ROSA STÄNK OCH TUNGA TANKAR

Igår var det vändag, alla hjärtans dag, Valentine's Day, you name it. 

Hade en riktigt bra dag, vilket ibland faktiskt kan bestå av skåprensning. 

Jo, du läste rätt! Är väl inte byns värsta veckostädare, men jag finner en stor njutning

i att ha ordning i skåpen. I går gav jag mig i kast med mitt "skrot-skåp". 

Det skåpet innehåller allt från gamla ting som jag ärvt/fått/köpt. En del sådant som jag har 

till rekvisita vid fotografering, och visst har en och annan pryl därifrån varit utlånad

till någon teaterpjäs också. En liten skattgömma med andra ord. Riktigt gamla böcker, min pappas

diskus och min mammas vaser. En antik lödkolv och ljusstakar i både silver och fusk. 

Och allt där emellan...

När jag städade hittade jag den här fina parfymflaskan som jag fått då gubben 

besökt Köln vid något skede. Det tillverkas på samma sätt sedan 1709, och eftersom jag

gillar både den gustavianska stilen och också i allmänhet gamla ting så är den ju

perfekt för mig. Heh! Fascinerande att tänka att det var ungefär så här man doftade

på 1700-talet. Vill du läsa mer så skutta in H Ä R  . 

Nåväl, i samband med skåpstädningen så fick det svarta skåpet lite

nytt "pynt" på sig, och ett par dynor fick redan lite mer vårlig klädsel. Det var så rofyllt att

få ordna och plocka bort gammalt och lägga fram nytt (alltså från skåpet) för att lite ändra på

inredningen. Samtidigt kan jag känna mig lite fånig, också över att dela det hit till bloggen. 

Bara en snabb titt på nyheterna i dagens lägefår en att inse att det minsann finns

större och viktigare frågor än huruvida dynvaren skall vara rosa i vår, eller

kanske vita? Jag är en nyhetsfreak och brukar tycka att det är oerhört intressant med

allt som händer i världen. Och det gör jag nu också, bara att det börjar bli för

tungt ibland att försöka ta till sig allt som händer. Och i någonstans där tänker

jag att även om det är rätt banalt med att pynta sitt hem och dessutom skriva om det, 

så är det för mig en slags viloläge från allt elände i världen. Det är skönt, och 

kanske till och med behövligt att göra så ibland? Andra ger sig ut på en joggingrunda, 

någon klyver ved, kanske man spelar i timmar på något instrument. 

I dessa märkliga orostider tänker jag ofta på mina föräldrar, de som upplevde

kriget och även om de sällan talade om krigstiden - min pappa ville nog inte minnas, 

och min mamma var av naturen en framåtblickande person - så har jag

ändå blivit i den uppfattningen att de levde ganska normalt. 

Kanske jag något tag tar och berättar lite gamla berättelser. 

Kanske jag känner lite extra kopplingen till gamla tider för jag var

här för en tid sedan och såg den strålande filmen 

'Aldrig ensam' av Klaus Härö 

som baserar sig på verkliga händelser. Händelser som jag tror många inte kände till. 

Hur Finland kom att skicka hit komna judar tillbaka hem till Tyskland

och hur en man försökte stoppa det. Lite som Schindlers List, fast

det här är från Helsingfors. En mycket berörande och viktig film. 

Kolla trailern H Ä R

Hmmm...hur skall jag nu knyta ihop det här inlägget? 

Jo, tänker att fast världen kan te sig lite kaotiskt så är det för de allra

flesta bara det lilla i sina egna cirklar man kan påverka och  att det är

viktigt att fokusera på det, även om det kan kännas lite ytligt. 

Får det en att må bra - gör det! 

Och till sist. Hoppas att vi aldrig glömmer historien och att vi 

skulle lära oss av den. Vilket just nu känns lite som om man inte gör det.

Kram Maggi

 

VARFÅGEL, SNÖGUBBAR OCH VÅRTECKEN

Tog en liten tur till stugan främst för att se till de övervintrande växterna i det 

vi kallar annexet, det som sommartid är en kombinerad gäststuga och mitt distans-

kontor. Där såg allt väl ut, tack vare den milda vintern. 

På väg till stugan lyckades jag fånga en liten fluffig filur på bild. 

Inget mindre än en varfågel. Varfågeln är en nordligare art, som antagligen

tack vare den milda vintern stannat här i sydligaste Finland. Normalt skulle jag säga att

de nog flyttar längre söderut. Själv har jag aldrig lyckats se en. Och skulle knappast

gjort det nu heller om inte min ornitolog-gubbe hojtat till i framsätet något i stile med att: 

- STANNA, jag tyckte jag såg en varfågel! 

