HÖSTVIBRATIONER

Ett säkert hösttecken är när Lillungen klagar. Där jag spinner till lite över

gulnande löv och krispiga morgnar, där sjunker grabben ner i en

liten pöl av självömkan och deppighet. Gubben och den andra grabben är 

väl mest ok så länge det inte är grå-november. Då morrar även de. 

Så olika kan man vara. Jag älskar september och oktober. 

Till och med lite november. Med dess disiga grå dagar. 

De kan vara fina! 

Är också en stor vän av höstig mat. Alla mustiga smaker. Svamprätter, grytor, kål! 

Det är mysigt och så himmelens gott med höstmat! 

Inte fullt så mysigt är det så där inredningsmässigt idag. 

Idag är nämligen dagen då våra fönster och balkongdörrar byts ut. 

Klockan sju på morgonen, då det knappt ljusnat ens, ringde det på dörren och tre effektiva

bygg-gubbar kom inklampade. Swosch så var de gamla dörrarna och fönstren borta

och svisch så var de nya på plats. Kändes lite kyligt nog när i praktiken hela lägenhetens

långsida bara var ett enda stort hål. 

Katten fick vi låsa in i badrummet, hon undrar nog vad sjutton som pågår! 

Här en vacker interiörbild från vårt obäddade sovrum när fönster och

dörren var utriven. Nu skulle en syre-älskande typ som jag sova gott, hahhaaa! 

På en dag har det lovats att det skall bli klart, och det verkar nog hålla. 

Åtminstone har vi fått hemmet väl vädrat! 

Sedan är det bara att vänta på att balkonggolvet skall gjutas på nytt, 

nya balkongräcken och balkongglas installeras så att man blir av

med den där eländiga plasten som huset är intäkt i. 

Men det dröjer ännu ett tag. 

Nu skall jag ta den sista biten svamppaj till lunch och sedan

blir det nog att gå ut en sväng innan regnet börjar. 

Kram Maggi

 

LILLA IRIS

Ett litet infallsinlägg på försommaren på Facebook där jag undrade om någon hade

en liten kattunge överlopps resulterade i...tadaaa Iris! 

Det är alltid lika spännande med ett nytt djur i familjen. Hurudan är den, vilket lynne? 

Jag var och hälsade på kattungarna då de var kring två månader gamla och 

då vill hon inte alls vara i famnen utan uttryckte högljutt sitt missnöje. 

Kullen hade två flickor och jag fick redan tidigt välja utgående från utseende

vilken jag skulle få köpa. Det var nåt i Iris blick som jag fastnade för. 

Iris verkar bli långhårig, med en smått speciell färgsammansättning. Hon är lite som sådana där

sköldpaddsfärgade fast med långt hår så färgerna går in i varandra och blir lite som

disig akvarell. Men utseendet är inte speciellt viktigt för mig. Alla mina katter har varit

helt vanliga bondkatter. Är inget för utställningar eller så. 

Men hon är bedårande i sin läggning. När vi kom hem klev hon genast ut ur

transportburen, gick husesyn med svansen högt buren, använde sandlådan

och hoppade upp i gästsängen i mitt kontor - och somnade. 

Första natten sov hon i mitt armveck och spann som en gammal traktor. 

Antar jag blivit godkänd? 

Nästa vecka kommer de och byter fönster och balkongdörrar i vår lägenhet. 

Gäller att hålla i en liten nyfiken kattunge. De har sagt att det skall

gå på en dag, så hoppas på det! Sedan skall det bli skönt att få alla

möbler tillbaka på sina egna platser, även om vi ett bra tag ännu får ha

balkongmöblerna som lite "extra inredning" längs väggarna. 

Men å andra sidan har Iris en hel del att klättra på - man måste

se det positiva i det hela. Fniss! 

Dessutom har Iris fångat sitt första byte - och ätit upp det. 

En bananfluga. 

Men någonstans måste man ju börja? 

Kram Maggi

 

VACKRASTE KVÄLLEN

Det är torsdagskväll, har precis kommit från bastun och sitter på 

den öppna verandan i nattsärken med en tröja över axlarna och 

undrar hur det ens är möjligt att det är en så här underbart, ljuvlig kväll. 

