JAG TAR TILLBAKA...

...alla tvivel gällande finsk sommar som jag haft de senaste dagarna.

Den kom till slut, kanske på den bästa möjliga tidpunkt, även om jag varit glad och lycklig över vilken tidpunkt den än ville anlända på. Desto tidigare desto bättre - men kanske bäst just nu.

Sillen ligger inlagd i kylen, potatisen tvättad och snapsen ja den har legat i frysen sen i fjol, så den lär vara välkyld, hihiii.

Lupinerna blommar längs skogsvägen.

Det är så sommar som det bara kan bli.

Hoppas ni alla därute får en riktigt fin, solig, god, ja kanske den skönaste

Midsommar!

Vi höjer ett glas för solen, för värmen, för havet och för allt det vackra som hör midsommaren till.

Jap, det gör vi!

Skål!

NÄR DET FINNS TID...

...till att läsa allt det där man längtat efter att läsa, när tid finns att ta emot lugnet, och andas med djupa andetag så det känns ända ner i magen.

För många år sedan ramlade jag över Karen Kingstons bok "Rensa i röran med Feng Shui". 
Jag vet inte ett smack om feng shui egentligen, så det är nog inte det jag skall ge mig in på här.
Men boken i fråga talar också om det som jag ibland tror att kan vara ett problem hos många.

Konsumtionssamhället som skapat ett överflöd av grejer och som blockerar oss någonstans djupt inne.

Jag har lånat ut boken åt någon, och där är den än, men just idag hittade jag den som pocket i vår lilla pygmébutik här i byn och eftersom det var så många år sedan jag senast läst den, så åkte den ner i butikskorgen.

Jag satte mig i solen och läste den från pärm till pärm (jodå den är lättläst) men framförallt så innehåller den så många bra tankar, att jag läste den av bara farten för att få mina egna tankar bekräftade.

Jag kom att tänka på att orsaken varför jag i tiderna började blogga, var just för att få ordning på den fysiska biten av min tillvaro, även kallat mitt hem.
Jag har aldrig haft den minsta lilla ambition att verkligen ha en sk renodlad inredningsblogg. Det är jag alldeles för lat för, har alldeles för lite pengar till, och har alldeles för lite tid att vara just så kreativ som man borde.

Men jag startade min blogg för att rensa i min röra. 

Och det är där man skall starta när man står inför något nytt i sitt liv - eller annars också.
Man skall ta itu med allt det där som man släpar på, som man har undangömt i sina skåp, på sin vind och i sin källare.
Allt det där som finns där, men som inte ger något. Bara tar. Av ens energi.

Oj, jag kunde skriva mig hes om detta. För det är något som jag själv vet att fungerar. Som jag själv testat på! Det funkar verkligen.

Efter att i många år samlat på mig än det ena än det andra, ärvt, fått, köpt märkte jag att mitt hem bestod av en hel del saker som jag tyckte om och som jag ville se, ville ha.
Men också en otrolig mängd sådant som jag inte tyckte om, inte ville se och inte ville ha.
Och att jag någonstans inom mig och obemärkt stördes av det.
Så jag inledde mitt rensande.

Och att i dag läsa Karens bok fick mig igen övertygad om att man bara skall omge sig med ting som:
man älskar
man behöver

that's it.

Resten är onödigt och bara blockerar och äter av din energi.

Om det sedan är sunt förnuft, hållbar utveckling eller feng shui, det kvittar.

Men att göra sig av med saker man inte behöver startar en process också inom dig, och hur märkligt det än kan låta så för varje onödig pryl som du egentligen inte ens tycker om och som du gör dig av med kan du ta ett lite djupare andetag.

Jag lovar!
Det funkar!


DET HÄR MED TÅLAMOD...


...är inte något jag är bäst på.

Att ha tålamod med något jag inte kan påverka det minsta lilla är pest för mig.


GRABBEN...



Låt mig få vara en trotsig tonåring -
Jag kommer att bli vuxen...
Låt mig få skrika och springa min väg -
jag kommer att återvända...

Låt mig få hitta min egen väg -
jag kommer ändå att söka...
Låt mig få snubbla -
jag kommer att resa på mig...