Sin lilla storlek och "gulliga utseende" till trots så är det alltså ändå en rovfågel. 

Tidvis i alla fall. När den sitter så här, rätt art-typiskt, uppe på en gren eller annat 

som sträcker sig ovan övrig vegetation och håller koll på omgivningen är den ute på 

matjakt. Så var det också här bilden togs. Runt omkring var det lite videbuskar, men i

övrigt ett gräsbevuxen gammal åker. 

Dess latinska namn är 'Lanius excubitor' där Lanius betyder slaktare, vilket syftar på att

den - sin lilla storlek och gulliga utseende till trots - inte tvekar att nappa ett byte

nästan lika stort som den själv är. Det gamla namnet på fågeln, törnskata, säger kanske

något om dess beteende. Lyckades den fånga en sork så spetsade den sitt byte på en

törnpigg eller på något annat spetsigt i väntan på att bli uppäten. 

Excubitor betyder vaktpost och det utnyttjades i tiderna till att fånga tex falkar, då

varfågeln med låg tröskel varnar för annalkande rovfåglar. 

Med andra ord en mycket intressant fågel, och inte helt vanlig att få syn på. 

I gamla tider trodde man till och med att det betydde olycka om man fick syn på

en varfågel. Tur att jag inte tror på gammalt skrock för jag är riktigt

glad över att se denna rara fågel. 

Vi fortsätter i fågeltemat...eller i fågelmat.

Tidigare under vintern så knåpade jag ihop lite vintermat åt småfåglarna. 

Jag lagade kombinerade äppel/talgbollshängen och

kletade in gamla kottar i talg och så gjorde jag dessa små snögubbar. 

De är lagade av en blandning av kokosfett och talg och hade ju varit fina att

hänga upp i vintrigt landskap...vilket inte kommit till dessa sydfinska trakter

denna viner alls. Är ju lite tudelad till det hela. Samtidigt som jag kan sakna fina, 

vackra vinterdagar då också dessa snögubbar känts mer "rätta i tiden" att hänga upp

till småfålarnas glädje och hjälp till överlevnad så gillar jag att mina övervintrande växter

som sagt verkar må bra i sin vintervila.

Knepigt att liksom villa äta kakan och ha den kvar. 

Nu hängde jag upp de sista snögubbarna. Antar att det inte i år blir mer 

vinter än så här. 

Den milda vintern har också gjort att hjortarna lämnad trädgården i

fred. De har nog hittat mat på annat håll. 

En sväng genom trädgården visade sig att några tulpanlökar

minsann redan börjat sticka upp sina knoppar och den nergrävda krukan

med pärlhyacinter också börjat visa tecken på liv. 

Och till min förvåning så har också den skruttiga tidlösa-löken krystat ut

lite nytt liv. Det hade jag inte trott! I vår skall jag nog se till att den kommer ner i jorden

och slipper sin lite udda tillvaro i en liten kruka. 

I övrigt var det underbart att besöka stugan. Vinterstormarna

hade satt sina spår med mängder av nerfallna trädgrenar. Något, ingen aning

vad, hade varit inne i vårt vedlider och tydligen fått panik för trädgårdsredskap

och krukor hade fallit ner från sina upphängningar och från hyllor. 

Kanske att liderdörren blåst upp (den saknar hake för tillfället - bör åtgärdas i vår)

och in har en katt/mink/utter lyckats smita och sedan hamnat i panik? 

Kanske en snäll granne på sin kvällspromenad sedan stängt dörren, för

den var nu stängd. Vissa saker förblir ett mysterium. 

Ingen större skada skedd. 

Havet svallade öppet så antagligen blir det ingen is på havet i år. 

Kniporna flög iväg från viken med sin kännspaka visslande flykt. 

En svan dröjde sig kvar och fortsatte lugnt simma vidare. 

Får mig att längta ut till stugan för en lite längre tid än bara en 

snabbvisit. Skall kolla kalendern lite. Borde nog finnas möjlighet till det. 

Kanske skall jag introducera sommarstugan åt Iris? 

Kram Maggi

 

FASTLAGSBULLE ELLER SEMLA?

Det där dilemmat känner alla till som har besökt grannlandet. 

I Finland äter vi semla lite var dag, för här hos oss är det ett runt bröd som

man ofta äter till frukost. Det vill säga en fralla. 

Medan en semla i Sverige betyder just en fastlagsbulle. Samma språk,

men med lite olika nyanser. Lite samma som simma och bada. 

Här i Finland simmar vi i allslags vattendrag, men om någon frågar om 

vi skall bada så då går vi antigen in i bastun för ett bastuBAD eller så går

sjunker vi ner i ett BADkar fullt med varmt vatten. Heh. 

Jag var i år ute i god tid med att baka mina fastlagsbullar. Det berodde egentligen

på att sönerna kom in på ämnet och frågade om de inte kunde få hemlagade SMÅ 

fastlagsbullar. Köpisbullarna är säkert goda, men det är väldigt mycket bulle att smälla

i sig. Så ja. Jag har bakat. Och av en normalstor deg blir det ju en mängd bullar, 

så nu har jag också ett litet gäng frysta bullar som får komma fram när det börjar vara

"rätt tid" för fastlagsbulle, dvs till fastlag som i år är rätt sent. Först i början av mars. 

När jag googlade när fastlagen skall infinna sig i år snubblade jag över denna lilla notis

från femtiotalet där någon stackars bagare fick böta för att han sålt fastlagsbullar för tidigt. 

Kunde vara läge ibland att återinföra denna regel, så man skulle slippa jul i oktober och 

andra säsongsbetonade grejer några månader före den egentliga högtiden. 

Tycker om när säsongsmat är just säsongsbetonat. 

Jo vars, jag kan låta bli att köpa fastlagsbullar genast efter nyår, men ändå. 

Och för att riktigt röra om i fastlagsbullegrytan, så gillar hela min lilla familj

fastlagsbulle med   s y l t  , så där som barn gör. 

På det sättet är vi lite barnsliga. 

Kram Maggi

 

RENOVERING PÅ SLUTRAKAN?

 Sitter i köket på en hård kökstol, ute faller några enstaka kalla snöflingor sakta mot marken. 

Det är årets hittills kallaste dag med knappa -10 grader, om ens det. 

Marken är bar, en ensam koltrast skuttar runt på gräsmattan. 

Har vaknat tidigt, tidigare än jag brukar för renoveringsgubbarna börjar okristligt tidigt. 

Men kanske vi börjar vara på slutrakan nu, för vår lägenhets del i alla fall. 

Igår fick vi balkongglasen installerade och idag kopplades elen. För min inre syn

ser jag redan balkongen inredd och jag kan sitta där och njuta. Undrar om jag 

inte skall korka en champagne den dagen till ära. 

Under mitt lilla liv har jag hunnit med en hel del byggas och renoveras. Känns lite märkligt

nu att inte behöva ha en enda liten åsikt om något. Gubbar kommer och går och saker blir fixade. 

Jag hade gärna haft mer att bestämma om, men inser att min smak är så marginell att de flesta

andra i bolaget kanske inte fullt lika mycket som jag skulle uppskatta lite gammalt å skevt? 

Sitter i köket och skriver, för jag väntar på dagens tredje sats med arbetare. 

De som skall komma och tvätta fönster, både balkongglasen och sjösidans nya fönster blir tvättade. 

Sedan borde det bara vara slutgranskning av balkongen och så är det klart. 

När det nu har sprungit gubbar in och ut genom vår och allas andra lägenheter så 

skulle det vara intressant att fråga dem om olika hem som de ju ser. Vad tänker de, eller

tänker de alls på det? Hur olika hem folk har, fast bottenplanen är rätt lika. 

Lyfter de ett inre ögonbryn åt våra skavda möbler och skruttiga tulpaner. 

*fniss*

Tittar ut över gården, det är extremt sällan jag sitter här - förutom då jag äter förstås! 

Ser "lilla söta gubben" gå ut med soporna. Han ser så skör ut där han går med krum rygg och 

käpp. Han bor i samma trappa som vi, men jag vet inte vad han heter. Jag kallar honom

"lilla söta gubben" för fast han i sina dagar varit en reslig man är han nu hopsjunken. 

Han har sett bra ut, gör det fortfarande, och han har så vänliga ögon. 

Jag vill ofta hjälpa honom, men anar att det är viktigt för honom att göra saker själv, även

om det går långsamt och att han ibland ser så fragil ut att jag tror att en vindpust kunde fälla honom. 

Nu ser jag att han kommit tillbaka, hör hissen så han är nog på väg upp till sig. 

