LITE ÖVERRASKANDE SKALL VI TALA OM SMINK

Nu är jag alltså riktigt rejält utanför min kunskaps- och bekvämlighetszon. 

Har aldrig varit så där speciellt intresserad av smink generellt, men har

nog sminkat mig smått under alla mina vuxna år då jag vill se vårdad ut på jobbet. 

(och ibland också på fritiden, heh). 

Mitt problem är att jag har en extremt torr hy som jag aldrig riktigt hittat en bra 

foundation som skulle vara naturlig, men ändå lugna ner färgerna i huden. 

Och med åren har de ju kommit små veck i huden - skrynklor kallas de visst - som

gör det än svårare att hitta rätt i make up-djungeln. 

I synnerhet de där finfina spåren av tilltagande ålder runt och under ögonen ser ju inte kloka

ut om man tar i för mycket med någon foundation. 

Dessutom är jag en otålig sminkare. Hänger säkert ihop med ett visst ointresse så 

fort och behändigt skall det gå. Inga krångligheter. 

Följaktligen är jag inte heller den som man ser hängande på kosmetik-avdelningarna

så vad allt det finns på marknaden är rätt oklart för mig. 

Men eftersom jag har lite pippi på att hitta små förpackningar av sådant

jag behöver ta med mig på resor eller också bara till stugan råkade jag hitta

både maskara och ögonbrynsgel 

(jo, med åldern har jag fått ta till detta för att hålla mina bångstyriga strån ens lite i schack) 

i miniförpackning av ett märke som jag inte hört om tidigare. 

Det fanns också en "testkit" med små förpackningar av fuktighetskräm och 

något serum av örter. Lät lite som överkurs i mina öron, men tänkte att 

jag testar. Och wow alltså. Vilken fin produkt. 

Blev ju förstås nyfiken på detta märke, bareMinerals och läste på. 

Det är alltså en slags natursmink, baserat på naturliga mineraler. 

Tänkte att jag kanske borde ge detta en chans, så jag köpte deras

grundprodukt Original Loose Mineral Foundation. 

För de som är lika obevandrade i denna värld

som jag så är det ett slags puder som när man med en borste lätt

snurrar/gnuggar den på huden bli som en vanlig foundation. 

Ju mer man "gnuggar" desto mer täckande blir den. 

Tar ett tag innan man fattar galoppen. 

Men nu är jag helt såld! 

Återgår nog aldrig till diverse kletiga, smetiga smörjor.

Har aldrig varit speciellt märkestrogen, men nu känner jag att det

här är min grej. Under vintern har jag fyllt på med lite andra produkter

ur deras sortiment, och inte en gång har jag blivit besviken. 

(Och nej, det betalar inte för detta - om nu någon trodde det, heh). 

Ville helt enkelt bara dela med mig hur nöjd jag är att hittat deras produkter. 

Och ett extra plus för de produkter som man får i rese-storlek. 

Så ja, om det finns likasinnade som jag; med torr hy, inte så stort sminkintresse men

som ändå vill få till en make up då det känns så, då kan jag bara varmt rekommendera 

bareMinerals produkter. 

Ett lite udda inlägg kanske. 

Men idag blev det så. 

 

VITT UNDER VINTERSEMESTERN

Nu har jag då betat av min vintersemester. 

Riktigt skönt var det, det måste man säga! 

Även om där var med ett par regndagar med hård blåst, så

känns det ändå som om jag laddat sol och värme mest hela tiden! 

Numera har vi både sång- och knölsvan i viken. 

Skrev för några år sedan (2020) att det var första gången vi hade

sångsvan där. I år var de fler än knölsvanarna. 

I viken fanns ett knölsvanpar och ett sångsvanpar samt tre 

sångsvansynglingar - antagligen fjolårsungar för de hade ännu 

lite grått i sin fjäderdräkt och verkade inte på något sätt väcka

större aggresivitet hos knölsvans-hanen. 

Ute vid de närliggande skären såg jag flera par, 

både sång- och knölsvan. 

Lite måste han nu förstås burra upp sig när en av sångsvanarna kom

simmande med raska simtag, men det blev inget slagsmål av det. 

Under en lång stund var avståndet mellan knölsvanparet 

och de tre unga sångsvanarna bara några tiotals meter. 

Och även då var det lugnt i båda lägren. 

Så lugnt att sångsvanarna antog en något akrobatisk 

posé för sin middagslur. 

Tror inte jag skall ens testa på att stå på ett ben, 

få det andra benet under armen och huvudet under det andra. 

Än mindre att sova i den ställningen...

...men om man är svan så är det tydligen hur skönt som helst! 

*

Det var nu det enda vita jag såg under min vintersemester-vecka. 

Även om det fortfarande var kyligt om nätterna så var det ändå inte

frost på småtimmarna. Och på dagarna värmde solen skönt! 

Det är gött att vara! 

I SKOGSTRÄDGÅRDEN I MAJ

Det är alltid med spänning och kanske lite ängslan man går 

omkring i trädgården och kollar in vad som överlevt vinter och hjortar. 

Det blir andra året i trädgården nu. 

Myllan som hämtades till rabatterna hösten 2021 var ju mer

lera än mylla, så i fjol våras fick jag jobba som ett litet djur för att 

förbättra jorden. Med bokashi, med torv (det här är ju ändå en trädgård i skogen,

så passar med lite surjord, med hästgödsel. 

De lökar jag hade satt hösten 2021 hade ju alla ruttnat bort i den våta, kompakta lerjorden. 

(ja, jag hade en liten diskussion med honom som jag delar kylskåp med och som

beställde myllan...)

Nå, slutet gott allting gott. 

Fick i alla fall bekräftat att det går att rädda en lerjord till 

hyfsat bra jord med jordförbättring. 

Och ett litet, men ack så glädjande, bevis på det är att backsippan inte bara övervintrat 

utan också förökat sig - och den är ju en filur som inte tål stående fukt. 

Den och min stora favorit kungsängsliljan, eller Fritillaria,  är primadonnorna på rabatt-scenen just nu. 

En annan trevlig bekantskap är de botaniska tulpanerna som kommit upp. 

Tycker ju nog väldigt mycket om de där stora fantastiska tulpanerna också, 

men de här mer anspråkslösa tulpanerna är nog så fina de också. 

Och så är de inte så kräsna som de där stora gräddiga. De här återkommer

ofta år efter år. Och det gillar vi ju! 

Vi gillar också överraskningar i rabatten. Sådana där som man nog själv

grävt ner men glatt glömt bort. Och glömt bort att anteckna. 

Redan då jag senast var här på stugan såga jag att något "enormt" var på

väg upp genom mullen, men hade inget minne alls vad det kunde vara. 

Nu när det börjar bildas blomknoppar kände jag igen en annan Fritillaria, 

mörk klocklilja som börjar ta ton i rabatt-kören. 

Den känns nästan lite manlig där intill de skira kungsängsliljorna och botaniska tulpanerna. 

Den står där liksom bastant och rakt ståndaktig. 

Få se hur det blir när den blommar. 

Men det är nog så att det behövs lite ruffare grejs också i en rabatt. 

För mycket skirt och fluffigt kan bli för mycket. 

Det har varit riktigt kyligt och blåsigt ett par dagar nu. 

Dahliorna som jag förgrott får ännu vänta på lite varmare

vindar (och nätter) innan de får komma ut i rabatten. 

Luktärterna har visserligen redan stått ute i sina odlingskärl 

ett bra tag, men tyvärr måste jag berätta att det var inte så många frön som grodde. 

Undrar vad som hände? 

Men några plantor skall väl ändå ge mängder av luktärts-buketter i sommar. 

Så visst kan man säga att det är på gångs här i den blåsiga skogsträdgården

på udden. Den lilla plätten trädgård-wanna-be inklämd mellan skog och hav. 

*

Finns en liten risk att det framöver kommer att bli en del växtrelaterade inlägg. 

Har kommit på att den egna blogg är en ypperlig hjälp för det egna minnet. 

Heh. 

