INNAN SOLEN GÅR UPP...

Det är bara så att vissa morgnar är vackrare än andra. 

Häromdagen var en sådan morgon.

Hur underbart det ändå är där i varma sängen när klockan ringer

tidig morgon, så är det nog onekligen ännu mer värt att släpa

upp sig från sänghalmen och ta sig ut till soluppgången. 

Vi var ett härligt gäng som åkte iväg för att kolla in 

spektaklet med tranorna vid Hornborgasjön.

Och vad kan jag säga - det är rätt så fantastiskt att se dessa tiotalstusen 

tranor och andra flyttfåglar som landar där för att vila och äta upp 

sig innan det är dags att ge sig av vidare till boplatserna.  

Några riktigt tidiga morgnar blev det - och nu blir det en mycket tidig kväll 

för min del. Zzzzz.....

ÄNDRADE PLANER...

Ja. Alltså.

Här borde egentligen vara en bild på senvintrigt frostig skärgård. 

En mysbild på en brasa i nyväckt sommarstuga där sock-klädda fötter 

lojt sträcker sig mot brasans värme medan resten av människorna 

ännu mer lojt smuttar på ett glas (förmodligen alldeles för kallt) rödvin.

Ja. Alltså. Det kunde vara så. 

Men . Det . Är . Inte

*

Så snabbt förändras planerna! 

Medan jag var till butiken för att inhandla det sista inför

vår påsk på stugan lyckades gubben med konststycket

att "bara-gå-till-vedlidret-för-att-ta-ned-en-planka-och-bara-klättra-

lite-upp-och-sedan-tappa-fotfästet-och-falla-handlöst-ner-

på-en-golvbalk-och-slå-sig-gul-å-blå-och-bli-rätt-så-j*vl*gt-öm-i-hela-han.

Myspys på stugan förvandlades till läkarbesök och köp av diverse medikament.

Det blir karl av karln igen, men såpass mörbultat är han att tanken på 

ett par timmar i skumpande bil och lite asketiskt stugleverne just nu

känns lite överuppskattat. Ur hans synvinkel.

Och jag kan ju bara förstå.

Vem har inte någongång haft en kropp som tagit 

riktigt hårda törnar, så man vet ju minsann hur det känns!

Då är man mer än vanligt vänligt inställd till vilka bekväma

rackerier som helst - som innetoa, till exempel. 

Det finns inte på stugan....inte rinnande vatten heller. 

*

Innan dessa ändrade planer trädde ikraft hade jag hunnit fixa en traditionell pasha. 

Jag ä l s k a r pasha, denna finsk-ryska efterrätt

som har sina djupa rötter i den ortodoxa påsktraditionen.

Ordet pasha lär betyda just påsk på ryska, 

vilket är ett språk jag kan aningen knaggligt (läs; absolut inte alls) och således kan 

varken bestyrka eller demolera det påståendet. 

Men det låter fint; Pasha-Påsk! Da! 

Personligen spelar trossamfund eller geografiskt läge ingen roll.

Pasha är gudomligt gott - var och hur som helst! 

Har kört samma recept i snart 25 år! 

(obs - stor sats!) 

Kommer här:

Saften och skalet av 1 citron

4 dl vispgrädde

200 g smör

2 dl socker

2 ägg-gulor

500 g kvarg

2 msk vaniljsocker

(1 dl mald mandel + 1 dl russin)

Jag har aldrig i dessa - men det är helt smaksak.

Vispa grädden i en egen skål.

Vispa också ihop smör och socker. 

Blanda i ägg-gulorna en i taget.

Blanda i citronsaften och det rivna citronskalet.

Rör ihop det med kvarg, vaniljsocker 

(och mandel och russin om man vill ha det).

Rör till sist ner den uppvispade grädden.

Det finns specifika pasha-former, men eftersom jag inte har någon koppling till

den ortodoxa tron och på det sättet inte känner att jag behöver ha de religiösa symbolerna 

med i just min pasha så har jag alltid använt mig av det som jag råkat hitta hemma.

Som kaffefilterhållare och finmaskiga silar eller sådana där lådor som man lagar 

färskost i. Allt där vätska kan rinna ur fungerar. Bara att ha i en silduk i sitt kärl

och tadaaa...man har en pasha-form.

Det räcker med att pasha-smeten rinner av sig i ett dygn,

sedan kan man tippa över pastan på ett serveringsfat, eller som jag

gjort flytta över den i en annan serveringsform. 

Jag tror man i de ortodoxa cirklarna har regler för hur en pasha skall

se ut och hur man skall dekorera den, men jag struntar hejglatt i det

och dekorerar i år min pasha med temat:

"Trädgårdsmästarens längtan"

och gör mylla av smulade Oreo-kex, morötter av sockermassa

och morotsblast av myntablad. 

*

Sade jag redan? 

Jag bara älskar pasha - om också en tesked i taget - för det är

väldans mycket "allt" i en tesked.

Receptet ovan ger  m y c k e t  pasha! 

Ingen orkar äta mycket - såpass mäktig är den här efterrätten.

Jag brukar numera laga halva satsen - och ge bort hälften! 

Men eftersom jag inbillar mig att smaken blir ännu fylligare i en större sats, 

så kör jag fortsättningsvis det gamla receptet. 

Och delar med mig av pashan.

Precis så som jag för tiotals år sedan kom i kontakt med pashan.

Det var någon som hade gjort en för stor sats - och delade med sig. 

*

Nu kan jag ju inte konkret dela med mig av pashan till er. 

Men receptet, det beprövade, det kan jag dela.

Varsågod - och Glad Påsk! 

SPARSMAKAT...

