Har man en trädgård som är lite som på distans, så längtar man lite extra
efter att återses efter en vinter. Under vintern som gått har jag varit här
ett par gånger för att se till hur övervintrande växter mår och för
att fylla på mina stora fågelautomater. I år var vintern mild vilket
underlättade både för övervintrande växter och fåglar.
Men att få komma ut till stugan och det är påsk och långhelg - hur underbart är inte det?
Tulpanerna sticker upp lite här och där, mest där jag glömt att jag petat ner lökar,
men det är nog så det är för många av oss trädgårdsmänniskor. Minnet hinner svika under vintern
fast man är så övertygad på hösten om att man kommer att minnas var man petat ner vad.
Krukskärvan på stigen påminner mig om den fina krukan som gick itu då den gigantiska
klockrankan hamnade i ett vindfälle förra sensommaren och drattade ikull så krukan sprack.
Minns klockrankan och sörjer krukan ett tag, sedan är det dags att gå vidare.
Att återse en trädgård är som att möta en vän. Stillsamt vandrar jag bland mina rabatter och säger
hej till rosorna, till narcisserna som sticker upp, till alla som visat att de överlevt vintern.
Mycket i trädgården pockar på uppmärksamhet och viskar - gör något.
Rännan som leder bort regnvatten är full av löv och barr, det skall jag ta och putsa.
Men försiktigt så jag inte skadar mossan - den är så vacker. Och en del av
just den här trädgården. Skogsträdgården.
Min urgamla caféstol i järn blir bara mossigare för varje år. Och jag tänker mer som att
den blir ett med just den här trädgården. Den här skogen har välkomnat den med att bilda mossa
på ytan. Nu måste jag ju tillägga att jag inte använder den till att sitta på.
Under mina vinterbesök här på stugan hade jag med mig fågelmat både
i form av frön och nötter att fylla på automaterna med, men också självtillverkade talg-
bollar som jag hängde upp lite här och där.
En del talg-snögubbar av talg hittar du bla
H Ä R
Trädgården finns ju i ett område med gott om hjort och rådjur. Det har en tendens
att sätta sina...eh, spår...i trädgården. I stenkrukan har murgrönan som nog annars hade
överlevt den milda vintern blivit uppäten. Och samtliga hortensior har blivit "naturligt
beskurna". Ingen aning om de kommer att blomma i år...
Betalade mig lite sjuk häromåret för att jag hade önskat mig en idegranshäck och
köpte ett gäng färdigt stora plantor. Jag älskar idegran - överlägset den snyggaste
städsegröna grej man kan ha! Hjortarna tyckte lika och käkade upp mina idegranar
första året. Gaaaahhhh! Kan ju inte täcka in en hel häck, så jag räddade de idegranar
som hade potential att växa till sig och plantera dem i hop tre och tre med tanken att
formklippa dem till bollar. Bör nämnas att efter hjortarna "beskärning" så fanns inte mycket
annat kvar än några käppar med lite grönt här och där.
Idegranen hör till de barrväxter som skjuter nya skott direkt från stammen, så med
tiden kanske mina idegransklot blir verklighet. Men att jag behöver skydda dem vintertid
med väv så hjortarna inte äter på dem, det får jag leva med. Om jag vill ha ide-
gran i min trädgård. Vilket jag vill...
Att putsa upp efter vintern är också att städa upp de där ettårigar som fått
stå kvar över vintern. Lite hebe från hösten står där i mossan och minner om min
höstplantering. Och den risiga högen påminner mig om doftliljans fina
blomning senaste sensommar.
Ytterligare ett tecken om att hjortarna besökt trädgården. Tulpanbladen var
avknipsade, här verkar det ändå som om själva blommorna klarat sig.
Och i morgon skall jag dränka hela trädgården i Trico Garden - det hjälper!
Så tips till de med trädgård på distans som man inte kan övervaka direkt på
våren - lite senareblommande tulpaner får kanske vara ifred - om man hinner skydda
dem med Trico Garden.
Den uppstammade enen har lagt sig på sned. Jag vet inte om jag egentligen vill ha den kvar.
Om den skall bli kvar måste den får en ny och stadigare pinne att luta sin tillvaro emot.
Måste fundera. Kanske kan den flyttas, eller så skippar jag den. Lite osäker på vad jag tänkte då
jag skaffade den...Men det är så där med trädgård. Ibland köper man något som inte sen heller
passar eller som inte trivs. Då skall de väck.
Barr...
Trädgården finns i gränslandet mellan hav och skog. Skogen är i det här fallet
talldominerad skog. På havssidan om stugan finns krokiga martallar, medan det
på skogssidan finns magnifika gamla enorma tallar - som barrar. Barrar i mängder!
Ändå vill jag inte avstå från dem. De är så ståtliga och mäktiga!
Nackdelen är barren och kottarna. Till våren är hela sandplanen
som inkluderar vår infart och p-plats samt vändplats för ett par bilar
täckt av barr som skall krattas...å krattas...å krattas...
I över tio år funkade de gamla partylamporna som jag riggat bland
vildvinet. I år blev det att ersatta lamporna med nya och samtidigt passade
jag på att binda upp vildvinsrankorna som hängt ner så de nästan nuddat vid
bordet - och in i kaffekoppen. Heh.
Och så hittade jag i enen några till märkliga hängen som åter påminde om de där
fettkorvarna jag knådade ihop i vintras för småfåglarna.
Iris-katten ja. Det var för henne första gången någonsin att stifta bekantskap med
naturen utomhus. Hon är ju en rätt så cool katt, så med en god självsäkerhet tassade hon
ut i "friheten". Hela dagen följde hon med oss när vi pysslade på i trädgården.
Tror hon kommer att sova gott i natt...
Och hon är nog inte den enda. Havsluften har den magiska inverkan att
man kan sova nästan hur mycket som helst här ute i skärgården.
Vaknade visserligen rätt så tidigt i morse, men efter middagen som bestod
av lammstek, potatismos, hel ugnsvitlök och ugnstekta tomater slängde jag
mig på soffan på verandan och sov gott i ett par timmar!
Nu har det börjat bli mörkt utomhus och känner att det är minsann
strax läge att tassa upp till sängkammaren och låtsas läsa en stund innan
ögonlocken blir alltför tunga.
Så skönt att återses - trädgården och stugan och havet.
Gääääsp och
Kram från Maggi
