JULBEKÄNNELSER, DEL 1...


Egentligen gillar jag inte pepparkakor speciellt mycket. 
Jag har bakat dem sedan jag nådde upp till bakbordet. Året var 1972. Då var jag sex år.
Det är många år sedan nu.

Det är kanske mitt livs största paradox. 
Att baka något som man inte ens gillar speciellt mycket.
Om inte jag gömmer den under en gigantisk skiva mögelost.
Då kan pepparkaka vara bra - så man inte blir så kladdig 
om fingrarna av osten, vill säga.




Som en hyfsat engagerad mamma har jag hjälpt både en och annan son
in i pepparkaksbakandets underbara värld.

Bakar någondera av mina vuxna söner pepparkakor frivilligt? Någonsin? 
Nej, det gör de ju inte.

Men jag fortsätter. Envist.

Det kan ju låta lite patetiskt, men numera gör jag det inte för att
äta upp dem. Pepparkakorna alltså, inte sönerna. 
Jag gör pepparkakor för doften som sprids i huset. 

Julstämning skall råda. Det tycker jag nog.



Men jag kör billig färdigdeg från frysdisken.
Det blir bäst så när ingen ändå egentligen vill äta pepparkakorna...

I år hittade jag inte ens pepparkaksformerna.
Jag vet att jag borde ha dem i en glasburk. Bara det att burken också är borta.

Nå, jag kör lite trendiga runda pepparkakor med tryck från glasets botten.
Faktiskt tycker jag att de är riktigt fina. 
Champagneglas är bra till mycket! 

Och resultatet är riktigt snygga runda kakor.



Rätt fina faktiskt. Börjar vackla i min övertygelse om pepparkaksbakandes onödighet.
Kanske man borde baka en sats till?
Ändå. Bara en liten en? 

(Tomten på bilden har smugit sig med för en liten
adventstidsberättelse jag kör på facebook - bry er inte om honom.
Han är mest bara jobbig.)

Velar och väljer och inser att jag definitivt står i ett 
vägskäl gällande jultraditioner. 

Läste precis någonstans att samma doft av pepparkaka får man
om man slänger in lite nejlikor, kardemumma och kanelstänger i 
spisen då det är lite glöd kvar.

Då slipper man kakorna - som inte har en alldeles 
rykande åtgång precis - men får doften.

Så jag bekänner:
Jag gillar inte pepparkakor speciellt mycket.
Faktiskt mest bara doften.


Inga kommentarer: