KVÄLLSSÅNG....

- Rödhake - 

....för varje dag nu märker man hur fågelsången ökar i skogen.

Bofinken, rödhaken, sädesärlan, nu på kvällen hörde jag också morkullan. 

Och många fler. 

Kattugglan har bosatt sig i knipholken nere vid stranden. 

Den försvarar kraftigt sin ungar, så gäller att hålla sig på 

avstånd om man inte vill få sig en rejäl smäll. 

Även i övrigt är det viktigt att ge bofrid åt alla djur nu.

Bra att minnas det då man rör sig ute i naturen. 

Det är alldeles fantastiskt att så mycket människor intresserat sig

för att röra sig i naturen, att vandra, promenera i naturen. 

Att så många intresserat sig för att fotografering. 

Det är ju ett sådant fint sätt att upptäcka naturen på.

Men...Ofta ser man att människor i första hand tänker på bilden man skall ta,

och först i andra hand på naturen. Det här tror jag ofta sker 

av okunskap och ingalunda av (enbart) egoism och själviskhet. 

Jo, sådant finns säkert också, men mest är det nog för att man inte vet bättre. 

Därför är det jätteviktigt att sätta sig in i hur naturen fungerar då man 

börjar fotografera natur. Gäller inte bara djur, gäller växter likaväl.

Ingen vill väl trampa ner en sällsynt växts växtplats bara för att få en 

bra bild att ladda upp på insta? Väl? 

*

Påsken flöt på i en skön flow.
Vi tog ner en hel drös med tallar för att ytterligare öppna upp
utsikten mot havet. Tänk att jag inte tänkt på det tidigare?

Kanske jag hade tänkt att de skulle vara där som någon slags
vindskydd? Vilket är synnerligen naivt tänkt, armstjocka tallstammar
tar inte så mycket vind bort...Kanske tallarna gjorde det då de var små och
lurviga ända ner. Det var de inte längre.

Och oj, vad ljust och öppet det blev!

Det som det inte blev så mycket av var att skriva. Jag hade tänkt
skissa på mitt bokprojekt, men det tog inte fart alls.
Kanske jag behöver vara ensam för att få in mig på
de banorna. Kommer att åka hem en sväng för att fixa lite
grejer som inte kan vänta, men sedan kommer jag tillbaka
och hoppas skrivkrampen har släppt tills dess...

Få se. 

PÅSKHÄLSNING....

....till alla er! 

Passa på och njut av våren, solen och några lediga dagar. 

NYTT PROJEKT....

...vet ni! 

Och jag får äntligen starta upp något som jag så väntat på

att få hugga klorna i. Jag kommer att ha ett par veckor ledigt från 

mitt "riktig" jobb och kan helt i lugn och ro fokusera på mitt projekt.

Inte mer om det än, för det är bara som en skiss i mitt huvud.

Nu skall det få komma ner till pappers och bli någon slags 

skelett eller ram som sedan skall bli - ja, vi får se! 

Men helt galet skönt att i två veckor bara och enbart få koncentrera sig

på det och få lämna allt annat åt sidan för ett tag. 

Heeeeelt sjuuuukt skööööönt! 

PYNTA INFÖR PÅSK...

Jag har sagt det förr - med åren blir jag mer och mer

lat...eh...sparsmakad i mitt pyntande och donande här hemma. 

'Julgranen' från i julas blev då grangrenarna togs bort ett

'vinterträd' som fått bli kvar tills nu. 

Hade egentligen planerat hänga upp en spegel här men ja...

Det har liksom inte blivit av. Finns så mycket annat att göra, 

försöker jag intala mig själv. 

Tror jag själv på det? Knappast! 

Nå, onekligen började det kännas lite smått malplacerat med

dessa gnistrande stjärnor i vårkvällarna starka sken så

de fick ge vika för:

Tadaaaa....

Påskäggs-installationen! 

När bilden togs är det ännu lite glest av ägg, skall klura ut något 

smått till, fjädrar eller nåt, men idén klarnar? 

Istället för att pynta runt i hela huset har jag skapat en 

årstids- eller högtidsvägg. Smart va? 

Dessutom är vi inte hemma under påskhelgen så

en sådan här minimalistisk pyntning som tog typ fyra minuter att

få till är ju bara guld! 

Okej, sju minuter, om man räknar med nedmonteringen av 

vinterträdet. 

