CAMPINGLIV ELLER UT PÅ CRUIZ

Min trotjänare, Trangia kaffekanna och så vårt fordon för en vecka, en Weinsberg, byggd på Fiat Ducato-botten. 


När jag var barn skulle det campas, med en liten personbil och fyra personer och inte så stort bagageutrymme och för det som inte rymdes däri klämdes in i en egensydd skyddspåse för tält och annat skrymligt som snurrades fast på taket. Maten lagades på ett spritkök och det fanns något rofyllt i att allt tog sådan tid. Packa upp, packa ner. Allt på sina egna platser. Jag gillade det egentligen. 
Jag gillar också fortfarande att så där primitivt laga mat - och ja, jag gillar att sova i tält också. 
Har utöver det tilltalats av tanken att ha "hemmet med sig" och med den bakgrunden är det ju ett under att jag ännu aldrig köpt, än mindre hyrt, en husbil. 

Jag har nämligen tänkt att husbilen är på sitt sätt begränsande i och med dess storlek och klumpighet. 
Men nu blev det ändå av att testa en. Och det kan hända att jag blev lite småförtjust! 

Bilen vi hyrde är en mindre modell, men innehåller allt man kan önska sig - och lite till! Den är dryga två meter bred och lite på sex meter lång. Man får köra den med vanligt körkort och är verkligen lätt att köra och annars också manövrera. Där den stod bland alla "husbilsmonster" på parkeringen när vi avhämtade den såg den ut som en pygmé, men den har varit helt perfekt! 


Kvällsdimma vid sjön Pielinen i Koli där vi övernattade första natten. 

Jag kanske skriver ett eget inlägg om hur jag, eller vi, upplevde bilen och hur det var att bo i den i en vecka. För- och nackdelar, och lite sådant. Campingbil for dummies, typ. För vi är ju helt campingbil-noviser och på det sättet kanske ser på det hela med nya, yrvakna ögon?
Proffstipsen kan man googla någon annanstans - heh! 

De där stora biffiga husbilarna som är snäppet mindre än en långtradare är inget jag suktar efter. Men jag vill gärna ha det lite småbekvämt på mina utfärder. Det måste jag börja medge. 
I synnerhet som jag i skrivande stund sitter och ser på när ett holländskt par i grå-panter-åldern (imponerande!) kämpar med att få sitt tält uppställt. Vi är alldeles vid havet, det kommer att bli fuktigt och det skall bli under 10 grader i natt. Jag kanske inte längtar efter deras tunna liggunderlag när jag har en två meter bred säng med skönaste madrassen att krypa ner i. 
Men att tälta har sin charm! 

Gubben och jag har ju bilat genom Europa och i Norden genom att bo i hans stora van för 7 personer, alla onödiga säten ut, in med en madrass som täcker hela bilen och så alla grejer i lådor som tål fukt och väta och så till natten allt det under bilen i skydd för regn som klarar av det och det värdefulla (som min kamera och sådant) in på framsätet. Lillungen och jag har snurrat runt bland annat i Finland och i Norge med min lilla terrängbil, där han sov i bilen och jag i ett litet tält - eller vice versa - beroende på. 
Man blir galet bra på att skala ner det man behöver när man reser så i någon vecka. Inte som en långtursvandrare eller som en backpacker förstås, men man lär sig minimalisera det man verkligen behöver. 

Vilket har gjort att vi har galet mycket utrymme över i den här lilla campingbilen. Trots att jag har min kamerautrustning med (för att jag besökte en plats där den behövdes - mer om det senare) så ekar skåp- och andra utrymmen tomma. 

Vilket är en positiv sak. Skulle det någonsin bli aktuellt med att hyra för längre tid så räcker den här storlekens bil till galant! Vilket kanske händer en dag, eller som lillungen sade;

- Jag skulle inte bli ett skvatt förvånad om du hyrde en sådan här bil och bara försvann för en månad eller så. 

Så bra han känner mig. Grabben min.

ATT LÄTTA ANKAR


 Ni vet sången med orden: 

...Men det är skönt när man får lätta ankar, 

och sticka ut på böljorna de blå. 

När vi passerar Doggers bankar, 

från fiskeflottan en hälsning vi får...

Nu har jag lättat ankar från stugan vid havet för en tid. Och i övermorgon ger jag mig iväg. Tänkte skriva igen, men under de här corona-åren är det ju inte så där "igen"...

Jag och lillungen skall leka caravanare i en dryg vecka, få se hur många hälsningar (av andra caravanare) vi får. Har förstått att det är kutym när man rattar en sådan där stor vit kylskåpsliknande bil. 

Men till den något ålderdomliga visan ovan (det är förresten 'Nordsjön' av Harry Brandelius). Jag minns den från sommarfester då jag var barn på 70-talet. Vad jag då aldrig riktigt förstod var de där med "Doggers bankar". Inte för att jag nu i ärlighetens namn grubblade desto mer på saken heller. Tills det nu under min semester fick en förklaring. Läste Markus Rosenlunds bok " Väder som förändrade världen" (mycket läsvärd ) och där fick jag förklaringen till Dockars bankar, som alltså är bankarna av det som en gång i tiderna var Doggerland, landet som förenade dagens Danmark med England och den europeiska kontinenten. Ett land där Themsen och Rhen förenades och rann gemensamt ut i Nordsjön. Så kom översvämningar av det lite mer rejäla slaget och Doggerland försvann i djupet och kvar finns Doggers bankar. Alla andra kanske vet det här och jag hade bara bättre eller i alla fall andra saker för mig på historia- och geografi-timmarna....Heh. 

