan längta sig sjuk efter våren, så finns det faktiskt positiva sidor också.

Sol och bländvita snövidder har vi inte varje år.

Men de lär ju stanna här ännu en stund - så kanske jag hinner ta min skidtur ännu!

Bara jag har snutit färdigt.

I vintras (alltså i den kalendariska vintern) tänkte jag att när det blir påsk drar jag ut till stugan och föreställde mig öppet hav och sjöfåglar och skärivår i och med att påsken är rätt sen i år.

Nu blir det nog att packa med skidor och snöskor.

Havet är fruset, sjöfåglarna lär nu ligga och lura ute i yttersta havsbandet och vänta på att isarna går.

Från mitt köksfönster här hemma ser jag havet, det lovar inte ens islossning på länge än.

Förra veckan, då det var lite varmare hade jag en liten invasion av bofinkar vid min fågelmatplats, men de har dragit sig tillbaka, de är borta.

Trädgården är stum. Bara långa eftermiddagsskuggor fläckar snön.

Teet är slut och katten vill in från kylan.

NIYAMA...

...eller förhållningssättet till dig själv.

Och vad passar väl bättre att katten min får presentera den första av reglerna här...så där med glimten i ögat.

SHAUCHA

Renlighet

I kropp, i sinnet, i tal.

Själv gör jag ibland så att jag efter en kort löprunda, tar mig en skön dusch och fixar stretchande genom att yoga en stund. Jag tycker att det skönt att sedan kunna slappna av och bara känna att det doftar gott.

SANTOSHA

Att vara nöjd 

med vad man har eller inte har.

Tillfreds.

Det är lätt att känna sig lite sur för att någon annan kan något bättre än du, men glöm inte att du är en jäkel på något annat!

TAPAS

Självdisciplin.

Eller att vara lite återhållsam sådär. 

Så där lagom.

Så det finns en balans. Tapas är ofta något vi redan lär oss som barn.

Vem har inte tjatat på läxor när ungen helst skulle vilja vara ute i pulkabacken, eller hänga framför datorn? Lagom jobb, lagom vila.

Vem har inte känt ett sting av lite dåligt samvete när man smällt i sig en hel chokladkaka, och man liksom inom sig vet att ett par bitar egentligen hade räckt till för att stilla godissuget?

SVADHYAYA

Studier.

Att lära sig nya saker, att sträva efter insikter.

Nu talar vi inte bara om kunskap så där i stort, utan också om vad ny kunskap gör med en själv.

Att vara uppmärksam på sin kropp, sin själ, sitt intellekt och det egna egot.

Att lära sig nytt är ju tillfredsställande, är det sedan att ta en smarrig examen i något, eller att lära sig sticka hälen på en socka, eller...ja vad som helst som man inte kunde innan.

Till slut har vi en riktig tungvrickare:

ISHVARA PRANIDHANA

Att skapa rum för andlighet i sitt liv.

Vad den andligheten sedan kan vara är säkert upp till var och en.

För någon är det säkert den egna religionen, vilken den än må vara. För någon annan kan en stund i naturen kännas andlig. Man talar också om att vara ödmjuk.

Vad det än är som man känner ödmjukhet för är egalt.

Bara man ibland kan känna att något är större än det egna egot.

*

Nu går man kanske inte och mumlar dessa ord i sanskrit för sig själv, dag ut och dag in, men de finns ändå där, varje dag.

Och genom att ibland skänka dem en tanke, blir man mer medveten om de där små detaljerna i vardagen, som faktiskt ger ett välmående.

Om jag tänker på min dag idag....en helt vanlig måndag.

På morgonen när jag kläde mig för jobbet drog jag på mig en klänning som fått torka ute i den (mycket) friska marssöndagen. Att känna den där rena doften var Saucha om något.

Santosha, ja. Jag tror nog jag kände mig rätt nöjd hela dagen. Lite extra nöjd för att en Mycket Naturlig hårinpackning som jag gjorde faktiskt hade funkat bättre än jag någonsin trodde och att håret var lite mer medgörligt än det brukar vara så där på morgonen.

(Och jo, jag skall dela med mig av receptet - en riktig dundergrej för torra vinterhårtestar).

Tapas då? Hmmm...jag nöjde mig faktiskt med bara en chokladbit som kollegan bjöd på i morse. Jag valde också att eftersom jag hade såpass mycket att "jobba fast" mig på, efter mina sjukdagar förra veckan, så bestämde jag mig för att bara kolla mina mail fyra gånger idag för att inte bli "avbruten" och tappa fokus i det jag höll på med.

(Jo, jag blir lätt en sådan där som sedan prioriterar ett mail fram om det jag håller på med, splittrar mig.)

Och trots att jag längtade efter att ge mig ut och löpa lite, så blev det bara en promenad med hunden.

Lite efterförkyld, i snöstorm och nordan är inte det en vettig idé.

Lärde jag mig något nytt idag då? Helt praktiskt några små tips som har med jobbet att göra lärde jag mig ju. Om det sedan gav mig någon djupare insikt...nja?