Bilden är visserligen från igår kväll, men det ser ut att bli en lika fin, 

och varm kväll i kväll. 

Har ätit den sista grillkorven som legat i frysen och väntat på lämplig

tidpunkt för grillkorv. Det var idag det. När barnen var små startade vi 

alltid upp första besöket på våren med bastu och grillad korv. 

Hur lämpligt är det inte av avsluta säsongen med det samma? 

Traditioner må vara banala, men det är kanske de som är de bästa ändå?

Idag har jag packat ihop mitt distanskontor för att starta upp det hemma 

i lägenheten nästa vecka. Idag har jag också tömt skafferiet på sådant som skall

tas hem, packat ner alla onödiga kläder som jag hade med mig - och knappt använt. 

Idag köpte jag också kattmat och kattsand för att i morgon är dagen då 

jag får åka efter vår lilla kattunge! Jag varnar redan nu för kattbildsbombning

i alla fall den närmaste tiden! 

Skall bli så intressant att stifta bekantskap med en ny varelse. 

Kommer hon att gilla att åka bil till exempel? Av mina katter

har ungefär hälften tyckt att det är okej, medan andra hälften har skrikit som

små stuckna grisar om de blivit inlåsta i en kattbur - och o ve och fasa - i en bil! 

Känner efter om det känns lite vemodigt att lämna stugan? 

Jo, det gör det, för det har onekligen varit en annorlunda sommar då vi

faktiskt bott heltid på stugan. Även om jag kommer att komma hit ännu

en sväng i höst (med eller utan katt, heh) så känns uppbrottet mer än det brukar. 

Annorlunda. 

Nu skall jag gå in och tända en brasa. Inte för att det är kallt. 

Men för att det är så jädrans mysigt! 

Kram Maggi

 

SYREBEROENDE

 

Det kan hända att det här kommer att låta smått knasigt, men jag undrar om man

kan bli beroende av frisk luft, av syre? 

Jag tror det, och jag tror att jag är det! 

Redan under många år så har jag sovit med fönstret öppet nästan året runt. 

Sedan vi i april flyttade ut till stugan har vi knappt stängt ytterdörren. 

Den får stå på vid gavel, endast de senaste dagarna har vi stängt den. Inte för kylan,

för det har ju inte varit kallt, utan för fukten. Men efter ett tag med stängd dörr 

känner jag att jag bara måste gå ut, måste ha dörren öppen ett tag, släppa in syret. 

Och vi har bra ventilation i stugan så det är inte det. Men det är inte fräsch luft. 

Jag kan känna det samma när jag övernattar på hotell, hur bra luftkonditioneringen

är brummar på så vill jag öppna fönstret och få in  s y r e ! 

Det är den där känslan av "oanvänd luft" som är så fantastisk. Det ligger en 

slags mental frihet i att andas frisk luft, gärna hela tiden! 

Jag kan ju inte vara ute hela tiden, men jag vill kunna ha fönster eller dörrar öppna. 

Därför är jag lite...fundersam, är kanske det rätta ordet, inför hösten därhemma. 

Vi kommer inte att kunna öppna vare sig balkongdörrarna eller sjösidans fönster

innan balkongerna är färdiga någongång på vårvintern/våren. 

Och fönstren mot gatan måste jag kattsäkra så de kommer inte heller att 

kunna stå på vid gavel (så mycket vädringsfönster nu ens kan kallas stå på vid gavel? 

Dessutom kommer det bara in lite med byggdamm pepprat syre genom plastfilter. 

Nam! 

Låter ju som ett fånigt litet problem, men faktum är att jag ser inte alls

fram emot en instängd tillvaro - i månader ännu. 

Jag är ju knasigt glad över att vi hade möjligheten att bo på stugan under

en stor del av fasadrenoveringen, och det blir ju så fint...sedan! 

Och vi hade ett riktigt bra avtal med vädergudarna denna sommar.

Men mitt syreberoende börjar nog redan skicka ut små hjärnspöken till mig. 

