LENT, SVALT, VÄRMANDE OCH HELT UNDERBART LINNE



Minns inte längre när jag köpte hem mitt första linnelakan-set. 
Men det är länge sedan, ett bra tag innan det blev "mode". 
Har bara alltid gillat känslan av linne mot huden. 

Undrar om det inte var på min bröllopsresa för...en massa år sedan...
till Jordanien som jag verkligen insåg vilket underbart tyg linne är. 
Vi var ju till Jordanien i februari då det var varmt om dagen, men rejält kallt
om nätterna. Och där är ju linnets väsen! Varmt när det är kallt och svalt när
det är varmt. Nåh, nu slirar jag ut i mina tankar. 

 

Minns inte heller längre riktigt när jag började sova med öppet fönster 
året runt. Men det är länge sedan, även det. 
Gillar känslan av frisk luft och syre i sovrummet. 
Det är helt makalöst! Kan säga att enligt min något skrangliga 
empiriska forskning så har min sömn aldrig varit så bra som nu. 
Enligt min klocka, som mäter bla djupsömn, så sover jag oftast 
djup sömn runt hälften av den tid jag sover. 
Vet inte nu hur mycket man kan lita på en sådan där klocka, 
men jag vaknar alltid med en utvilad känsla - även om jag kunde tänka mig
sova längre, men det är mest bara för att jag tycker om att sova, heh! 

Vår "gräns" går någonstans vid -8°C, men även om det är kallare än så, 
så har vi ofta fönstret öppet en stund på kvällen. 
(helt klart har vi värmen avstängd i sovrummet hela tiden, och dörren 
stängd till resten av hemmet, om någon undrar ;)). 

Men det är här linnelakanen kommer in. 
Jo, jag vet - smått lång åsnebrygga - jag vet! 
Men skulle vi använda oss av bomullslakan så skulle det 
säkert kännas betydligt kallare, linne blir så där skönt varmt av kroppen och 
även om man rör på sig så blir det aldrig riktigt kallt mot kroppen. 

Linnelakan är inte speciellt billiga - även om de enligt mig är värd
varje slant - så finns det ändå de som känns lite bättre än andra. 

De skönaste har jag köpt från HM, de har jag använt sönder. 
Har köpt andra lite härifrån och därifrån, men ibland är de 
för styva och hårda, ibland för sladdriga. 

Men HÄR (kliketiklick) har jag hittat riktigt fina lakan som är 
precis lagom mjuka men har en viss stadga kvar (och fina disiga färgnyanser). 
Har ju inget som helst samarbete med någon som helst så det jag rekommenderar 
här har genomgått min nitiskt kritiska, men ytterst personliga, kvalitetskontroll. 

*

Och på tal om kyla. 

Det har ju varit rejält kalla nätter den senaste tiden. 
Jag är lite tuff mot mina blommor, och har haft min
julros ute sedan jag köpte den, trots natt-temperaturer närmare -10 °C. 
Den har varit totalt djupfryst och alla blad och blommor varit helt stela, 
men det klarar den galant. De där fantastiska 'Helleborus orientalis' som 
nu finns ute i handeln är en riktigt tuff brud (i lyxförpackning). 
Ha inte den inomhus - det klarar hon inte. 
För ut henne även om det känns ruskigt. Det gillar hon mer. 
Lite som jag. Fast jag kryper i och för sig in under sköna, 
varma linnelakan, tar min padda och läser en stund innan det 
blir dags att dra vidare till fjäderholmarna och knarka syre
en hel natt. Och sova gött. 

Den lilla kvisten julros som jag har i vasen knipsade jag in
för att det dessvärre inte är riktigt balkongväder än, och 
jag vill ju liksom lite äta kakan och ha den kvar. 
Vem vill nu inte egentligen det? Om vi skall vara ärliga, heh. 





DET HÄR MED VÅRKYLA


 Jag vet att då jag för någon vecka sedan läste om att polarvirveln som snurrar på där 
ovanför Arktis höll på att kollapsa så skulle det med största sannolikhet betyda
att kyla skulle komma åt att sprida sig söderut. 
Enkelt förklarat är polarvirveln en slags "centrifug" som håller det riktigt 
kalla vädret just där vid Arktis. Blir den av någon orsak försvagad så 
släpper den igenom kall luft som sedan sprider sig stället för att hållas på ställe
där högt upp i norr, ovanför Nordpolen. 

Och när den här polarvirveln försvagas eller kraschar så 
här på vårvintern, så betyder det att man kan se sig i rumpan efter vårvärme. 
Detta hände i fjol, och det hände igen i år. 

Och se - det snöar! 

Det känns lite knäckande såhär efter en lång vinter. 
Skall det liksom aldrig bli vår och varmt. 
Paradoxalt nog är det faktiskt jordens uppvärmning som 
är en bov i dramat att polarvirveln hamnar i otakt och börjar vabbla omkring
och släppa greppet om kylan. 
Forskare är inte helt överens om exakt vad det är som förorsakar den här 
obalansen i virveln, men rätt eniga är de flesta över att det har med den 
globala uppvärmningen att göra. Att tex då det arktiska istäcket minskar 
så stiger det varmare luft uppåt och räddar till takten i virveln. 
Jag skall inte gå djupare in på nåt jag inte alls kan nog om. 
Egentligen nästan inget alls, men otroligt intressant är det. 

På stugan har jag den olästa boken 'Väder som förändrade världen' av 
Marcus Rosenlund. Han förklarar så bra dessa fenomen. 

Och så ett tips till. Om man inte fått nog av is så kolla in den 
danska dokumentärfilmen 'In to the ice'. 

Den ger insikter om global uppvärmning, den är intressant och 
stundvis riktigt actionfilm-spännande och sist men absolut inte
minst - filmen är hisnande vacker! 


VITLÖKSSKOTT OCH TRÖSTMAT


 Det är den tiden på året då det mesta man har i sina skafferi börjar visa
tendenser att vilja växa till sig och främst syns det ju bland lökarna
och potatisen som glatt skjuter skott där i sitt mörka, svala skafferi. 

Det finns förstås mängder av olika sätt 
att använda bort sin våryra vitlök på, och till det här behövs inte så mycket
vitlök att det nu nämnvärt skulle minska på antalet skottskjutande vitlöksklyftor, men fick en 
akut längtan efter just den här dressingen, så den blev det. 

Receptet är från kokboken Annas mat från 1997.

N O B I S D R E S S I N G

1 st kokt 3-minutersägg
2-3 tsk  vitvinsvinäger
1 tsk ljus dijonsenap
2 kryddmått salt
1 kryddmått mald svartpeppar
2 msk finskuren gräslök
ca 2 dl olja (inte olivolja)
1/2 pressad vitlöksklyfta

Det viktiga är att ägget faktiskt är kokat i exakt 3 minuter. 
När vattnet börjar bubbla så sätter man i ägget och kastar sig över
timern. Låter petigt men det blir bäst så. 
Ägget skall vara verkligt löskokt. 

Gröp ur ägget med en tesked direkt ner i en skål
(eller matberedare eller mixer). 
Lägg i vinäger senap, salt, peppar, gräslök. 
Mixa eller vispa hårt. 
Droppa sedan ner oljan i en tunn stråle medan man
fortsätter mixa/vispa. 
Ha i den pressade vitlöken och vispa ett tag till. 

Såsen blir rätt tjock och håller sig minst någon dag i kylskåpet. 
Vill man ha en tunnare sås, som till en sallad tex så späder jag med
vatten som har en neutral smak. 
Jättegod till - nåh, det mesta. 

*

Första gången jag lagade denna dressing var till min äldre unges
studentfest. Bjöd på olika sallader och ört/vitlöksmarinerade grillade hönsbröst. 
Hade lagat en enooooorm mängd dressing, men fick hastigt fixa till lite då skålarna
började gapa tomma. Någon kommenterade senare att hon inte täcktes ta så mycket som hon velat, 
och en annan sade att han hade lust att slicka tallriken. 

I kylskåpet väntar en lite trött sallad som skall förgyllas med
denna fina dressing. 
Är det kväll snart? Kan vi äta snart? 

Ha en skön kommande vecka, som 
trots klockflytt till sommartid ser, och känns, 
synnerligen vinterlik. 




NÄMEN VA FAAAAAAN...


 ...det snöar igen. 

