Igår kväll gick första semifinalen i ESC av stapeln. Jag satt på stugan, gubben
hemma i lägenheten och våra pojkar på var håll i sina hem.
Men vi strävar efter att varje år gemensamt se på ESC - om så via WhatsApp eller
på annat sätt. Det är något med ESC som är alldeles underbart, lite galet, seriöst på ett
ändå lite oseriöst sätt. Underbar show. Musik - som man tycker - eller inte
tycker om. En liten bubbla av bubbel att krypa in i några timmar om året.
Årets finska bidrag är en låt som egentligen är enligt mig riktigt bra!
Showen är också genialisk. Humoristisk och lite galen.
En (nästan) nakupelle-karl som vaknar i ett ägg av jeanstyg och yrar omkring på scen
och letar efter sina jeansshorts som han till slut får och som det sprutar pyroteknik ur.
Ja...det låter som en av de där märkliga drömmarna som man kan ha ibland.
Nå, hur som helst. Det är inte så att det är med enad förtjusning man i Finland ser på
årets bidrag. Man skäms lite. Vilket jag tycker är helt fel!
Låten är bra. Många säger att det inte längre är en SÅNGtävling. Till dem rekommenderar jag
att lyssna på bidragen utan att se showen. Många bidrag är faktiskt riktigt bra - utan show.
Endel är urusla - utan show. ESC innehåller båda.
ESC kan inte heller vara sådan som den var förr, eller förr-förr.
Om inte ESC skulle utvecklas och på det sättet leva och hitta nya fans
så skulle den dö ut. Och det vore ju synd.
Sedan kan jag tycka att det är aningen dubbelmoraliskt av det finska folket i
synnerhet att himla sig över lite nakenhet på scenen. Windows 95-man är väl
ändå som vilken vanlig karl som helst? Sådana som de flesta finnar otaliga
gånger stött på i bastun. Vi finnar är inte speciellt ovana med naket.
Att katoliker kan hicka till är en sak - men finnar??
Och man kan ju inte påstå att Finlands bidrag skulle vara speciellt naket.
Det finns mängder av bidrag där övertrimmade och nästan anorektiska
kvinnor uppträtt mycket lättklädda och utmanande på scen - och det är okej?
Eller där män ständigt tar sig på sitt kön medan de uppträder. Är det okej?
Skall det nu nödvändigtvis vara naken hud på scen så tycker jag att det är ganska
härligt befriande med en karl som ser ut som karlar ser ut mest. Med lurviga
ben och en lite mysig putmage. Det är inget utmanande översexigt i det.
Det är bara så människor är. Och lite kroppspositivitet skadar inte.
No rules - jag är som jag är.
Heja Finland!
Blir nog ingen seger, det tror jag inte på, men hoppas
att domarna också lyssnar på låten och inte bara sitter och kikar
efter hur mycket av hans rumpa (eller annat) som skymtar.
Oberoende så den här familjen några timmar om året i en
flummig, bubblig, showrumba.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar