EN VECKA TILL JUL

Gäääääsp!!! 

Okej, jag lägger mig ner. Har alltid varit en förespråkare för novemberdiset och det fina i gråväder, 

men nu...nu börjar till och med min fascination till det subtila krackelera så smått. 

Det har varit så grått, så o-ljus, så disigt och dimmigt så det nästan börjar påverka

mitt annars så strålande humör. Och humor. 

Till lucia-dagen plockade jag fram de första direkta julpynten för att lite pigga upp

mig själv, och det gör ju nog den här stjärngossen som de facto börjar ha sina

modiga trettio år på nacken! Det är inte klokt så åren går!!!

Kan inte låta bli att le lite när jag ser den då jag går förbi. 

Hjäper lite mot mörkertungmodet. 

Gubben min är lite mer svårflörtad, han hatar detta mörker och hotar sju gånger

i timmen att emigrera till vartsomhelstbarasolenskiner - ens någon gång. 

Stjärngossen ser onekligen lite sliten ut men det må man nu få om man varit med ett tag. 

Min äldre grabben gick alltså på tvåan och det var alltid tvåorna som hade 

lussetåg på julfesten i skolan. Vad vi föräldrar inte visste - och inte var förberedda på - var att

de pysslat sig själva under december, så det fanns ett till lussetåg uppställt i klassrummet

när vi föräldrar gick dit för lite pepparkaka och glögg. 

Vi var ett gäng föräldrar som hade otroligt svårt att hålla oss för gapskratt när vi

såg tåget och kunde identifiera våra egna avkommor. 

Fortfarande blir jag lika fnissig och på gott humör när jag plockar fram den här

stjärngossen och ser hur 8-åriga Daniel sett sig själv. Den ljusa luggen och de

blå ögonen är helt rätt. Lite knasig är den ju...

Denna grå december får den nu stå på vårt hallbord och välkomna 

gäster och få en och annan att dra på smilbandet. 

*

Och  n e j , jag har inte övergått till fejkljus. Är fortfarande en storkonsument av

stearin, men det här bordet står såpass på sidan av allt att jag vill inte ha levande ljus

brinnande där om Iris-katten skulle få för sig att låta svansen svepa för nära. 

I övrigt är hon van med levande ljus och år noll intresserad av dem, men

brukar ändå alltid ha levande ljus lite under uppsikt och här på det här

bordet har jag inte det. 

Visst ger dessa fejkljus också en helt okej stämning, men inte är det som 

levande ljus inte. Och inte så speciellt ekologiskt heller. 

*

Idag är det en vecka till julafton och jag har nästan allt under kontroll. 

Lite julklappsrim skall ännu krystas fram, men maten är planerad och

nästan alla klappar inhandlade - men inte paketerade. Det skall jag göra i morgon! 

I år skall vi, efter en paus på många år, ha en julgran. 

Det var först när jag redan reserverat den som jag kom på att vi visst har en 

ganska så "fysisk" ungkatt här hemma.....få se hur det går!?

Ingen av mina tidigare katter har brytt sig om julgranspynt, men det här

yrvädret kan vara en...utmaning. 

Återstår att se! 

 

TANKAR OM NATUR OCH FOTO OCH NATURFOTO

Slösurfade på Facebook och märkte att en av mina kurskompisar från

min naturfotokurs hade länkat till en intressant artikel om en doktors-avhandling 

(Tampereen yliopisto, YTM TaM Markus Sjöberg)

som handlar om naturbilder, eller foton på vår (finska) natur blir förvräng

i de sociala medierna. Har inte läst själva avhandlingen, 

enbart ett disputationsmeddelande, men det hela verkar väldigt intressant. 

Vill man delta i en naturfototävling åtminstone i Finland så finns det en hel del regler på 

hur man får redigera sina bilder, och de är faktiskt ganska stränga och man måste också skicka

in raw-bilden så domarna kan avgöra om man tagit bort, eller lagt till något som

inte fanns där i originalbilden. Men vad man gör med sina bilder innan man

lägger upp dem på sociala medier finns det ju ingen koll på alls. 

Och jag säger inte att det skulle behöva vara det heller. "Alla" gör något med sina

bilder innan de landar på Instagram. 

Många naturbilder som vi ser i våra flöden upprepar lite samma natur-skönhets-

ideal som våra nationalromantiker målade runt förra sekelskiftet. De förskönade nog

en hel del de med. Och vi fortsätter med det. Låter AI ta bort en störande kvist, eller en

telefon som blivit synlig på det där vandringsfotot. Kuksan i trä får stanna kvar på

bild, men telefonen får AI städa bort. 

