MAN BEHÖVER SÅ LITE


Häromdagen frågade en av gubbens nya bekanta, som är en inbiten
stadsbo, att hur stort sommarhus har vi riktigt när vi kan stanna där
i månader utan att komma hem (efter mer kläder) emellan. 

Han skulle bara veta! Huvudstugan, låter pompöst,  är kanske 35 m2 och består av ett
rum och ett pyttelitet - men effektivt - kök som vi brukar sjunga om att
"detta kök är inte stort nog för oss två..."

Sedan finns det en liten övervåning som egentligen bara består av lite förvaringsutrymme
under snedtaket och en gång och ett sovrum där man knappt kan stå rak som
fylls nästan helt av vår dubbelsäng som inte ens är fullbred. 

Så har vi verandan, som är till hälften öppen, som innefattar en soffa/säng
ett bord med en elgrill på och så ett utdragbart matbord för 4-8 personer. 
Sommartid intas de flesta måltider där, oavsett väder. 

Inne i stugan finns också ett matbord men faktum är att det skall vara 
riktigt ruskigt väder för att vi skall äta där. Inne finns också en skön soffa att 
sjunka ner i när det blivit mörkt ute och man tänt en brasa för att
antingen värma upp eller bara få bort fukten från...allt. 
När stugan ligger bara några tiotal meter från öppet hav så är det
ibland som att vara på en båt - allt är fuktigt mest hela tiden. 

Så finns där också en liten garderob. En som lillungen hade när han var liten,
så vi talar i barnstorlek. Lite lägre, lite smalare, lite färre hyllor och en klädstång
som är hög nog för en skjortblus, men allt som är längre än det får jag hänga 
på gardinstången bakom soffan. Funkar samtidigt som gardin...heh. 

På krokar i skrubben har jag påsar för strumpor, undisar, bh:n, toppar
Sparar massor med utrymme och efter ett tag lär jag mig att påsen med gult
band är för undisar, den minsta för strumpor etc.

I en liten stuga får man tänka som i en husvagn, eller i en båt. Man 
behöver inte så mycket. 



Vi har en liten, yttepytte, gäststuga - kallas sovstugan -som bara rymmer
två sängar och ett nattduksbord samt två hyllor ovanför sängarna. 
Och några krokar på väggarna för att hänga kläderna på. 
Ungarna och deras kompisar har huserat där. Numera är det en 
liten fristad om man vill dra sig tillbaka för en tupplur, eller för att läsa en
bok i lugn och ro. Fast nå...lugn och ro finns här överallt när medelåldern 
bland de som huserar här just nu är 56 år...kattens ålder frånräknat! 
Vi har alltså storungen på besök, så han drar ner medelåldern något.....heh! 

Handdukarna förvaras i en korg utanför bastun. Och torkas antingen på tvättlinan, den
är förresten förnyad i år till en i gammal stil, en mer autentisk än den förfärliga i
knallblå plast som hängt med i eviga tider och som jag bara inte fått utbytt. 
I år brast den, så ja...det var på tiden.  
Ja, eller så torkar vi dem i eftervärmen i bastun. 

Så har vi det sk.annexet. Låter lite tilltaget det också, men är egentligen
ett sommarkök, men utan just kök, med glasdörrar och två stora fönster, men kvadratmetrar
kanske någonstans mellan 12 och 15? Minns inte helt. Där finns en enkelsäng som kan
fås till en dubbelsäng vid behov. Mitt skrivbord för de dagar jag distansjobbar, finns där 
och ett par små garderober (också de i typ barnstorlek, fast nya) som slukar printer och annat som
jag behöver i jobbet och så lakan, extra sängkläder och gubbens kläder. 

Låter lite oromantiskt, men förr sov vi tillsammans i huvudstugans övervåning, men 
eftersom han - med åldern - stiger upp ett par gånger för att kissa och trapporna
upp är mer som en stege och han inte vill tända lampan för att inte väcka mig (snällt) 
så han ser var han skall gå utan att ramla och slå ihjäl sig, så sover han i annexet. 

