...jag får nu och då frågan hur det är att nu bo så nära "stan" igen.
Och med det menas Helsingfors då. I min värld är det så.
När jag var barn, när jag var ung.
Åkte man till stan så åkte man in till Helsingfors.
Det tog en kvart då. Det tar en kvart nu.
I stora drag så har jag ju sedan hela mitt vuxna liv bott på landet.
Och det har nog ändå alltid funnits en liten tröskel på att åka
in till stan. Jag menar det har ändå alltid varit minst en timme att åka.
Åt ena hållet.
Men nu bor jag då en kvart från centrum och har lite
av de båda världarna.
Lande här inom trädgårdens häckar.
Om man frånser oljudet då...
Och stan rätt så nära ändå.
Så jag hoppas att det blir på ett annat sätt vanligt
att bara sticka sig in till stan.
Så där som det var förr. För mig.
*
Sedan trettondagen har man i Helsingfors kunnat
uppleva LUX Helsinki.
En slags ljusfestival som verkligen inte
försämrats av att det varit snö och -20 grader.
Tycker jag.
Egentligen var vi bara "passing by" men hann med en liten sväng
med kameran i alla fall på ett par av dessa
upplysta platser.
På sitt sätt var det skönt att vandra där i ljus som egentligen inte var ljus
utan mest färger och se hur det ångade om människor som gick
omkring påpälsade så in i Norden (hahah).
Och att sedan komma hem till sin egna ljus-show.
Heh...verandans fönster ser ut som om de var av rispapper,
men så är det ju nog inte - de är bara täckta av isrosor.
Ingen ser in och ingen ser ut.
Det blir så vid minus tjugo.
*
I morgon börjar vardagen på allvar här hos oss.
Lillungen drar iväg till sina studier och
jag skall knåda ihop ett litet hemkontor åt mig.
Nu känns det att 2016 drar igång på allvar!
Yej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar