Vinden har vänt, det har börjat blåsa från norr vilket antagligen betyder
att de där småljuva varma vårdagarna strax är ett minne blott.
Den lilla doftpelargonen har fått flytta in tills det blir varmt
sådär på riktigt därute. Än är vi inte riktigt där.
Hur mysig stugan än är vanligtvis, så blir den nog snäppet
mer hemtrevlig när man har en växt på bordet. Växter är liv.
"Ett liv på vår planet" av David Attenborough är boken
jag skall läsa till näst. Om det är ens lite varmt i morgon
skall jag sätta mig i solen och njuta.
Både av sol och bok.
Även om jag misstänker att boken kan ge mig endel
att fundera på.
Men från globala tankar till små tankar om trädgården.
Jag hade haft lite planer i huvudet om att årets
sommarblomsfärg skulle vara blå, men så står jag där
i plantskolan och märker att det är rosa som jag lastar
i min kärra. Jag är inte speciellt romantisktfladdrig så
där som person, men det är något med rosa blommor som
tilltalar mig. Rosa och rost och vinrött och grönt.
Det är mina favoriter. År efter år.
Gillar ju kontraster också - när det ruffa "fulsnygga" får möta
det ljusa fladdriga. Vilt mot formklippt.
Hårda material mot mjuka former.
Motvikt som skapar harmoni.
Strävar ju också att den här trädgården skall ha en slags
kontaktyta till omgivningen. Växtvalet i krukorna skall inte vara för
"vräkiga" mot den omkringliggande naturen. Även om
de växterna är långt ifrån naturliga i miljön i sig, så skall de kännas
att de har samma lite återhållsamma känsla som den omkringliggande
skogen och de karga klipporna mot havet har.
Som jag skrev i mitt förra inlägg så lade jag ut lite kvarglömda nötter
till fåglarna som hade det ganska tufft i vintern som återkom innan Valborg.
Lite nötter hade fallit ner på marken och vips kom en liten skogsmus och bar
hem nöt efter nöt till sitt lilla skafferi där under en björkstubbe.
Nog är det ändå fint med vår!
Och med en trädgård att väcka.
Ha en skön söndag alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar