ÄR DET AUGUSTI REDAN?



När jag var barn så var sommarlovet långt, två och en halv månad.
Men mina föräldrar hade bara semester i fyra veckor och de veckorna var
vi alltid på Åland, de övriga veckorna fick jag väl klara mig själv på nåt vis. 
Min mamma försökte fixa att jag kunde vara hos en familj, men där vantrivdes
jag så att jag rymde och smet hem. Tyckte det var skönare att få vara hemma ensam. 
Då var jag sex eller sju år. Somrarna innan det levde min mormor ännu som kunde hålla
ordning på mig. Men den där sommaren innan jag började skolan var lite märklig. 
Som vuxen har jag insett att jag är introvert till min läggning, men då jag var barn 
var det nog ingen som ens tänkte på att det fanns nåt sådant. Som introvert. 

Kanske var mina föräldrar oroliga att lämna mig ensam om dagarna, vad vet jag? Men 
jag minns inte att det skulle ha varit så. De antog väl att jag skulle klara mig. 
Och det gjorde jag ju. Minns inte alls att jag skulle tyckt att det var jobbigt. 
Tvärtom var det ganska skönt. Byggde en koja på vår balkong som jag lekte i. Vi hade ju
en stor gård, men det kändes inte bra att gå ut. Inomhus var okej. 
Och balkongen var inomhus. En trygg plats. 

*

Mina barndomssomrar, då föräldrarna hade semester, var lika med stugliv på Åland. 
De, och min bror, älskade att fiska så det var det som var den främsta sysslan då vi var där. 
Jag var mer road av att läsa, så medan de gav sig iväg med båten och kunde vara borta hur länge
som helst så njöt jag av ensamheten och av mina böcker. Ville aldrig att de där veckorna
skulle ta slut. Längtade inte ens under tonåren in till stan. Älskade lugnet ute i skärgården. 

*

När mina ungar var små var det mitt och barnens fars arbeten som hindrade oss
från att vara längre stunder på stugan i skärgården. Det var tider då distansarbete inte
ens fanns som en term. Minns att jag jobbade första gången med något som kunde
likna distansarbete i början av 1990-talet då jag tjatat åt mig en gammal dator hem
där jag kunde förbereda större delen av mitt arbete och sedan åka in till kontoret
ett par dagar för att sammanställa det hela. Mycket före sin tid skulle jag säga. 

Men att det skulle vara möjligt att tillbringa hela sommaren på stugan 
- och kunna utföra sitt arbete därifrån - 
det kändes utopistiskt! 
 

Jag har alltid gillat sensommaren mer än försommaren. Det är något med dessa mjuka
milda augustidagar som jag så gillar. Har gärna valt att ta ut semestern mer åt sensommarhållet. 
Sensommaren är så där lugn och sävlig och har tappat allt av för- och högsommarens hysteri. 
Men så har det varit det här med skolstart då barnen var i den åldern. Senast i början av augusti
skulle man packa ihop sig och bege sig hemåt. Det skulle shoppas skolväskor och nya penaler. 
Plast att plasta skolböckerna med. Och nya kläder för oftast hade ju gossarna skjutit i höjd och
fotlängd under sommaren. Det var alltid vemodigt att lämna skärgården den här tiden. 
När sommaren snubblat in på augusti sidan. 

Så jag då längtade efter en tid som inte styrdes av skolstart. 

*

Nu är det ju ett tag sedan mina barn på något sätt varit beroende av min närvaro, men
när de kommit upp i den åldern att de klarade sin vardag själv, 
så kom annat som krävde närvaro. Jobb, åldrande släktingar så där överlag 
men i mitt fall främst min bror som insjuknade kroniskt och vars egenvårdare jag 
kom att bli under många år. Han var för sjuk för att kunna vara ute i skärgården längre stunder. 
Egentligen trivdes han inte alls med att vara här, så skärgårdsgosse han också varit, 
han kände sig tryggast hemma i sin vana miljö. 
Och det tycker jag man skall respektera. 

Nu är det ett par år sedan han gick bort. Det är också ett drygt år sedan min svärmor, som 
också var en av de där äldre som vi tog hand om, gick bort. Just nu finns ingen som behöver mig.
Inte sådär akut och på ort och ställe. Plötsligt är det läge att stanna här ute i skärgården
så länge jag vill. Och det vill jag ju! Känns som ett privilegium. 
Vi kom ut hit till stugan och dess enkla liv kring Valborg och har njutit av att se sommaren
vakna, fåglarna häcka, blommorna blomma och sol och regn komma och gå. 
En sommar är egentligen som ett helt liv - fast snabbspolat. 

*

Nu saknar jag ju inte helt det här med tidtabeller, eftersom jag förväntas logga in mig om en 
dryg vecka då semstern är slut, men jag kan göra det härifrån stugan. 
Jag behöver inte bry mig om att infinna mig någon annanstans något visst datum. 
Och det känns förbaskat skönt. Jag kan fortsätta detta enkla liv och följa med hur
naturen går in i sin medelålder, och snart i sin ålderdom. 
Gässens tjatter, då de samlar sig runt skäret ute på fjärden, är ett sensommarljud. 
Harkrankorna som börjar krypa omkring. Tärnorna som redan givit sig av på sin väg mot sydpolens
övervintringsplatser. Svalorna, vars ungar redan är lika bra flygaress som föräldrarna, pilar över vattnet. 
Kvällarna som plötsligt blivit så mörka. Milda men mörka. Numera går jag inte utan 
ficklampa ut till utedasset. Det brukar jag göra innan jag lägger mig vid tolvsnåret. 

Rönnbären har börjat få färg. 
Det är nog redan augusti.



ALLA VÄDER ÄR LÄSVÄDER

 


Ovädret, sommarstormen, som härjat på i de baltiska länderna under natten gav
oss här på sydkusten en liten släng med svansen. Inget dramatiskt, men vaknade på
morgonnatten av att det blåste skönt in på mig. Bilden ovan är tagen från min säng, 
då hade det börjat regna in på mig också! Blev tvungen att stänga fönstret. 
Synd, för det är underbart att ligga nerbäddad, ha det varmt och gott, lyssna på hur
vågorna slår mot klipporna och känna vinden i ansiktet. 

Det ser nu inte mycket ut till vågor när man ser på bilden, men det blåser friskt i alla fall. 
Och så mycket att vinden förde med sig regnet in under taköverhänget som ändå är rejält
tilltaget på vår stuga. Och ända in i min säng, som sagt. 

Steg upp, kilade iväg i regnet till toan, satt på kaffet och väckte gubben. 
Vi har inget program inprickat idag. Eller jo, han skall åka en sväng in till byn
och köpa mjölk och juice. Och hämta morgontidningen som här dyker upp på 
eftermiddagen nåt tag. Oftast. Ibland först följande dag. Eller kanske är det vi
som glömt hämta den? Kan vara så också. 

Det är rena rama pensionärstillvaron här för tillfället. Och det är så 
förbaskat skönt! Ta dagen som den kommer. Värma bastun och sno ihop 
något enkelt i matväg. 



Mitt intresse för matlagning går i vågor (heh) det med. 
Nu är det definitivt stiltje med den saken. Blir mycket simpel, 
lättlagad mat. Tur att gubben inte är så nogräknad - bara han blir mätt så...

Just nu sitter jag hellre och läser än står i köket och utför kulinariska stordåd. 
I sommar har det blivit så. Och så jag har läst! Jag har inte läst så här mycket 
på åratal, känns det som! Talade för ett tag sedan med mina lik-åldriga väninnor om 
hur det där med klimakteriet ändå kan ställa till det. Vi hade alla upplevt att det
var svårare att koncentrera sig på längre texter, som om man hade någon hjärndimma
som vägrar ge med sig. Den hjärndimman har skringrats nu och jag kan
försjunka in i berättelsernas värld igen så som jag kunde förr. Det är magiskt! 
Nu kan jag liksom inte få nog! Jag läser och läser och läser. 
Slukar bok efter bok. 

Och så dagar som denna. Inget inbokat, lite gråväder och ljudet av vågorna 
som enda ljud. Doften av en morgonbastu som sakta blir varm. 
Efter bastun skall jag krypa upp i soffan med en ny bok och låta mig
föras in i en ny berättelse igen. Och kvällsmaten, den är också
klar. Bara att värma gårdagens fisksoppa. Plocka fram några skivor
skärgårdsbröd från frysen. Så är det fixat. 