Själv sover jag lite enligt väder och vind beroende på här
eller där. Sommartid när nätterna är hyfsat varma sover jag gärna på verandan
men i synnerhet när det börjar bli så där tokfuktigt så drar jag mig till övervåningen. 

Vi har två toan. En traditionell torrtoa som är den vi använder mest, men har 
också skaffat en el-toa som faktiskt används jättelite, men installerades med 
tanke på att man inte blir yngre...
Och för de där riktigt mörka och kalla höst- och vinterkvällarna. 

Så nej, det är inte ett stort hus vi lever våra sommarmånader i. Och inte har vi så mycket
grejer heller. Undisar och så handtvättar jag efter behov och när det behövs större
tvätt så bokar jag tvättstugan inne i byn och passar samtidigt på att äta en god
lunch medan tvätten sköter sig. En snyggtröja blev jag tvungen att inhandla i 
sommar. Men utöver det har jag klarat mig med det jag hade med mig. Och
det rymdes i en lite större korgkass, så inga kappsäckar här, inte. 

Det som är intressant med det här, att inte ha så mycket utrymme, men samtidigt
stanna för en längre tid, är att inse med hur lite man klarar sig. Och det alldeles
utmärkt. Vilket får mig att undra vad det är som jag fyller mina skåp därhemma
med? Okej, det må vara vinterkläder och sådant som ju tar plats. Men ändå. 

Att bo så här en längre tid får en att inse hur lite man behöver 
och ändå liksom ha allt. 

Har sett på nytt den charmerande serien Badehotellet i sommar och tänkt att hur sjutton 
klarade de sig med bara ett rum en hel sommar, men jo man klarar sig. 
Hur bra som helst. Och det är ganska befriande! 

Kram från Maggi


 

AUGUSTI OCH ETT BRÖLLOP TILL MINSANN




Tidigare i somras blev jag alldeles fladdrig i hjärtat när jag öppnade min
mejl och hade en inbjudan till bröllop nu i augusti. 
En av mina favoritmänniskor sedan över femtio år (!) tillbaka skulle
säja JA! till sin alldeles, alldeles egna favoritperson. 
"I den här åldern" - vi är jämngamla - är det inte så där att det ordnas
bröllop speciellt ofta och därför blev det extra skoj att de här 
två skulle göra det. De har ju varit ett par i femton år redan, så ingen
ny förälskelse precis. Men åååh, va fina de var!

Dagen före bröllopet ringde han, min kompis, och lät lite stressad
på rösten. Glad, men stressad. 
Du vet när någon börjar samtalet med; 
- Det är helt okej att säga nej, men...

Plötsligt hade de kommit på att de kanske sen också skulle vilja ha en
(proffs)fotograf till sitt bröllop, trots att bröllopet var meningen att vara högst
incognito. Och ja, de kom att tänka på mig. Mig!??

Jag som alltid sagt att jag ogärna fotar människor, och absolut inte under
några som helst förutsättningar bröllop - dop eller begravningar - inberäknat. 
Det är alldeles för mycket som kan gå fel, tänker jag. 
Man kan liksom inte följande dag, när minneskortet kraschat ringa och säga;
- Äsch då, kan vi ta om det här...

Och ändå...trots mitt heliga löfte till mig själv så
hörde jag mig säga att visst kan jag ta kameran med, men...

Och så kom det sig att jag blev bröllopsfotograf för en kväll då två
underbara människor lovade älska varandra i nöd och lust vid
en sagoligt vacker liten sjö som betyder mycket för dem båda. 


Parets önskan var att inga fotografier, av mig eller av andra tagna, skulle delas 
på sociala medier och det respekterar jag naturligtvis. Fick ändå lov
att slänga ut ett par bilder här på bloggen. 
Bara för att bloggen min är lika delar min egen tidskapsel - så länge som jag hållit på! 

När jag gick igenom bilderna så både skrattade jag högt för mig själv 
och fick tårar av beröring i ögonvrån. Hoppas jag lyckades
fånga den stämning som rådde på bröllopet i mina mycket
ex tempore-bilder. Kanske å andra sidan bra att jag inte riktigt visste 
vad jag gav mig in på. Att bilderna kan förmedla den spontana glädjen, 
och lite av den godhjärtade yrseln som rådde. 
Ett bröllop som såg exakt ut som paret som vigdes. 