Känns som om den där planerade spegeln får stå och samla damm

ett litet tag till. Tänk vad man kan hitta på under året ännu?

Med lite spik och snöre och ja...återstår att se. 

Inför påsk plockade jag in lite spireakvistar som jag skall ta med mig

och hoppas att det hinner bli lite småsmå mössöron. 

*

Insåg när jag gick en sväng i trädgården att hararna låtit sig väl smaka

bland buskar och så. Likaså märks det att vi i år haft rådjur på besök.

Vi kan liksom skippa det där med att vänta på vilka tulpanlökar som skall

blomma i år.............

..........i takt med att de dyker upp ovan jordytan så 

dyker det nästa natt någon liten bambi och kalasar på

(mina) fräscha primörer! 

Att få till en balans i naturen där alla är nöjda är av det mer knepiga slaget.

GRÅTT OCH TRIST...

...?

För ett drygt år sedan kom det sig att jag och ett par jämnåriga (typ) 50+-are 

bestämde oss för att låta det grå håret växa fram. 

Det är ju så många med fantastiskt vackert grått hår! Själv har jag haft grå

strån sedan jag var dryga tjugo och med åren har de ju följaktligen blivit fler och fler. 

Min faster hade ett fantastiskt vackert grått hår, och jag bar väl på

en önskan att jag skulle ärvt ens lite av det vackra grå. 

Vi "tanter" bestämde oss att i ett års tid låta det egna grå håret växa ut.

Det är faktiskt först när håret växt ut lite mer som man riktigt ser 

hur det känns mot ansiktet. 

Jag hade ju gjort ett par försök innan, men aldrig riktigt haft

tålamod ändå.

Ett år. Då kändes det som en lång tid, nu efteråt gick 

det ju som det brukar ändå rätt snabbt. 

Åren...

I förra sommarens hetta klippte jag håret kort, vilket ju underlättade utväxten av det grå. 

De andra hade kortare hår redan från början. 

Men hur gick det sedan för oss? 

Det var skönt att inte behöva lägga en massa pengar på att går till frissan för

hårfärgning. Jep! 

För egen del var det intressant att se hur ojämnt det grå växte ut. Vid ena sidan av benan, 

närmast ansiktet växte en alldeles silvervit (tunn) strimma. Riktigt fint faktiskt. 

I resten av kalufsen blev det sedan väldigt mycket mer som salt&pepper. 

Och väldigt ojämnt saltat och pepprat dessutom. 

Samma hos den ena av damerna som deltog i utmaningen,

hos den andra växte det ut det snyggaste jämngrå hår man kan tänka sig! 

Så där kan det gå! 

Jag som kanske var den av oss som mest kände mig okej

med att bli gråhårig fick den överlägset "fulaste" nyansen på mitt grå.

Första april hade vi satt som tidsgräns. 

En behöll sitt grå (det hade jag också gjort om jag haft hennes nyans), 

den andra fuskade lite och färgade sitt hår innan en resa hon skulle på 

i medlet av mars. Jag förstår henne, hon och jag hade ganska lika

"grå charm". Det vill säga ingen alls....

Idag "återfick" jag min mörka hårfärg. 

Det var inte för att jag skulle vilja se yngre ut, inte för att jag skulle skämmas

för mina gråa hår, snarare tvärtom! 

Men det var för att det bara var fult och fick

mig att se trött och nästan lite "ovårdad" ut trots att jag 

varit mån om att hålla frisyren städad och fin. 

Jag som hade hoppats så mycket på min övergång till grått fick

bita i det sura äpplet och inse att jag inte hör till skaran med snygg

grå ton i håret. Inte än i alla fall.

Kanske den dagen resten av mina strån växer ut i den där samma

silvervita nyansen som jag hade på de där några ståna närmast ansiktet. 

Och just det ja....håret är på satt på 

"projekt lite längre hår igen". 

Sade till frissan att om jag börjar yra om att klippa kort

hår igen så skall de bara leda ut mig tills min sinnesförvirring går över :).

*

Svanarna på bilden har inte tagit skada av mina hårprojekt på något vis.

Men de hade anlänt till vår gemensamma vik där jag också hade nöjet 

att vistas i weekenden. 

Nu blir det en vecka med mycket på många plan, men

sen hörni blir det lite s e m e s t e r !