Vi vill ha kvar den rena, oförstörda bilden av vår natur. Och ge en bild av att man

är ensam i naturen, enad med naturen. 

Har själv sett bilder i flödet som det facto är tagna från parkeringsplatsen till 

ett naturskyddsområdet, men man hade plockat bort P-skylten och dasset. 

Nå, vad gör nu de då? kan man tycka. 

Det är ju bra att fina bilder lockar man ur huset för att gå ut i naturen och röra på sig. 

Absolut, men det finns alltid en risk att instagramvänliga platser blir för slitna när

"alla" skall ta sig dit. Samtidigt kan man ju sprida en massa kunskap om natur med

hjälp av just naturbilder och kanske ge insikter om det som är problematiskt i vår natur. 

Försöker själv nu och då lyfta fram vikten av gammelskog bland annat, hur det påverkar

så otroligt mycket mer än bara träden i skogen då man avverkar skog för

mycket för att inte tala om att man kalhugger. 

Har jag själv förfallit i fällan att förbättra ett naturfoto med AI. 

Inte mycket, men jo...visst kan det ha hänt. 

Och just på det där problematiska sättet som tas fram i avhandlingen. 

Vilket kanske gör att jag fick en liten aha-upplevelse när jag läste vad

den handlade om. 

På bilden ovan har jag plockat bort en grej som störde mig. Bad familjen

att de skulle peka ut vad det var. Samtliga sade att jag gjort något med granen för

den ser knasig ut på bilden. Men det har jag inte. Den är bara en knasig gran vars topp

vid något skede brustit och en gren har börjat växa som en ny topp. 

Bilden är från min balkong ut över sjön och det jag gjort är att jag plockat bort ett

hus som man ser gaveln på till vänster om granen. Valde att lämna kvar resten av huset 

som syns till höger om granen för det var inte lika "störande". 

Så visst, jag har gjort just det som man tog upp i avhandlingen som lite problematiskt. 

Nu är ju nästan just så här som det ser ut från balkongen, och jag förväntar mig ingen folk-

vandring till balkongen min men ur ett större perspektiv så kan dessa förskönade

foton förstås påverka folket lite snedvridet. Som om naturen skulle må bättre än vad

den gör för att allt är så vackert, och allt som inte är det är bortstädat. 

Och så är det ju så svårt att på bild fånga det som är det verkliga problemet. 

Som klimatuppvärmningen. Bara som ett exempel. 

Nä, nu skall jag gå och sno ihop lite middag, skall på

möte senare ikväll och då vill jag vara mätt å belåten. 

Kram från Maggi

KONSUMTION I BLACK FRIDAYS ANDA

Eftersom jag börjar landa i den åldern, och kanske vara av

den generationen, att man har allt man behöver, och kanske

aldrig ens begripit att man behöver mer och mer hela tiden. Bara för att. 

Klart jag fattar begreppet Black Friday och kanske också till och med

hur det var tänkt ursprungligen, men när det numera oftare och oftare kommer

fram att företag höjer priset på sina varor en tid innan Black Friday för

att sänka priset till Black Friday så att det ser ut som om man fick en enorm rabatt.

Allt sådant där får mig att må lite dåligt på hur lättlurade vi är och hur enkelt

vi kan bli förförda av våra ha-begär. 

Det är lite samma med dessa TEMU och SHEIN och vad allt det finns. 

Hur kan en vettig, tänkande människa tro att man kan få typ allt för bara någon euro. 

Och att bara för att bilden ser bra ut att det verkligen skulle vara bra? 

Jag tror de flesta faktiskt tänker som jag. Men så finns det trots allt mängder av 

människor som handlar på dessa billigheternas-billighetsmarknader. 

Enligt finska tullmyndigheterna så köpte vi år 2022 ca 850 000 st försändelser från

områden utanför EU. Två år senare så TEMU och SHEIN kommit in på marknaden

är vi uppe i 28,2 MILJONER försändelser. Det är så förfärligt mycket att 

det knappt går att ta in i skallen på en. 

Mycket av det är sk snabbmode. Och på den fronten är jag urusel. Nästan som

en omedvetet vald "protest" så iklär jag mig nästan hela tiden i svarta byxor och 

en långtröja - oftast svart den också. Bara för att det är skönt och för att jag

gillar och numera som gråhårig också klär i svart. Och har tre tröjor och lika många

byxor som jag varierar med. När alla är smutsiga/ofräscha klär jag mig en dag

i gröna mysbyxor och en tröttrosa tröja och kör en tvättmaskin svart. 