Men när jag skulle hjälpa lillungen med hans läxa i fysik så fick jag nog damma av mycket gammal kunskap och gräva fram det från djupaste minneslådan. Egentligen var den kunskapen så dammig att det blev nog som att lära sig räkna frekvens på nytt. Och plötsligt kände jag att jag faktiskt förstod det! Vilket jag inte har ett minne av att jag skulle ha gjort då jag satt där på skolbänken.

Svadhyaya, både för mig och lillungen!

Och andligheten? Har jag gett den utrymme idag?

Kanske jag började dygnet - eller avslutade gårdagen med det?

I går kväll fylldes facebook av inlägg om fina norrsken så här långt söderut som jag bor.

Precis innan jag skulle gå och lägga mig vid tolv, valde jag att gå ut.

Ställde mig i den mörka och mycket kalla vårvinternatten och stirrade upp mot himlen.

Tyvärr såg jag inget norrsken, men nog en otrolig stjärnhimmel och lyssnade på träden

 som knäppte i kylan.

Där under den stjärnhimlen, i tystnaden kände jag nog en ödmjukhet, min litenhet, i allt.

Så ja, i en alldeles vanlig måndag så hittar man nog Niyama.

Och genom att tänka på det ibland, blir man liksom mer medveten, lite mer i nuet.

Med mig själv i det som är.

YAMA...

...det första steget, eller hur vi ser på och borde behandla sin omvärld.
Allt det där som är utanför jaget.

Egentligen är dessa tankar så självklara att när man skriver ner dem känns de nästan lite naiva.
Och ändå, skulle de flesta leva enligt dem, så skulle nog jorden vara en lite bättre plats att leva på.

Varken jag eller någon annan kan ensam förändra världen, men om alla..?

Yama är en slags sociala och etiska regler om hur man borde förhålla sig till sin omvärld.

Det är inte någon tjock bok att läsa, det är inga krångliga regler, absolut inga lagar, bara en tanke.
Yama delas in i fem huvudregler. Fem saker att minnas och ta till sig. Fem riktigt självklara saker.

AHIMSA

Man skall inte bruka våld.
Inte skada någon annan.

Det här gäller nog inte bara fysiskt våld, utan också illvilja.
Ahimsa kan tolkas på många sätt, och för en del betyder det också att inte bruka psykiskt eller verbalt våld,
att inte skada någon annan levande varelse.
Det är därför många yogin är vegetarianer.
Tolkningarna är många men att inte bruka våld är huvudtanken.


ASTEYA

Man skall inte stjäla.
Inte heller vara girig.

Ganska klart den första, men för många är den där andra delen lite knepigare att ta itu med.
Jag tror alla är rörande överens om att girighet är fult, men vem har inte någon gång känt att något inte är riktigt nog och tagit för sig mer än behövligt om tillfälle ges?
Och när är man girig?

SATYA

Man skall leva i sanning, vara ärlig mot andra - men också mot sig själv.

I ärlighetens namn (hahahaa) en enkel regel, men glöm inte att nöd- och vita lögner också är...just det lögner.
Då är det inte längre alldeles lätt att ständigt leva enligt satya.
Men nej, man skall inte ljuga. Sanning är alltid det som håller - i längden.

BRAHMACHARYA

Man skall vara återhållsam i sina handlingar. Eller måttlig. Sådär lagom.

Ursprungligen handlade det enligt vissa källor om att inte missbruka sex. Men inom yoga tror jag många tar det som en riktlinje som innehåller en hel del annat också.
Lagom med mat, dryck, jobb, vila.

Lite sådär som att för lite och för mycket förskämmer allt.
Att hitta sin egen balans.

Här finns inga regler för hur mycket är för mycket, det varierar från person till person.
Men om man lever enligt satya, och är ärlig mot sig själv, så hittar man nog sin brahmacharya också.

APARIGRAHA

Man skall inte ge efter för konsumtion och materiella krav.

Här går det också lite in i varandra, om man lever enligt asteya och slutar vara girig,
så kommer aparigraha av sig själv.
Och tvärtom.



Allt går liksom lite in i varandra och framför allt påverkar de varandra.

*

När jag började med yoga så stötte jag nu och då på de här orden i sanskrit. De sade mig ingenting. Och jag läste, men kände inte då något samband med mig.
Jag tyckte väl att jag levde rätt så där som man skall.
Min kloka väninna som hållit på med yoga i flera, flera år sade mig att det kommer.
Allt det där övriga som är yoga, förutom rörelserna, de kommer. Ge det bara lite tid.

Jag började ju yoga, som så många andra, för att bli mjukare i kroppen, slippa spänningarna av stress.
Jag hade ingen aning om vad yogasutra var för något.

Omedvetet händer det ändå något inom en så man yogar.
Man liksom börjar tänka mer, eller mer strukturerat.

Jag vill helst inte tänka att jag skulle tänka mer, för jag har alltid haft en rätt livlig trafik bakom pannloben av alla möjliga sorters tankar. Men yogan har på något sätt gett dem lite mer trafikvett, om man kan säga så.