Hur som helst så kan jag på något sätt ändå, fast jag då verkligen inte är en sjöbjörn på någon som helst skala mätt, känna lite samma som känsla som när man lättar ankar, spänner seglen och kan ge sig iväg. För mig, eller oss, blir det att lätta på handbromsen och trycka på gasen och ja....sticka ut på vägarna de grå. 


RÖTT ÄR SÖTT


 Det absolut bästa med att ha semester och sommarlov eller vad man nu vill kalla det är att det finns absolut inget som hindrar en, eller oss, att ha en familykräftskiva precis när andan faller på. Det blev så i veckan. Yngre grabben kom utsusande med sin kräftröda bil (vilken den alltså är, heh) och så käkade vi kräftor så det stänkte om det. Det var på tisdag, eller kanske var det onsdag? 

Det bästa med att ha semester är också det där att dagarna liksom flyter in i varandra och man har inte helt koll på vilken veckodag det är. Bara att försöka minnas vilka dagar man skall åka till torget för att fylla på skafferiet lite. 

Så skönt! 

Jag kanske skrev att det varit några dagar med lite höstkänsla i luften. Mest för alla gula löv och blåbärsriset som rodnat i förtid på grund av torkan. Men så en regntung dag med vind från nord och voilá höststämningen är där. 

Kanske var det vädret i kombination med det röda kräftbordet som fick mig att tänka på julen. Ja, du läste rätt. Kanske ligger det kvar "ovanan" från den tid då jag jobbade med blommor och inredning att vara steget före lite hela tiden. Man är liksom lite med ena foten i följande års-säsong. Så bäst som det var så satt jag där kräftmätt och började fundera på julen. Beror kanske lite också på den nya lägenheten att dessa tankar kom. Var skall julgranen stå, hur vill jag duka bordet. Skall jag ha adventsljus och i isåfall i vilka fönster. Fick för mig dock att (äntligen) beställa sådana långa, smala, eleganta julgransljus utan sladd. Kanske jag i år bara har ljus i granen? 

Hur skall balkongen pyntas? Och skall den? 

En kompis, som faktiskt också jobbar inom blom- och inredningsbranschen nämnde att hon brukar se till att få julklappar, matplaner och sådant om inte klart så i iallafall planerat. Så att man kan så som hon säger: "Så att man själv kan se på vid sidan om när alla andra tycker att julen är så jobbig och stressig och man själv kan sitta och dricka glögg och mumsa praliner". 

Kunde inte sagt det bättre själv, det där med att bra planerat är hälften vunnet. 

Så ja, jag fick nog någon nätbutiksinnehavare att gräva djupt i sina lager efter lite jul-grejer som skall förgylla vår jul i år. Skall inte heller glömma att inhandla praliner. Och glögg. I god tid. 



HON SMYGER SÅ TYST




 Den här sommaren har jag varit hundlös sedan Aida tassade över regnbågsbron i våras. Är det det, att här inte finns hundlukt eller bara en tillfällighet att jag den här sommaren stött på vilda djur - mer än hjort och råddjur. Tidigare i somras fick jag se en grävling komma lunkande mitt på ljusan dag. Mötte också en mårdhund på en sen kvällspromenad. Och här i tassemarkerna precis runt stugan har jag uppenbarligen en ensam rävhona. Sett henne sitta och kissa så jag antar därför att den är en hona. Men har inte sett några rävvalpar så antar att hon inte har några? 

Idag kommer nog både deras och mitt lugn att bli något avbrutet för idag kommer traktorn som skall gräva ut och jämna till marken för framtida sovstuga, växtrabatter och ny parkeringsplats. Jag väljer att för mitt inre öga se hur det ser ut när det är klart...hehe. 

I det här fallet är det målet som är mer intressant än resan - om man uttrycker det så! 

Det kommer att se för j*vl*gt ut ett bra tag, typ till nästa vår, men det blir nog bra.....


SKOGSPROMENAD OCH RYGGSKOTT


Den heta sommaren har hållit mig borta från skogen denna sommar. Hettan och de gigantiska bromsarna som anfallit en så fort som man lite också kommit in i skogen. Jag är rätt rejält allergisk för bromsbett, så det är något jag utan större problem kan undvara. Och väljer att undvika. 
Ingen är väl speciellt förtjust i bromsbett, men betten jag får så brukar svälla upp till tennisbolls-storlek och det utan överdrift. Så ja, jag undviker allt vad bromsar heter. 

Nu har det varit lite svalare efter regnet och jag tog kameran med mig på en skogspromenad. 


Det ar uppfriskande och skönt och rofyllt och jag märkte att jag saknat skogen. 
Men även om jag varit medveten om hur torkan gått fram i naturen så var jag överraskad över hur höstig skogen kändes. Så mycket som torkat och tappat sin klorofyll i förtid. 



Samtidigt var det en färgvärld som jag gillar, det dova gröna och bruna med inslag av orange och gult. När hösten är här på riktigt, så där kalender-på-riktigt så skall jag ta itu med att piffa upp mitt hemmakontor. Jag tror jag skall börja där. Och kanske det är just de här nyanserna jag skall ta med mig dit? 

Få se! 




Men först blir det som sagt en efterlängtad roadtrip med lillungen. Satt idag, medan regnet öste ner och skrev lite preliminära alternativ på kör-rutter. Så skulle jag stiga upp och hämta något, böjde mig ner och så AJ!!! 
Dags för ett ryggskott! 

Åratal sedan jag senast råkat ut för det i den här graden och medicinen som brukar hjälpa hemma - förstås! Till all tur är grabben min på väg ut på en liten familjär kräftskiva i morgon. Han får kurva via medicinskåpet därhemma och hämta lite små piller åt mig - och så hoppas vi att det ger med sig innan vi skall åka iväg. Bilsittande och ryggskott är inte en bra kombo, det vet jag från tidigare.