 

ESC-YRA

Det att det har blivit en ESC- och Käärijä-yra

av sällan skådade mått i år. 

Jag gillade inte låten alls från början, hade en annan låt i

uttagningarna som var tusen gånger mer passande för min musiksmak, 

men jag har lärt mig att tycka om Cha-cha-chaa-låten. 

Känns nästan som om allt som går att klä i grönt är klätt i grönt. 

Och egentligen tycker jag att det ju är ganska härligt med

en sådan här hype över det hela. 

Hur det går är kanske en bisak ändå. Många har bara haft

barnsligt, befriande roligt längs årets ESC. 

Jag också. 

Och det är just det jag älskar med ESC. 

Det är lättsint och glatt och show - för nog behöver vi det 

i våra liv lite var och en nu och då. 

Allt är lite galet och snyggt och påhittigt och

det hela är ju lite som att åka i en karusell på ett tivoli. 

Nå, själv landade jag på stugan i går och har en 

välförtjänt semestervecka framför mig. 

Gubben är väl så där lagom (o)intresserad av ESC. 

Men för att han nu inte skall missa att det är GRÖNT som gäller

i ESC i år så serverar jag idel grönt i form av chipsdipp, 

dryck och så. Grönt är skönt! 

Och så kommer ju röstningen i år att bli alldeles galet spännande. 

En riktig Finland-Sverige landskap kommer det nog att bli!

Och vad är bättre än det? 

Kanske bara en ishockey VM-final match med samma

motparter. Sverige är förmodligen den mest intressanta

motparten i de flesta tävlingar. 

Lite som så där man är med sina syskon. 

Man älskar ju dem, men ett litet gnabb och tävlande om vem 

som är bäst kan nu aldrig skada. 

Eller hur? 

JÄMNA VARV I EKORRHJULET

 

Jag hade undantagsvis en ledig dag denna torsdag. Inte illa när det idag

känns som om sommarvärmen äntligen är här. 

Undrar om inte dessa allra första varma dagar, med sol, med en varm vind som

smeker över huden på armarna när man febrilt kavlar upp tröjärmarna på tröjan som man

av pessimism och vana trogen iklätt sig när man gått hemifrån. 

När jag lite anstränger mig så kan jag återkalla från mitt minnets djupa vrår, 

många sådana dagar under årens lopp då våren liksom tippat över till sommar. 

Det är som om värmen kryper ner i marken och stänger in kylan som 

vintern lagrat där. Nu är det värme som gäller! 

Det här är längs min lilla, korta runda i ett naturskyddsområde rätt nära 

där jag bor. Det är som sagt litet och ganska okänt. 

Sällan jag möter någon annan - så här mitt i veckan i alla fall. 

Här blommade mängder av blåsippor för ett par veckor sedan och nu kunde man 

bada i vitsippor. Det finns så mycket vitsippor överallt så man baxnar! 

I området lämnar man fallna träd att murkna, så det kan se snårigt ut, men

är guld för mångfalden. Så många som behöver döda, murkna träd att leva i och utav.

Som sedan i sin tur lockar fåglar som lever av insekterna och som...

...ja det är så självklart när man tänker efter hur viktigt ett naturligt kretslopp är. 

Området gränsar till havet, men i form av en nästan igenväxt vassvik.

Havsängarna hålls öppna av betande djur. 

Nu väntar jag bara på att de skall anlända. 

De och svalorna. 

För svalorna behöver upptrampad lera till sina bobyggen.

De får de då kreatur traskar på fuktig mark. 

En bekant till mig som slutade med sitt stall för något år sedan visste

berätta att på samma gång försvann svalorna från gården. 

Det finns ingen som med tunga djurkroppar mjukar upp jorden så små

svalor får byggmaterial. Och inga gödselhögar som lockar flugor

som svalorna kan mata sina ungar med. 

Det hjälper inte alltid att vara nostalgisk och längta tillbaka till en tid som 

inte kommer tillbaka. Men det finns sätt som man kan öka naturens mångfald på. 

Och i morgon hörni, då styr jag mina steg mot lite semester! 

Det ni!