Glada, skrattande, yra, berörda, hjärtliga och alldeles, alldeles kära! 

*

Ja, det var väl allt för denna gång. Vädret har blivit svalare vilket
har för egen del mottagits med glädje. Skönt med lat-
sommardagar också förstås, men man blir liksom lite klarare
i tanken när det uppstår lite hönshud längs armarna nu och då. 


Kram från Maggi

 

DESSA HETA DAGAR


Vaknade till ett åskväder på håll. Såg på min åsk-app att
åskan närmade sig och låg och väntade på att det skulle
blåsa upp en sval bris och kanske regna lite smått också. 

Jo, pyttsan! Åskan drog förbi och dog ut, så där som den brukar.

Bara att stiga upp till en ytterligare solig och het dag. 

Det är igen en dag för ett nytt värmerekord. Det blir med största
sannolikhet den 20:e dagen i följd med temperaturer över 30 °C
(någonstans i Finland). 

Jag vill kanske inte direkt klaga, jag har semester, sitter på en
udde vid havet där det oftast i alla fall kommer in en lite bris från havet. 
Den är inte sval, men den fläktar. Lite. 

Men hettan lockar inte mig till att vara aktiv på nästan något sätt alls.
Sitter helst i skuggan och läser. Och som jag har läst! 
Bok efter bok efter bok har betats av medan solen vandrat sin gång
och jag har gått i motsatt riktning för att hitta skugga. 

Ogräsen frodas och målningsburken står och väntar på svalare dagar. 
Jag har inte åkt på en enda utfärd till de närliggande "sommarstäderna" som
jag brukar, och inte har jag besökt sommarteater heller, som jag brukar. 

Sover ute på verandan, med fönstren öppna mot havet, så jag sover gott. 
Gubben har flyttat till annexet och dess gästsäng. Där får man upp dubbeldörrar
mot havets bris. Han sover också gott. 

Har alltså inget att klaga på, verkligen inte. Mår inte direkt dåligt av
värmeböljan, men jag gillar inte den heller speciellt mycket om jag skall
vara ärlig. Den gör mig trög och trött i huvudet. 
Och i kroppen för den delen också. Känns som om sätesmusklerna är
den enda muskeln som får "träning" då jag flyttar mig från en stol
till en annan med något läsbart i handen. 

Vi brukar inte ha alger vid vår strand, detta är så pass inomskärs, 
men här för ett par dagar sedan började de dyka upp. Andra gången
någonsin faktiskt. Visst, vattnet är skönt varmt, för att vara havsvatten, 
till följd av den långa värmeböljan, men priset är alger...

Enligt prognosen skall detta vara den sista tokvarma dagen. 
För att vara ärlig så ser jag fram emot lite svalka till helgen. 
Tills dess skall jag fortsätta med att inte göra något alls. 

Kram från Maggi



 

SEMESTER OCH TRÄDGÅRDSSKÖNHET


 

Egentligen borde jag både rensa och ansa i blomrabatterna, men när
termometern dallrar närmare +30°C så känns det inte riktgt lockande. 
Trädgårdsskötsel för min del får räknas i att jag vattnar nu och då. 

I år har jag inget ätbart i mina odlingslådor utan satsade på lite snittblommor
istället. Luktärter förstås och så sådde jag den här galet vackra kornvallmon!
'Amazing Grey' heter sorten och den är just så fin som det utlovades!

Det här är den första blomman som slog ut. Så fin med sina
flortunnna kronblad. Tänk att man kan bli så glad över en liten blomma bara?!



Inte för att jag i övrigt heller har något att klaga på! 
Har inlett min semester som firades med lite rökta räkor från torget. 
Sitter på verandan och skriver och på håll mullrar åskan. Vinden
har tagit i, och just nu blåser det så där uppfriskande svalt. 
Linnegardinerna dansar i det öppna fönstret. 