Resten av veckan blir sedan lite mer aktiv. Vi skall på
släktträff till stan, några vänner kommer över på middag (så jag måste försöka
aktivera mig där i köksregionen...) och så kommer kanske lite barn med avec
på den traditionella familjekräftisen. 

Men idag är det läge för totalt kravlös tillvaro. 

 Kram  Maggi

TVÅSAMT ENSAM ELLER ENSAMT TVÅSAM


Det finns få, om någon, som jag är så bekväm med som min gubbe, och
bra är väl det eftersom vi delar ett liv tillsammans. Ganska självklart egentligen. 
Vi trivs alldeles ypperligt tillsammans, och har för det mesta riktigt roligt vi två. 
Eftersom det renoveras grundligt och högljutt i vår lägenhet "i stan" så valde vi i år att 
bosätta oss på stugan från tidig vår till - som det ser ut nu - sen höst. 

Han är numera pensionär och jag jobbar på distans på heltid så vi är i varandras 
närhet hela tiden. Stugtillvaron är stor i natur men inte i kvadratmetrar som går att värma. 
Så ja, vi är oftast rätt så tätt inpå varandra, och jag måste säga att det har gått 
bättre än jag trodde. Eller befarade. För trots att vi trivs med varandra så har vi nämligen 
båda två det personlighetsdraget som gör att vill göra sina egna grejer - utan den andra. 
Så har det alltid varit, så det funkar för oss. Vi vill ibland vara tvåsamt ensamma. 
Men nu när vi inte har arbete att gå till, eller jag går till vårt lilla tillbygge som är mitt
"kontor", så blir det inga sådana naturliga stunder av att vara åtskilds. 

För utan dessa ensamma stunder skulle vi börja skava lite. Inte vara fullt lika nöjda. Jag vet det. 
Och han vet det. Vi behöver ha de där egna stunderna. Idag har han åkt för att ringmärka
tornfalk och redan då jag vaknade kände jag att yes - en eftermiddag i ensamhet! 

Och detta trots att jag vet att jag ikväll kommer att vara glad då jag hör hans bil komma
längs skogsvägen. Han njuter antagligen precis som jag de dagar jag åker till 
närmaste stad för att veckoshoppa mat. 

Tror vi aldrig uttalat detta om hur viktiga dessa "egenstuder" är, det har varit ganska
naturligt för oss, men jag tänker på att det säkert för många kan vara lite problematiskt?
Fast...vad vet jag? Kanske alla andra vill vara tvåsamma hela tiden? 




Vi gör ju en mängd saker tillsammans också, men något vi alltid varit urusla på 
är att handla mat tillsammans. I samma matbutik. Med en vagn. Samtidigt. 
Vi gjorde ett försök senaste veckan. Vi gör inte om det misstaget i rödaste rappet. 

Allt börjar så väl. Och välorganiserat. 
Gubben meddelar att han kan skuffa kärran
och OBS! följer efter mig medan jag plockar i vad vi skall ha. 

Först kommer vi till grönsakerna - det går bra. Sedan får han syn på brödavdelningen och 
får bråttom dit för att se om de har hans favoritbröd, samtidigt som jag inser att jag 
glömt att väga tomaterna och tassar tillbaka till grönsaksdisken. Ser gubben vid bröd-
hyllorna och går på andra sidan hyllan för att hitta mitt favoritbröd. När jag går tillbaka
runt hyllan är han spårlöst försvunnen. Jag hittar honom vid köttdisken där han smakar
på diverse smakprover. Jag lastar av tomaterna, mitt bröd, ett kexpaket och lite annat som jag 
burit i famnen. Tar en könummerlapp och inväntar min tur till fiskdisken. När det blir min tur 
vänder jag mig om för att fråga önskemål från mannen.
Men mannen och vagnen är - tänka sig - borta. 

Köper fisk och lite annat till som jag fyller min famn med. 
Kikar in mellan olika gångar och hittar till slut mannen med vagnen bland
charkuterivarorna och ostarna där han smått förivrat sig.  Dumpar av det jag har i famnen och 
får ett förvånat: - Oj, skall vi ha allt det här? som kommentar. 

Då vet jag redan att hans hjärna viskat åt honom att det räcker nu. Nu har
vi jättemycket mat. Nu skall vi hem. 
Medan min hjärna fortsätter viska åt mig att jag inte skall glömma äggen, te, kaffe, 
spagettin är också slut, toapapper, tändvätska till grillen, myggspray, oj...just det 
oliver behövs, och matolja, bäst att ta en soya också. Tvål kan också vara
bra att ta, tror det höll på att ta slut det vi har på toan. 