Tyckte att fjolårets kalla vår var ganska så utmanande för min själ och framför allt
för en hel del (läs alla) blomlökar som jag hade grävt ner i rabatten. 
Med en viss bävan ser jag att denna vår verkar ha lite samma tendenser och 
förutom att jag personligen är så  j ä v l a  trött på vintern så oroar jag mig 
en hel del över blomlökarna där ute i den våta, kalla jorden. 

Hittade en påse malt i skåpet, en påse som rätt snart skulle uppnå bäst före. 
Den måst man ju använda bort. 
Så det blev ett gäng sk. maltbröd. 
Passade på att göra en lite större sats av vilket det brev ett par "normal-stora" bröd, 
men också tre stycken mindre som kommer att bli perfekta till små 
uppskurna förrättsmunsbitar i sommar. 
(OM det nu blir någon sommar...eller ens vår...)

Men ja, det var i alla fall min fantasibild när jag bakade dessa. 




DÅ OCH NU OCH TIDEN DÄREMELLAN



Det finns en alldeles i särklass bra orsak att vardagsblogga. 
Efter ett tag får man nämligen ett härligt spann över tid om vad
man gjorde när. Till exempel. 

Gubben tyckte vi skulle behöva måla om stugan i år, 
i alla fall fönstren, varpå jag sade stopp och belägg - det är 
inte sååå länge sedan jag gjorde det. Under en del år var 
han, gubben, ju inte en så aktiv del av mitt liv, så det är
förståeligt att han inte minns riktigt allt. 

Men - bloggen ljuger inte, den minns. Och nu kunde jag "bevisa" när
det senast gjorts så ingen panik på den fronten. Taket skall dock
förnyas. Det är dryga trettio år sedan stugan byggdes, 
så helt klart läge för det i sommar. 
Tak och husgrund är det viktigaste att ta hand om. 

Men i jakt på "bevismaterial" eller främst ens ett inlägg då stugan senast målades
snubblade jag ju över en mängd inlägg som fick mig att häpna över hur fort
tiden går. Det var ju alldeles just nåt hände och så visar det sig att det minsann 
flutit tio eller mer år under broarna, och jag tycker att det var precis nyss! 

På bilderna ovan skiljer det fjorton (14!) år. 
Endast bordet är utbytt och det också så att det gamla bordet 
numera är vårt "verandabord" efter att jag hittade ett gammalt slagbord som 
fick flytta in i stugan. 
Och det gamla bordet som varit ute på verandan har blivit ett 
arbetsbord ute i lidret. 

Det som är smått märkligt är att jag tyckte ju att det var alldeles nyss jag 
målade soffan (som förresten införskaffades till vårt första gemensamma
nybygge 1990, så den var inte heller ny då den hittade sin plats här på stugan.

Minns när jag hittade pressglas-skålen på ett loppis för ingen peng alls, 
och tänkte att den är ju söt - att servera frukt ifrån. 
Och där är den än - år och åter år senare. 

Lampan är densamma, ett köp från Indiska då jag en kort tid jobbade där
för...22 år sedan. 

Kan hålla med om en vits som jag läste på något socialt medium häromdagen, 
gick ungefär såhär: 

"Någon uttalade sig om en händelse för tjugo år sedan och jag var helt att...
....ahh, vi talar 80-talet, innan jag insåg att det var 2003..."

*

På något sätt känns det ganska skönt att se att jag, trots ett visst inredningsintresse, 
ändå inte bytt ut allt med något års mellanrum - snarare har jag behållit betydligt 
mer grejer år efter år, årtionden efter årtionden, utan att jag egentligen tänkt på det. 
Vissa grejer har bara hittat hem, och valt att stanna. Kanske för gott. 

Och det är ju bara bra - absolut inget fel med det - är bara själv lite överraskad över
att så mycket hängt med i årtionden redan. Bara att jag själv tycker
att det var alldeles "nyss" jag skaffade det. 
Men det är väl så det är när man själv åldras. 
Det som förr var en kort tid, ett år eller så verkar alltmer bli
till att det som hände för ett decennium sedan, eller till och mer mer, 
var det man skulle kunna kalla "alldeles som igår!"

*

Alla borde vardagsblogga - det är en sann pärla på tillbakablickar i 
en alldeles vanlig människas tillvaro. 
Framtidens folkloristikstuderande - tacka mig - och alla er som orkar blogga. 
Heh.