...ja, eller nåt.
Jag kan inte skylla på någon annan. Inte ens helt motivera det så det låter
trovärdigt eller ens det minsta vettigt på något plan.
Det är nämligen så, att när jag slarvar in mig på någon småsunkig loppis så
är risken överhängande att jag kommer ut med någon kakform eller
annan köksattiralj som är mer vacker - i min värld - än den är
vare sig praktiskt eller ens användbar.
Det må erkännas att någon, någon enstaka - kanske sjustaka - kakform har
oförhappandes uppenbarat sig i mitt hem på helt oförklarligt sätt.
Eller nästan då. I mina stunder av rannsakan så inser jag ju
att det är jag själv som släpat hem dem.
Dessa skeva kakformer.
För att jag nu bara tycker att de är vackra. På sitt sätt.
Praktisk människa som jag ändå på något plan anser mig vara så
känner jag ett visst påtryck från mig själv till mig själv att
faktiskt göra något vettigt med dessa hemsläpade 'skatter'.
Så jag bakar kakor för småfåglarna.
Och känner mig lite nyttig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar