Det har blivit måndagskväll och jag är tillbaka till stugan. Var en sväng till
huvudstan för att fira gubbens kusin som fylde år. God mat, mysig båtrestaurang
(en gammal skonert) och en chans att träffa människor man inte så ofta råkar på.
Gubben stannade kvar i stan för han har ännu en klassträff att bocka av innan
han blir sommarskärgibo han med.
Vi flyr som sagt fasadrenoveringen av husbolagets hus och stannar här så länge vi
kan. Vi är som flyttfåglar. Kommer när snön smält och far hem tillbaka vid första
frosten. Sådan är tanken i alla fall.
Ljudvärden där hemma, men alla maskiner som bänder loss tegel från fasaden,
som sandblästrar och andra maskiner som gräver och liftar som höjs och sänks
i en evig rörelse, skiljer sig något från det jag hör här och nu.
Kvällen har tystnat djuren, det är endast brasan som sprakar och så ljudet av
mina tangenter. I övrigt är det total tystnad. Till och med
havet är tyst efter några dagars brus.
Havskuften gör mig alltid så otroligt sömnig, innan jag vänjer mig med den.
Klockan är inte speciellt mycket än, men jag kunde gå och lägga mig, ögonlocken
är tunga som blöta disktrasor. Dagen har varit solig och nästan sommarvarm och
solen har satt sig i min hud. Den känns varm och frisk på samma gång.
Som en sådan där utehud skall kännas.
Brasan sprakar. Har inte orkat stiga upp för att tända några lampor. Vårkvällen är ljus och
himlen utanför är fortfarande varm gulorange, havet himmelsblått.
En ensam tärna flyger förbi. Gubben ringde och önskade godnatt.
Elden i spisen har falnat, dags också för mig att stiga upp från soffhörnet och gå och
lägga mig. Arbetsveckan sparkar igång i morgon bitti.
Go natt!