När jag inledde mitt köpstopp i december, var det inte för att jag hade en blåsning om aparigraha stod för - jag hade bara blivit så hjärtligt trött på..ting. I synnerhet onödiga ting.

De här tankarna hade säkert susat i mitt huvud där på yogamattan, och jag kände att jag ville pröva på det.

Jag blev så förvånad när jag sedan började läsa yogasutra och fann dessa.

YAMA - fem små etiska steg.

SKÖNHET FÖR SJÄLEN...

...är livsviktigt.

Vad vi sedan matar vår själ med för sorts skönhet varierar oss människor emellan.

För mig har det alltid varit viktigt att ha det vackert omkring mig för att jag skall kunna känna att jag andas fritt. Skönhet kan finnas i så mycket och betyda så olika för var och en av oss.

Skönhet inombords. Skönhet i själen.

*

När jag berättar att jag yogar brukar jag ofta få kommentarer som;

- Jo, precis, jag går på jumppa.

- Jag tycker mer om pilates!

Och visst...yoga är till en del just det där fysiska, och mycket av det man stöter på i pilates tex är samma eller mycket likadana rörelser som man också hittar i yoga.

För mig är yoga ändå mer. Så mycket mer.

Man brukar tala om den åttafaldiga vägen.

Vägen vart då? kan man fråga sig.

Jag tänker som så att det är vägen till insikt om sig själv, till det som är skönhet i en egna själ, och äkta för en själv. Och genom det ser man också skönhet hos andra - även om den ibland kan vara lite undanskymd.

Det låter lite lurvigt och konstigt och oseriöst, men egentligen är det inte frågan om annat än sunt förnuft och logik.

För 2000 år sedan skrev en filosof vid namn Patanjali ner en del klokheter, som känns ovanligt relevanta än i dag. Redan då tyckte han att mycket i det dagliga livet skapade fysisk och mental ohälsa i livet. Aningen roligt att läsa då vi så lätt tror att stress är något som bara vi i vår moderna tid har rättighet till och att just vårt sätt att leva är så fel.

Och det kanske det är. Vi människor har kanske trots allt inte utvecklats inom oss så mycket på den tid vi upplever som så lång. Men i hela evolutionen är det bara en minut. En andning.

Kanske tampas vi nu, som då för 2000 år sedan, med samma tankar om vårt inre, om vår själ. om vår hälsa? Kanske vi inte egentligen är så mycket annorlunda nu än då?

Kanske det är därför Patanjalis tankar har en plats i dagens värld. Och i våra värden.

Bär vi på samma längtan efter ro som då för 2000 år sedan? 

Varför skulle vi inte det?

Han skrev ner sina tankar i det som kallas yogasutra. 

Mera om de åtta stegen en annan gång.

Ett steg i taget.

Namaste!

SNABBA OXAR.....

...ena stunden är de där, och nästa nanosekund senare yr snön om deras avstamp.

Här är det snabba ryck som gäller.

Roade mig en stund på söndagseftermiddagen i solskenet att försöka fånga de här små oxarna på bild.

Senast då inser man vilken fart de har på sig. När jag kollade i kameran hade jag en salig blandning ungefär likadana bilder av en snöhög. Men ingen talgoxe...eller då kanske en stjärtfena eller en näbb eller precis det....uppvirvlande snö.

Nu har jag ju ingen utrustning som så där på riktigt räcker till för fågelfotografering över huvudtaget, men det är roligt att sitta och knäppa i vårsolen. 

Riktigt ohyggligt skönt att sitta där och kisa medan solen värmer ens kinder och ta en kaffe eller två. 

Blir alltid så imponerad av naturfotografer. 

Vilket tålamod! Och vilken kunskap om både kamera men också natur.

Jag tycker själv om foton som har lite liv och rörelse i sig. Liv i det stilla liksom. Och ljus.

Någon har någon gång sagt att fota är att måla med ljuset.

Det låter vackert, och är vackert då det lyckas.

Fotot när talgoxen nappar en bit ost i solens sista strålar tycker jag barnsligt bra om. Där finns liv och rörelse, och så ljuset på osten. Och snön som yr. Man känner att solen håller på att gå ner och att skymningen sakta tar över. 

Så där som ljuset gör i mars. Försvinner sakta.

*

Sakta försvinner också snön. Ytterst sakta går det. 

Vissa dagar går det inte alls. Det kommer mer i stället.

Solen värmer och värmer, men när temperaturen envisas att vara på minus så händer nästan ingenting åt snön. Ingen verkar ha hört eller sett lärkan - och den brukar dyka upp i början av mars.

Efter en så här snörik och lång vinter är en långt utdragen väntan på våren nästan lika tålamodsprövande som att fota fåglar...

Känner talgoxen lika där den sitter på sin gren och tittar ut över sitt snörike?

Upprepar samma som så många andra sagt på facebook, på bloggar, utanför butiken, i bussen, i kafferummet, i telefon, egentligen överallt där människor här i Nord samtalar:

Vi Vill Inte Mer Vinter Nu!