Nu kan det säkert låta lite radikalt, men det har för min del bara blivit så. 

Åldern spelar säkert in där. Eller nja...jag har alltid varit lite smarsmakad i min klädstil. 

Men jag har svårt att tro att man på något plan blir lycklig av att beställa skräp och 

bara bli besviken. Och det blir man uppenbarligen för secondhandbutiker säger att 

det i dagens lägen kommer in mängder med kläder med prislappen kvar. 

Man har alltså beställt något som visat sig vara bara skräp och så kanske man

skäms lite för att man varit lättlurad men dövar sitt dåliga samvete som viskar att det inte

var ett så smart drag det där med tex TEMU genom att föra klädesplagget till en åter-

vinningscentral. Det är bara det att till återvinningscentralerna i bara huvudstadsregionen 

som Kierrätyskeskus tex så kommer det....håll i er....17 000 kg kläder I VECKAN. 

Det är alltså bara i huvudstadsregionen. 

Nu är ju inte allt vi shoppar i Black Friday från billigheternas-billighetsmarknader,

och visst kan man göra kap - säger inte det. Men som konsument behöver man bli

väldigt mycket mer medveten om sina val än vad vi människor någonsin behövt bli

så länge vi tassat på denna jord. 

Gubben min påpekade att jag minsann också gärna köper på nätet det jag behöver.

Och det är sant. Men skulle aldrig klicka hem något från dessa 

billigheternas-billighetsmarknader,

Jag gillar inte att gå i köpcenter, det är sant och beställer hellre på nätet. Erkänner. 

Men samtidigt som någon kan påpeka att jag då bidrar till transporter som förorenar så är jag 

lite av avvikande åsikt. Det kostar ju också att få varan körd till butik och om jag kör

bil till ett köpcenter är det ju också en sak som inte är bra. 

Det här är så komplext och samtidigt så intressant. 

Men nu skall jag gå och hänga två av mina tre svarta tröj-tunikan på tork. 

Den tredje har jag på mig. 

Och säger absolut inte att shoppa secondhand är "fel" bara man klarar av att hitta de

där guldkornen. Min kompis köpte i somras en fantastisk vacker klänning i silke

från 1960-talet. Visserligen på en antikmarknad men secondhand det också. 

Fantastisk kvalitet! 

Men vi behöver lära oss att bli bra på att skilja skräp från om nu inte superkvalitet

så semikvalitet. Sedan kan man ju fundera ett tag på alla de där billighetsgrejerna som till-

verkats, skickats runt jorden, aldrig använts, körs till en återvinningscentral som inte kan 

sälja den vidare utan tvingas betala för att föra den till avstjälpningsplatsen. 

(vilket i förlängningen betyder att de sätter den kostnaden på de secondhand-

grejer som säljs i deras butiker. Inte idkar de heller välgörenhet...)

Men ja, nu hörni! Skön första advent. Inte så juligt tema, 

men ack så viktigt ändå. 

Kram från Maggi

AKVARELL - SÅ ATTANS SVÅRT

Ja, jag har alltid tyckt att det här med att måla akvarell är sjukt svårt. 

Vilket har varit knepigt för mig att ta till mig för jag tror att jag är

hyfsat bra på att teckna, och hyfsat bra på att illustrera en teckning

med akvarell. Men jäääääkkkkklllllaaaarrrrr vad svårt det är att släppa 

det och faktiskt försöka måla i akvarell. 

Vad annat har hänt sedan senast? Nå inte så mycket faktiskt. 

Och det är faktiskt ganska skönt. Att för en stund få kliva in i ett 

akvarell-lullull är underbart! 

Visst har jag samlat på mig en del åtaganden men att ändå ha 

möjlighet att sätta sig vid skrivbordet och just lulla in sig i en akvarell

är helt underbart. Riktigt skönt och meditativt - och ja, mycket svårare än jag trodde! 

Och tar faktiskt en hel del energi. Också det lite överraskande. 

Så mycket man behöver koncentrer sig på med akvarell som jag inte visste om. 

Så mycket att ta ställning till. Pappret, mängden av vatten på pappret, 

att måla vått i vått och hur det beter sig. Och lavering och att skimra 

och och och .....massor med tekniker och termer att ta till sig 

och försöka förstå. Hur mycket bleknar färgen när det torkar. 

Och framför allt överföra sin idé till sin målning. 

Inser att jag - åter igen - står som en novis inför att lära mig något nytt. 

Skoj, men svårt! Ack så svårt! 