Håller ett halvt öga på fågelholken utanför. Där har blåmesen
häckat i år. I ögonvrån tyckte jag att jag såg en unge flyga ut. Nu är ena
föräldern vid holken och försöker locka fram följande unge,
som nog kikar i hålet redan, men kryper tillbaka i holken igen. 

Har kameran inom räckhåll, men de är så snabba när de väl
bestämmer sig för att flyga ur boet. Borde egentligen, om jag skulle
vilja få riktigt bra bilder, rigga stativ och använda fjärrstyrd
serietagning, men så långt sträcker sig inte min energi idag. 

Kanske flyger den ut idag, kanske inte. 

Åskan har dragit förbi och jag tror jag skall gå och 
plocka lite jordgubbar. Det blir bra! 


Kram från Magg

 

HETTA OCH ATT HITTA SLÄKT


 Ja, ja....så var då sommarhettan här. Den vi längtat efter eller fasat för att skall komma, lite beroende på
hur man är lagd. Själv har jag ingen toklängtan efter 30-graders värme, inte ens här i skärgården. 
Och kattskrället har också intagit en för temperaturen lämplig ställning. Lite avundsjuk är jag för att 
jag inte riktigt än har möjlighet att lägga mig i samma läge hela dagen för att det är ännu ett par
arbetsdagar som skall betas av innan jag kan läsa S E M E S T E R i min kalender. 

Men egentligen är det inte vare sig semestern eller värmeböljan jag skulle skriva om. 

*

Brukar börja min morgon med att dricka en kopp kaffe och kolla in de större tidningarnas
nät-tidningar och eftersom det verkar vara lite nyhetstorka i sommarvärmen så kom jag
in på en artikel i HBL som redan hade någon vecka på nacken. Det var en person som hade
ondgjort sig om att hen fanns med på en offentlig släktforskningssida/släktträdsida 
(vad skall jag nu kalla den när jag inte vet så mycket om den?). 
Men den heter Geneanet. 

Där lär finnas mängder av info om diverse släkter och nyfiken som jag nu ändå är
så gick jag in och sökte på mig själv. Eller mig själv kunde jag inte söka på, men man kan
söka på släktingar som är födda för mer än hundra år sedan. 
Och...hast du mir gesehen...där fanns ju jag också! 

Hen som lagt upp vårt släktträd där är min kusins barn, så mina barns småkusin. 
Jag har inte träffat hen sedan jag var tonåring eller tidigare. Så det är inte så att vi
haft kontakt genom åren. Men det var intressant att se hur långt bakåt i släktled hen
kommit med sin forskning. 

En del om min släkts bakgrund visste jag från tidigare, min mamma hade grävt en del
i sin mans (min pappas då) släkts historia men här kom man så långt bakåt som till
slutet av 1600-talet och början av 1700-talet. 

I motsats till personen i HBL-artikeln som ondgjort sig över att bli uthängd på
en offentlig släkttavla så kan jag inte riktigt se vad som är så farligt med det? 
Hen har mitt namn där, men inte tex mina (nu redan vuxna barn) så tycker det är okej. 

Tvärtom har det varit roligt här under den heta sommarkvällen att få reda på mer
om min släkt på min pappas sida. 

*

I HBL-artikeln lyfter man fram oron om att man kan komma åt information som kan vara
känsligt. Tex skulle det finnas en risk i och med att "Vanliga säkerhetsfrågor såsom "vad heter
din mamma i flicknamn?" skulle bli totalt värdelösa om den här mängden personlig
information finns lättillgängligt på nätet..."


Personligen hoppas jag att människor inte använder sig av lösenord, eller säkerhets-
frågor som är så uppenbara att vemsomhelst skulle kunna räkna ut dem. 
Nä, hitta på värsta lösenordet som inte betyder något alls och använd en 
lösenordshanterare så går man hyfsat säker där på internätet. 

*

Jag kan noll om släktforskning annat än som blivit mig berättat, men 
att hitta så här mycket gav lite blodad tand. Kanske blir det under semestern
att snoka vidare? Eller så lägger jag mig bara platt som katten och 
försöker överleva värmeböljan!