Hur min sömn kommer att bli urusel när jag inte kommer att kunna knarka

syre åtta timmar om natten. Har jag förresten nämnt att då jag hade en sådan 

där mojäng på armen som kollar hur mycket djupsömn man sover så 

visade den nästan alltid att jag sov över halva tiden av natten djupsömn. 

Och somnade så gott som på direkten när jag lade huvudet på dynan. Det behöver 

jag ingen mackapär till. Jag drar ett djup andetag av syrerik sovrumsluft, drar

täcket över axlarna - och somnar. 

Sådana symptom har mitt syreberoende. 

Kram Maggi

LÄR STUGLIVET EN PRAKTISK MINIMALISM?

Vi börjar nu så smått packa ihop oss för att dra hemåt efter nästan fem månader stugliv. 

Har varit intressant att märka hur få klädesplagg jag använt av alla de jag släpade med mig. 

Och då lovar jag att jag var ganska nogräknad redan från början. Samtliga kläder, skor och 

hygiengrejer rymdes galant i en IKEA-kass. Och ändå finns det plagg som 

jag inte alls använt under hela tiden här på stugan. 

Känns nästan lite knasigt med hur lite jag klarat mig. 

Nu spelar det ju in att jag jobbar på distans så jag behöver inte tänka på 

att klä upp mig för kontoret. Men även under hela pandemitiden och nu

efteråt då jag fortsatt distansa så klär jag mig annorlunda då det är arbetsdagar. 

Det är som om jag skulle känna mig lite mer fokuserad, lite mer skärpt då. 

Inbillar jag mig! Heh.

Och så har jag nästan alltid på mig skor då det är arbetsdag. 

I övrigt tassar jag för det mesta barfota. 

Skor är jobb, barfota är fritid. 

Sedan är det faktiskt så att jag har bara använt ett par skor under den här tiden. 

Eller jag har ett par andra med. Snörkängorna som jag tänkte jag skulle använda nu 

på hösten - men det har ju varit så varmt så de har jag haft på mig kanske två gånger. 

Hade också ett par sandaler, men deras botten är så hala att de kan jag inte alls

använda här på klipporna, och så har jag glömt bort att jag har dem ens. 

Mina sneakers börjar verkligen se ut som om de varit med ett bra tag - vilket de 

också har! Tror jag köpte dem -20 eller-21. Och varit mina favoriter varje sommar! 

 

Har man begränsat med förvaringsutrymme så blir det automatiskt att man måste välja bort. 

Och då utkristalliseras också mycket tydligt vilka kläder, skor och accessoarer är

ens verkliga favoriter. När jag kommer hem är det nog läge att se på kläderna i garderoben

med kritisk blick. Inte vill jag hemma heller ha onödiga saker som tar plats, 

även om det råkar finnas förvaringsutrymme. 

Så jo, stugliv gör en till minimalist. Lite i alla fall. Automatiskt.

Sitter i mitt soffhörn och skriver, ute brusar havet sin eviga sång. 

Har lagt på lite klassisk musik och tänt ljusen. Det är hur mysigt som helst. 

De disiga morgnarna, med nattfukt kvar i spindelnäten är lika vackra och

magiska som alltid. Bastun doftar och känns lika gott som alltid.

Ändå börjar jag längta efter golvvärmen i badrummet därhemma. 

Fukten som kryper från skogen och från havet gör allting här lite småkyligt

trots sprakande brasa, elbatterier och det faktum att det är rätt varmt ute för årstiden. 

Jag börjar uppenbarligen längta hem nu! 

Har ätit egen zucchini, rödbetor och morötter så det kommer ut ur öronen. 

Jag längtar efter att en fredagkväll beställa hem en pizza och slippa stå vid spisen. 

Tror gubben längtar efter en diskmaskin han. Han är nämligen min diskmaskin här på stugan. 

Jag tvättar, han diskar, vi lagar båda mat, så har det alltid varit. 

Men hämtmat - det skulle kännas riktigt välkommet! 

Mat som någon annan tillrett och som man kan äta hemma i det där andra soffhörnet. 

En vecka, sedan hämtar jag lilla Iris-kissen och flyttar hem igen. 

Då får det bli höst på riktigt! 

 Kram Maggi