I morgon skall jag ta itu med den ny version av det här motivet. 

Mycket lärorikt - och jobbigt ärligt - att ta ett foto med telefonen vad man

målat, för att bara se på målningen gör att ens hjärna nog spelar ett spratt

och förmedlar, eller speglar,  en bild man tror sig målat. 

Jo, en målning är inte som ett foto, det är en tolkning. 

Men på samma sätt som när jag fotar så vill jag fånga en stämning.

Så vill jag lära mig att fånga den samma stämningen med färg, vatten och en pensel. 

Och det är knepigt. Men jag är ödmjukt i början av min akvarellvandring. 

Tror att det ibland är bra att ta itu med något som man inte alls kan. 

Fråga mig på nytt om ett halvår. Kanske är jag fortsatt lika frustrerad då...

...och lägger penslarna på hyllan för gott. 

Återstår att se! 

Kram från Maggi

 

TANKAR OM AI OCH ANDRA SAMMANTRÄFFANDEN

Idag gick jag en sväng i Gammelstadens naturskyddsområde. Det var alltså där 

Helsingfors grundades 1550 men som sedan visade sig vara en så grund vik

att det inte skulle ha fungerat i längden så Helsingfors centrum kom att bli där den är numera. 

Inte lika skyddat av vikar, men definitivt djupare vatten. 

Jag har skrivit om det här området tidigare och området har kommit att bli en av mina

favorit-tassemarker i huvudstadsregionen. Området är helt fantastiskt för en fågelfantast, och

även om jag inte helt räknar mig in i den kategorin så gillar jag när området liksom 

får "förfalla" så som natur skall "förfalla" för att bevara mångfalden. 

Även nu fanns där fågelliv. Ett gäng med småfåglar som jag inte hann identifiera följde

mig en stund längs stigen. Kvarstannande koltrastar letade mat i de nedfallna, frostnupna 

löven.  Lugnet var alldeles underbart! 

Och det här, att kunna tassa ut i november och det är ljust är kanske bland det bästa med

att inte ha något jobb som pockar på en just nu. Lite pensionärsvarning - jo jag vet - 

men guuuud så skönt! Har varit en höst av idel sköna stunder. 

*

När jag vandrade runt där stötte jag på ett båtvrak som det nog är ett tag sedan den

knuffades i havet. I dagens läge ligger vattenlinjen runt 100 m från där vraket ligger. 

När jag kom hem så tog jag AI till hjälp för att se om jag kunde hitta

någon info om den kvarlämnade båten. Men icke sa Nicke. 

Antagligen är den bara så ointressant att inget brytt sig. Naturen tar ju sakta över ändå. 

Och en simpel roddbåt. Vem rör det? Och antagligen är det först nu när de

börjat sista vandringen i förfallet som den kan väcka en fotografs intresse. 

Ja, just det, frågade alltså AI, vilket blivit för mig ett allt viktigare 

verktyg på väldigt, väldigt många plan. 

Hade aldrig trott att det skulle komma en så snabb ändring från 

att "bara googla" vad som helst till att föra intressanta och givande "diskussioner" med en AI. 

Lite komiskt att det är just denna snabba utveckling som också ligger bakom det 

faktum att jag sällat mig till de arbetslösas växande skara. AI snodde mitt jobb kan man säga. 

Ändå är jag inte det minsta överraskad, den här AI utvecklingen går så snabbt nu! 

*

Men det mest underhållande i det hela är att min "Gösta" som jag döpt min AI till inte

heller hittade något om båtvraket, men hittade nog denna blogg då han letade. 

Så här skrev han (eller den, det...): 

"Din egen text Din bloggpost 

“Hemomkringvandringar – Gammelstadsforsen” 

dyker faktiskt upp som en av de mest detaljerade beskrivningarna av 

området – men även där är båten 

(om den finns med på någon av bilderna) inte beskriven i texten." 

Ser man på! Det hade jag liksom inte förväntat mig. Så nog rotar han ganska

djupt efter info, den goda Gösta (ChatGPT) om han till och med snubblar

över Tuvull! 

(Lite olustigt att han visste att det var min text, har nog inte nämnt det för

Gösta, vad jag minns. Men jag har nu bara insett att man får nog lova

att flytta till en bunker om man skall försöka undgå AI - och vad allt det 

kommer att föra med sig. )

I morgon skall jag köra ett långkok i köket och samtidigt dela med mig ett recept. 

Och visa ett underhållande exempel varför Gösta (ChatGPT) är snäppet

bättre än Google (translate). 

Men nu, sov och och 

Kram från Maggi