...som jag tidigare skrivit så har jag lite snusat på det här med minimalism, 

optimalism och att faktiskt inte ha och äga så sjuttons(tusen) mycket grejer.

Jag har till och med läst på det här med kapselgarderob (capsule wardrobe) för

faktum är att jag redan i ett par års tid omedvetet kört kapselgarderob, fast jag kanske inte

haft ett namn för det. Jag har bara använt samma och samma kläder nästan hela tiden.

Det oaktat har jag skämmigt mycket kläder i min garderob som jag

ärligt talat aldrig använder. Nu skall det bli en ändring på det! 

Mitt "dilemma", ett i-världsproblem i allra största grad, 

 är att jag har en mängd kläder som jag gillar mer då de hänger på

galgen än då de hänger på mig. Och det är ju ingen större idé med sådant? 

Endera dagen skall jag ta itu med garderoben. 

Märker också att mitt "pynt" blir mer och mer avskalat.

Förmodligen till en sådan nivå att någon inte skulle kalla det pynt alls? 

Mina påskfjädrar är i år dessutom helt ekologiska - och "närproducerade".

Helt eko!

Första bildens fjäderknippe är från en järpe som gubben jagade för 

ett par år sedan. Köttet åt han upp och jag tog hand om fjädrarna för jag tycker de

är så himla fina! 

De övriga fjädrarna är plockade från marken vid en strutsfarm som 

jag besökte för ett antal år sedan och som till nu fått agera dekoration

på mitt skrivbord - nu blev de uppgraderade till påskpynt. 

Är ju inte så mycket för gult och grällt, så ekologiska 

naturfjädrar känns precis perfekt för mig! 

I övrigt har jag också sedan länge föredragit naturmaterial framom

konstmaterial. Man kan ju, om man vill vända sig krokig och avig och vindig 

i att alltid försöka välja "rätt" enligt alla etiska normer som vi överöses med. 

Jag har valt att undvika att äta kött - för att jag känner att man kunde göra mer

för djurens välmående och att den mängden kött vi äter idag inte är hållbart.

Motstridigt nog så föredrar jag läderväskor och -skor framom konstläder.

 Likaså föredrar jag ull framom syntet. 

För tillsvidare upplever jag att alternativet med all världens 

plastaktiga material ändå är ett sämre val. 

Jag tycker ibland att det är riktigt knepigt att hitta sin egen balans på 

gungbrädet mellan etik och estetik, värdegrunder och övertygelser. 

Jag tycker det är fint att man hela tiden blir mer och mer

medveten om vad man kunde göra bättre med tanke på miljön och dess framtid.

Hur djurhållning kunde bli bättre, hur andra problem som vår livstil medför kunde lösas.

Vi väljer bort plastpåsar och återanvänder mer och mer i hemmen.  

Jag bugar djupt för alla de som ständigt är medvetna och med stort engagemang

upplyser oss andra om hur vi kunde göra bättre val. 

Jag kanske aldrig blir en sann minimalist, aldrig kommer att ha en sannfärdig etik,  

men jag gillar tanken på att less is more. 

Vi behöver inte allt det vi tror - vi behöver mindre! 

SKÖNT TRÖTT...

...och ikväll tänker jag bara slänga upp fötterna på puffen och

inte göra något vettigt alls! 

Är inne på slutrakan med mitt examensarbete. Okej, okej, en hel del finlir kvartsår 

men grovjobbet är nästan rott i land. Woopwooop!!! 

Jobbet på "det riktiga jobbet" är skött och så lyckades jag utöver det klämma in lite 

trevlig business-fotografering också den här veckan, så 

onekligen lite dags för att smälla med hängslen och unna sig en lat kväll. 

På weekenden skall jag stänga ner både studier och jobb och faktiskt leka

lite husmor och för en gångs skull ägna lite uppmärksamhet åt hemmet. 

Känns som evigheter sedan jag gjort något annat än tänt lite ljus...

Ha, ha....mitt  julpynt som blev kvar som vinterpynt pryder fortfarande soffbordet.

Kanhända det är dags för en liten årstidsuppdatering - även om vädret därute - snö, snö och snö -  sannerligen hänger intimt ihop med 'pyntet' här inne så är det säkert

ändå dags att skruva till det med något lite mer vårigt. 

Till helgen skall jag göra något för att trolla fram lite påsk- och vårkänslor i hemmet.

Det är kanske dags för det nu. 

BACK ON TRACK...

 

 Det är måndagförmiddag, och jag har precis sorterat klart 

bilderna från min Kuusamo-resa. 

Även här i södra Finland håller vintern ännu ett hårt grepp, 

det dalar ner lätta, kalla snöflingor.

 Fälten har en skare som galant håller att gå på, det är

länge sedan det varit så. Känns nästan som barndomens vintrar då man 

skidade på skaren, solen sken och man hade apelsiner med sig i ryggsäcken. 

     

Den här gången blev det inte att gå Karhunkierros (Björnrundan) när jag var där 

i Kuusamo, den är nämligen hela 80 km lång, men en liten sväng längs den blev det ändå. 

Det här är den mest populära vandringsleden i Finland och lär vara galet vacker. 

Jag tvivlar inte.

Kanske jag återkommer någon gång till dessa skummande forsar och djupa skogar?

Utanför mitt fönster har flingorna som dalar ner ökat i antal, 

de faller tätt nu och förs i sidled av vinden. Det känns ett litet drag

från de gamla fönstren, jag kokar mig en kopp kaffe och tar itu med

det jag har inplanerat för dagen, börja skriva på mitt examensarbete

som skall vara färdigt i maj. 

Även om snön vräker ner därute, så är våren ändå strax här. 

För det står så i kalendern.