Att vara eller inte vara - en julmänniska.
Det är frågan.
Jag tror det ändrar under år och ålder och livssituation. Naturligtvis gör det det,
vad banalt av mig att ens tänka något annat. Men för mig har det blivit kanske extra tydligt
just i år av någon anledning.
När jag var barn så fanns det inte i någons vildaste tanke att man skulle ta in
julgranen innan julafton. Hu då...
I min barndom var det den här tiden full kaos i kök och ja...lite överallt i hemmet.
Det fejade och donades, städades och skurades.
Det lilla jag minns av min mormor och juletid, hon dog när jag var sex, så
var det att hon satt böjd över kopparkannor och -kittlar och skurade och
hade sig. Däremot minns jag inte de skinande kannorna speciellt bra.
Jag skurar inte koppar, inte nu i alla fall. Jag städar inte skåp, inte nu i alla fall.
Jag gör rätt lite sådant egentligen, det lärde jag mig att skippa under mina år i
blombranschen. Det finns bara inte tid för det då.
Däremot har jag lärt mig att njuta mer av adventstiden. Inte kanske på
bekostnad av julen, men själva helgen ger jag mindre fokus åt numera.
Det känns skönt.
I år tog jag in granen en vecka innan jul.
Det är mitt personliga rekord - alla år.
Det känns rätt - nu.
Så ändras man.
Sedan kan det vara att jag är redo att slänga ut den mellandagarna, men så
får det vara så då.
Jag kanske bara tidigarelägger min jul lite grann.
Samtidigt kanske jag tidigarelägger min längtan efter vår.
Går titt om tätt och kollar hur mina taniga pelargoner mår och
viskar åt dem att stå ut - bara ett par månader till så är ljuset här igen.
De ser minsann taniga ut nu, men det är precis så de brukar se ut
såhär års. Det blir bättre.
Samtidigt är det något skirt över denna späda midvintergrönska
som sträcker sig längtande mot det lilla ljus som finns att få...att nå.
*
Jag längtar också. Sträcker mig i tankarna till skärgården.
Till stugan. Vill så dit.
Om vädret inte ställer till små krokben så
kommer jag att åka ut till stugan till nyår.
Det längtar jag så till.
Kanske till och mer lite mer än till julen...
...om man får säga så?
Och varför skulle man inte få det?!!!
Jag är en julmänniska, jovisst, men med en annan
fokus och ny vision.
Lite som när man kommer på att förspel kan vara bättre än.
Ja, men ni fattar?
Men oberoende - grönt är skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar