Dags att lite se tillbaka på vad som fått tummen upp den här sommaren i min
lilla trädgård inklämd mellan skog och hav.
Och först av allt vill jag lyfta fram en produkt som visat sig vara just så bra
som jag hoppats på.
Min trädgård kanske inte är så stor i vare sig ar eller hektar mätt,
men det finns hinder och utmaningar. Om man är en vattenslang.
Det finns odlingslådor, krukor, stenar, möbler, terrasser....what not som
en "vanlig" vattenslang fastnar i. Och så har de där vattenslangarna tendensen att
försöka slå knut på sig, och om de inte lyckas ned det så bildar de i alla fall
veck som gör att vattnet liksom inte flödar som det är tänkt att det skall göra.
Dessutom är vattenslangar ofta rätt fula. Att de är (ill)gröna gör inte att de
speciellt bra skulle "försvinna i grönskan" - snarare tvärtom. De lyser som den mest
hysteriska lysmask, och det är inte fint. Inte i min lilla värld.
Plastslangar i grått ser också rätt slitna och fula ut efter bara en sommar. Har testats.
Och så vill jag inte ha det. Vattenslangen skall få ligga framme för att den behövs nästan
hela tiden om man inte råkar vara så god vän med vädergudarna
att de fixat regnbevattning åt en typ varje natt. Händer sällan!
Senaste vinter tog jag och klickade hem en vattenslang som enligt reklam-orden
inte skulle fastna så lätt, och som inte heller skulle bilda veck.
Dessutom var den så snygg att jag gärna kunde tänka mig ha
den drällande framme mellan rabatter och odlingslådor.
Och ja, den höll vad den lovade!
Den fastnar inte, eller hemskt sällan, glider smidigt förbi de flesta hinder,
det blir inga veck om den blir liggande ett tag. Utöver det är den är lätt att släpa på,
den tänjer på sig och så är den bara ja, riktigt snygg.
Om man nu har det kravet. Aldrig tidigare har jag med glädje lämnat vattenslangen
drällande längs trädgården. Nu gör jag det.
Den är inte grälligt gul, orange eller illgrön. Den är stiligt och subtilt svart.
Tar inte för sig i utseende men levererar med lågmäld elegans.
Och som sagt detta är inte betald reklam.
Det här är för att jag är nöjd med mitt köp.
Och jag kan vara lite småpetig med vad jag tycker är bra. Det här är.
Vill du kolla mer kolla då H Ä R
En annan grej som fungerat överraskande bra är de här "matt-trasorna" i form av sönderrivna
dynvar som jag doppade i medlet Trico Garden och som höll hjortarna borta från mina
lådordlingar. Ett par gånger under säsongen gjorde jag så att jag blandade en blandning av
Trico Garden i en burk och så låt jag tygremsorna doppa sig i medlet. Jag kunde ju inte bespruta
så nära det vi själva skulle äta, men det räckte tydligen för att hålla hjortarna borta.
Hur jag gjorde från början kan du läsa HÄR
Hade fortfarande lite rödbetor kvar i odlingslådorna när jag plockade bort dessa bågar med
sina "matt-trasor". Två dagar senare var blasten på rödbetorna uppbetade - av hjortar.
Tar det som ett litet bevis på att de illaluktande "matt-trasorna" faktiskt fungerade.
För de som inte vet vad jag menar med "matt-trasor" så är det frågan om tygremsor,
ett par cm breda som man kan riva av tex gamla lakan och som man sedan vävde till
tadaaa....tras-mattor. Har aldrig vävt trasmattor, men nog rivit tyg till matt-trasor.
Kanske en slags "husmorsgöra" som man inte längre gör? Eller som väldigt få gör?
Vare sig river gamla lakan eller väver mattor.
*
Min hantverksgen må vara lite svagt utvecklad, min präktiga husmorsgen likaså,
ändå finner jag en märklig tillfredställelse i att ta vara på saker och ting.
Någonstans djupt inom mig finns kanske en urkvinna som vill komma fram så här
i skördetid. Hon som vill sylta och safta. Lägga in och ta hand om.
Kunde väl lika gärna köpa inlagd kryddgurka från butiken, ändå vill jag lägga
in själv. Inte femtielva burkar men en, eller två.
Jag vill ta vara på och sköta om mina hushållsgrejer, som att olja
besticken, istället för att köpa nya. Det finns ett visst välbehag i att se de slitna
knivarna, vändspadarna och andra med träskaft bli som nya med lite olja, vax och en
gnutta tid. Och lite kärlek.
Kram Maggi