Min famn fylls mer och mer medan jag försöker få en skymt av just den vagnen
dit jag kunde dumpa av min last. Den syns ingenstans. Börjar sakta närma mig kassorna
då jag får syn på honom där han lojt står och bläddrar i en tidning. 
Muttrar något isigt:
- Hur blev det med det där att du skulle följa mig med vagnen......?

- Nämen, hade vi inte redan allt? får jag till svar. 

- NEJ, vi hade inte alls ALLT, väser jag. 

Innan han hinner smita iväg igen meddelar jag att han får ta lasset till
kassan, betala och packa. Jag kom just på att jag på det bestämdaste behöver gå
och köpa en flaska rödvin för det kan hända att jag behöver hälla upp ett glas
på direkten när vi kommer hem. För husfridens skull. 

Vilket jag också gör och svär heligt på att det igen skall dröja innan vi försöker på att 
göra detta tvåsamt. Föredrar att göra det ensamt. Alla gånger. 
Till hans försvar bör nämnas att han handlar mat minst lika ofta som jag, så det 
är inte det att det bara skulle vara jag som gjorde det. Vi skall bara inte göra det tillsammans. 

Vilket jag under årens lopp märkt att många par gör. 
Förstår bara inte ur de får det att funka? 



Men, som sagt, för det mesta är vi ganska så samspelta. Vissa saker skall
vi bara göra var för sig. 

Eniga är vi också om att vi inte skall skaffa hund. Det har vi blivit alldeles
för bekväma för. Men en liten kattunge skall i höst få flytta in hos oss. 
Det är vi rörande eniga om. En liten lurvig en. Det längtar vi till! 

 Kram  Maggi



 

SOMMAR, SOMMAR, SOMMAR...

Vi har mängder av fågelholkar i vår skog. Det blir så om man delar
kylskåp med en ivrig ornitolog. Själv ringmärker han inte, men deltar ofta främst 
i ringmärkning av störa rovfåglar. Han är den som assisterar genom att klättra upp till
bla örnbona och hissar ner ungarna till ringmärkaren. 
Här kan du läsa om den gången för tio år sedan när jag var med till Lappland: 
KUNGSÖRN (kliketiklick)

I år har ändå en ringmärkerska (trevligt med en kvinna i dessa kretsar, det är mest grånande 
gubbar som verkar syssla med fågelskåderi och ringmärkning) tagit sig an våra holkar.
Sist ut var en liten andrakull av blåmes. Så här små är de. Vägde 8 gram! 
Ett par dagar efter det här flög de ut ur holken. Ur i livet. Ut i det vilda. 


Så var det också dags för den årliga tjejmiddagen här på stugan. Mina barndoms-
skolkompisar sedan ett halvsekel! Alltid lika härligt att ha dem här. Det är ändå något alldeles 
speciellt avslappnat med barndomsvänner, även om senare i livet komna vänner
är minst lika kära. Men de här var med då under hela den tiden då man blev den 
människa man rätt långt är idag. Nattligt snack i ljusets sken. 
Sådant som gör världen lite bättre. 


I övrigt rullar semestervardagen på. Hade äldre grabben med flickvän här ett par dagar. 
Mera god mat. Inte så mycket nattsnackk med dem faktiskt denna gång. De har båda
jobbat, som man säger, häcken av sig, så de tog tillfället i akt och passade på att
sova ut och bli lite ompysslade av mig. Det bjuder man så gärna på. 
Så har det blivit lite mattvätt. Numera mycket ekologiskt och ergonomiskt uppe
på torra land och med en effektiv trycktvätt. Hur romantiskt det än är
att tvätta mattor nere vid havet så är det här på många sätt en bättre variant. 
Lika gott doftar de rena mattorna ändå! 



Och ännu, ett litet ord om väder. Förstås! 
Även om jag tycker att jag nog så småningom bockat av alla 
klimakterie-heta-vallningarna så är jag inte alls lika ivrig över 
de där riktigt heta sommardagarna som jag var förr. Skulle inte falla mig in
att nu hoppa på ett flyg till Grekland till exempel. Även här i Finland sätter jag
mig hellre i skuggan och tycker oftast att si så där + 23 grader är precis lagom. 
Måste jag göra något fysiskt får det gärna vara någon grad svalare. Heh! 
Så har jag också börjat gilla sommarregn alldeles förfärligt mycket. 
Att lägga sig på verandan med en bok och lyssna till regnet. 
Hur njutbart är inte det? 