Låt mig få deppa -
jag kommer att bli glad igen...
Låt mig få ha hemligheter -
jag kommer att berätta dem sen...

Låt mig få prata när jag behöver det - 
jag kommer inte att klara det annars...
Låt mig få gå när jag är redo,
men släpp mig inte helt...

Låt mig få komma igen och vara liten,
när jag inte vill vara stor...

-okänd-

Knäppte en bild på grabben en morgon när vi satt och åt långfrukost och pratade på om allt mellan himmel och jord.
Och om det här med att vara tonåring.
Liten och stor på en gång.
Stark och skör i samma förpackning.

Senare hittade jag dikten ovan, som ovanligt bra beskriver vad det är frågan om.
Att växa, att mogna.

Också som mamma - för varje eget barn behöver sin egen version av mamma.

I morgon skall vi åka på en liten utflykt, grabben å jag.
Lövli!



ATT INLEDA SIN SEMESTER...

...eller hur gör ni?

Sådär när semestrarna börjar närma sig ramlar man över diverse tidningsartiklar om hur man skall och inte skall fira sin semester. För semestern är inte alltid för alla den där avslappningsperioden som den borde vara. Som det är tänkt att den skall vara.

Man stressar upp sig för alla skojiga ting man skulle vilja hinna med, man stressar upp sig för alla de där mindre skojiga, men nödvändiga ting man bara skall hinna med. Inom familjen finns det olika förväntningar och förhoppningar och visioner om hur semestern skall se ut.
Det känner vi alla till.

Numera undviker jag att planera så förfärligt.
Planerna brukar komma ändå - fast lite mer spontant sådär.
Visst det finns vissa saker inbokade, men jag försöker faktiskt att lämna en massa tomrum i kalendern och lite leva med vädret, lite med hur dagen känns, lite lyssna på sig själv - och andra förstås.

Det har inte alltid varit så för mig. Det har funnits otaliga semestrar då jag börjat mina lediga veckor med att boka in en massa måsten som jag inte ansett mig ha tid med annars.
Föra bilen på service, gå till tandläkaren, städa källaren, måla, rensa, träffa dem man lite åsidosatt under året, få ordning på sin bokföring...you name it. 
Och så vips har en hel vecka av semestern gått åt till det och man är fortfarande lika mycket uppe i varv, möjligen mer, än då man började sin semester.

Så numera, sedan några år, försöker jag få undan så mycket som möjligt innan. Jodå, det kan hända att jag rusar runt som ett skållat troll ett par veckor innan, både på jobbet och privat, men det är mitt sätt - och det funkar för mig.
Och det som jag inte hunnit med innan semestern och sådant som ändå måste göras försöker jag boka in till slutet av min semester. För då börjar jag ändå ta lite varv, senast i slutet av den sista semesterveckan, och då kan jag lika gärna sätta min uppvaknande energi på de där måsten då.

Jag har lärt mig att jag mår allra bäst, kommer allra bäst ner i varv, och får semesterkänsla genom att unna mig några riktigt toklata dagar precis där i början.
Göra just det som jag gjorde som lat tonåring, typ, när någon annan skötte marktjänsten.
Låta det där lite egoistiska, lata, oansvarslösa jaget ta över för ett par dagar.
Sova hur länge som helst. Läsa en bok från pärm till pärm non-stop, ta en tupplur. Fixa enklaste, snabbaste maten, strunta i disken för en dag, blunda för dammråttorna som vill bita en i tårna - lyfter upp fötterna på en stol istället, och intar en skönare ställning...;)

Och för mig händer det magiska!
Efter ett par sådana dagar märker jag hur jag vaknar med en helt ny, och framförallt annorlunda energi.
Det är liksom inte samma sorts energi som jag startar upp varje vardagsmorgon, utan en lugnare, makligare och framför allt mer lustfylld energi. 
Det är inte en rastlöshet utan mer som en nyfikenhet på vad man skall hitta på idag då?

Då blir det plötsligt annorlunda.
Det där projektet att måla uthuset förvandlas till ett Dagens Program istället för att vara ett Måste-Få-Det-Där-O c k s å-Fixat innan jag kan slå mig till ro.

Tänka lite som Pippi liksom.
Vem har sagt att man inte ibland kan äta efterrätten först?