Bygg-gubben som i morse var och installerade vädringsställningen på balkongen smyger

iväg bakom husknuten för att röka en cigarett. Han är sympatisk. Eller de alla är. Han

var snäll nog att skruva fast vår termometer utanför sovrumsfönstret, fast det alls inte hör

till hans uppgifter. Vi fick också hjälp med att installera katt-nät på fönstret mot gatan av

de gubbarna som bytte fönstren mot sjösidan. Det tog dem kanske tio minuter medan jag hade vridit 

och vänt på pappret hur man skulle installera dem i ett bra tag och fattade ingenting. 

Gubben har sitt arbetsrum ut mot gatan så han har bättre koll på vad det händer på gården, 

jag har mitt arbetsrum mot sjön så jag vet när isen är stark nog att gå på. Eller när hackspetten

börjar ha vårkänslor. Nu händer det ingenting på gården, inte ens på gatan. Det 

är så lugnt det kan bli en alldeles vanlig tisdag i en förort. 

Skall  ta och baka fastlagsbullar nu, hörni. Lite tidigt, men det kom ett litet önskemål

från grabbarna mina. Små och hemlagade. 

Skall så bli! 

Kram Maggi

VILKEN BRA VECKA

Har dråsat ner i soffhörnet efter en bra vecka. Både jobbmässigt och privat. 

Jag har, det gråa vädret till trots, fått en hel massa grejer bortbockat från mina to-do-

listor. Den ena listan för jobbgrejer den andra för privata grejer som skall fixas. Båda har minskat! 

Utöver det så har jag städat i skrymslen och vrån och rensat, som jag skrev om i förra inlägget, 

och det kanske faktiskt också bidrar till att jag har en sådan lätt känsla så här på fredagskvällen. 

Köpte en liten kruka med knappt synliga pärlhyacint-lökar, planterade om dem i en 

enkel keramik-kruka och virade runt lite torrt "gräs" som jag har kvar från min tid som 

florist i blombutik. Det är alltså snart 20 år sedan! Det är inte KLOKT hur tiden rusar! 

Och även om jag tjatar om vikten att rensa bort sådant som man inte behöver/vill ha så 

sparar jag också på "onödiga" grejer. Detta torra gräs, som jag glömt vad det kallas på riktigt, 

har jag en liten påse av och återanvänder det vår efter vår. 

Tycker det är så fint att strössla det över just vårlökar i kruka så det lite ser ut som om 

lökblommorna skulle växa upp genom torrt fjolårsgräs. En liten extra detalj, men jag tycker

det tillför en liten extra vårkänsla i det enklaste arrangemang. 

En annan sak som jag haft sedan min blombutiks-tid är ställningen i rostig metall

som syns där bakom katten. Den är så bra till mycket! Har haft krukor med sommarblommor där, 

använt den för att ha marschaller i under vintern. Den har agerat ställning för sommarbål 

under en sommarfest för några år sedan. 

Nu skall den ju inte egentligen stå där i vardagsrummen, utan

vara ute på balkongen. Och de som följt med vad som händer i mitt hus för tillfället

vet att vi har en stor renovering av fasaden och balkongerna på gångs. Så en massa

balkongstuff finns utspritt lite här och där i lägenheten sedan midsommartid i fjol. 

Tjusigt? Nå...nej! 

Men ett bidrag till att veckan kändes så extra bra är bekräftelsen att nästa vecka kommer

de och installerar våra balkong-glas. Och det kommer ett gäng och tvättar de nya fönstren och

de nya balkong-glasen och så är det bara en sista granskning av balkongen, och vi

kan igen börja använda vår balkong! Jippiiii!!! 

Nästan två månader tidigare än den ursprungliga tidtabellen! Gissa om en är glad?

Men har ett litet dilemma. Det nya balkonggolvet är fult som stryk så någon

form av plattor eller trätrallar vill jag ha dit och det skall jag ta itu med att fundera ut

under helgen. Lutar lite åt svarta trallar i trä för att det svarta finns i räcket på balkongen

och trä för att jag vill ha en känsla av "ute" även om balkongen är glasad så

någon heltäckande matta är utesluten. Kunde tänka mig en snygg bastmatta där vi har 

vår sittgrupp, men resten av golvet får gärna ha lite terrass-känsla. 

Och att ens försöka få till en lite gammeldagskänsla på en balkong med utra-

moderna material...ja där har en att bita i. 

Feel free att tipsa! 

Nu skall jag fixa lite småsaltigt till kvällens På Spåret. 

Ha en bra fredagskväll därute i stugorna! 

Kram Maggi