Nåjo, det ligger kanske lite tantvarning i det och det är just så det är. 
Det finns en underbar frihet i tant-livet! 
Och dessutom - efter regnet blir kvällarna så fina. Med en sol som försöker hitta 
sin glugg att skina igenom bland molnen som håller på och skingrar sig. 
Över havet ligger diset kvar och skapar en skön mystik. 

Men idag skall det bli varmt - riktigt varmt. 
Man märker det på de ettriga bromsarna som redan några gånger lyckats
hugga sina lysna käftar i utsatta delar av min kropp. 
Det är otrevligt!
Men i övrigt är det härlig sommar, sommar, sommar!

 Kram  Maggi

TORSDAGSBASTU


Det har inte regnat så mycket som det utlovats idag, men molnen 
hänger tunga och dova. Det är nästan vindstilla och det enda som hörs är
de nyss utflugna svalornas tjut när de jagar flygmyrorna som gett sig ut på
sin jungfrufärd. En lämplig dag att värma en eftermiddagsbastu så den är
precis lagom när jag avslutar min arbetsdag. Lyxigt! 

Och det är det jag tänkt plocka fram idag. Vardagslyx för mig. 

Jag är inte en speciellt flärdfull person. Men det finns en sak som jag är svag för och det är väldoft. 
Och framför allt den där väldoften efter ett bad eller ett bastubad. 

Har knasigt torr hud så det där med att smörja in sig har jag vant mig vid sedan barnsben. 
Och rätt ofta kan jag avsky det. För de bästa krämerna är oftast de där mest tråkiga...

...men så finns det lite lyx som man kan ta till och då blir det genast mycket roligare! 



För några år sedan när jag i jobbet träffade en massa människor så hade jag en 
fransyska som kund. Hon doftade alltid så otroligt gott! Inte som parfym utan mer som
nyduschad med någon form av svag väldoft som inte alls kändes påklistrad. 
Jag kände inte henne så väl att jag skulle tycka att det var okej att fråga, men hon
doftade så där som jag inbillar mig att alla fransyskor doftar  mest hela tiden. 
(Möjligen en lite generalisering slank med där...;))

För ett tag sedan hittade jag "min franska doft" i form av en torrolja. En riktig klassiker som 
tydligen tillverkats i Paris sedan 1990-talet. Det blev en produkt med ena foten i aromaterapin och 
den andra i den ännu då ganska okända naturkosmetiken. 

Jag talar om NUXEs Huile Prodigieuse Dry Oil

Det är en torrolja, vilket betyder att den inte är kladdig när man applicerar den på
huden, men åtminstone jag som är en sådan torrskorpa känner hur huden säger slurp 
och blir så där mjuk och så doftar man så gott! 
Kan inte riktigt sätta fingret på hur doften är. Och så är den säkert lite olika
på olika hudar, men hos mig blir den först ganska milt söt, men inte så där
äckligt tung, utan lite citrus kanske och sedan efter ett tag så blir doften mer
diffus. Blir just av en sådan där subtil väldoft som inte tar över hela rummet. 

Så är den ju en sådan där härlig all-in-one-produkt som jag uppskattar. 
Använder den till ansiktet dagligen, till hela kroppen just efter ett bastubad men 
också till mina hårtestar som får en dusch av oljan på topparna. 

Flaskan har alltså ett spray-munstycke vilket hindrar att man i sin iver
spiller av dessa dyrbara droppar. För visst är det en lyxig produkt, men 
mycket dryg så stirra inte på kg-priset. 
Det går liksom inte att jämföra närmarketens hudlotion med den här. 



En snabb googling ger att den här torroljan och dess nyare "syskon" inom samma märke
har en alldeles galen försäljningstakt! Statistiken berättar att det säljs över världen ett 
stycke flaska var sjunde sekund (!). 
I Frankrike är det den mest sålda kroppsoljan. 

Så här går jag, nybadad, hav-simmad och inoljad och doftar som vilken Parisiska som helst. 
Gott - och lite lyxigt!