JULEN UT...

...och min födelsedag har liksom gått hand-i-hand i ett halvsekel nu.

Länge trodde jag att det var på grund av min födelsedag som man knuffade ut granen.

Först på balkongen och därifrån ner framför garaget därifrån den magiskt 

liksom bara försvann medan födelsedagstårtan gräddades i ugnen.

Så när jag var barn.

Numera är många, och kanske mest jag själv faktiskt, totalt utledsen på

alla högtider och kropp och knopp bara skriker efter vardag 

(eller mina gör det!) och så skall man mitt i allt det där

vardagslängtet gå och ha födelsedag! 

Och runda halvsekel blev det ju för min del.

Mest förvånad är jag själv...när hände det liksom?

Så, med femtio års djupa klokhet så har jag meddelat att det blir gardenparty.

Men inte i januari. Isynnerhet inte denna januari då temperaturen yrar friskt 

där kring minus tjugo, tjugofem grader. 

Kallt! 

Så jo, det blir fest. I sommar.

Vem har sagt att man inte kan fira 50 1/2 med pompa och ståt?

*

Så det blev skönt avstressande att bli halvsekel-gammal.

Fick rosor och kaffe på säng.

Och ett smycke. Passande nog som en snöstjärna.

Sov kriminellt länge och gjorde absolut inget vettigt på hela dagen.

Blev bjuden på riktigt, riktigt god mat på restaurang

JUURI

Härlig, underbar ny-finsk och (mest)vegetarisk mat på

helt nytt sätt. 

Det mesta närproducerat och och helt, helt löjligt gott! 

En liten krog som fått omnämnanden i Michelin-häftet 

varje år sedan 2008 och årets gastronomiska restaurang för 

något år sedan - och åtminstone mina smaklökar tackade

och bockade djupt. 

Charmigt avskalad och avslappnad stämning.

Och ett möte med kålrötter på en helt ny arena.

Bara det! 

Så hade vi lite smådramatik med låsta mellandörrar och fel nycklar 

på rätt sida om dörren och rätt nyckel på felsida om dörren 

och inlåsta hundar och utlåsta familjemedlemmar och inkallade låssmeder och

sådant där småpikanta kryddor för dagen.

Men till slut blev det mest bara lite...dyrt.

(Påminn mig om att bli låssmed i mitt nästa liv!)

*

Så ja, julen är undanstädad förutom de sista ljusen i fönstren, som

jag kanske envisas med att ha på en tid ännu,

och så den där egensinniga tomten som liksom inte vill krypa ner bland julpynten.

Där sitter han halvvägs in i kakelugnen och myser i ljusskenet.

Nu sprakar brasan på i rummet intill.

Och en nybakad femtioårig tant sitter och myser av tystnaden i natten.

Och av värmen från spisen.

Julen ut. Och ett nytt halvsekel in.

Det var liksom min dag idag det! 

På något sätt känns det extra närvarande det där om

att idag är första dagen för resten av ditt liv.

Målstolpar i livet brukar ha den inverkan på en ibland.

Så där som att man har haft i runda tal

18 250 dagar här på jorden.

Tänk!