I SNART TVÅ ÅR

Vissa morgnar när jag snurrar mitt hår till en, numera ganska gigantisk, hårtofs på huvudet så tänker jag på att det snart gått två år sedan coronan kom in i våra liv. Det känns samtidigt som nyss och jättelänge sedan. Samma dag som Finland stängde ner så där tjuff bara så hade jag tid till frissa. Tänkte väl då att jag bokar tid senare på våren, men så vid något skede blev det här med frissabesök till en princip. Jag tänker låta håret växa tills corona-pandemin är över. 

Aj, om jag har både långt och grått hår numera? Nå, gissa!

Nu är det ju inte så att jag inte skulle ha kunnat och vågat gå till frissan, det bara blev en fix idé hos mig och nu är det ju lite skoj att se "hur långt corona(h)åren blivit". En granne här, en man, har tydligen haft samma idé. Han startade ju från betydligt kortare hår, men numera har han också en smått imponerande ponnysvans. Själv tycker jag att det är rätt skönt med långt hår som man kan snurra i en knut och så är man klar för en ny dag. Tar ca 38 sekunder. 

För två år sedan var jag på en veckoslutskurs i photoshop. Kursen skulle ta två (eller tre?) veckoslut och det första veckoslutet var vi på plats, satt alla inpackade i ett klassrum, gick och äta samtidigt, satt tätt packade i samma bord. Kursveckoslut två var redan på distans. Bland de första möten/kurser jag hade på distans. Sedan dess har det ju blivit mer norm än att träffas på riktigt. 

Längtar nog efter att få bränna alla andningsskydd på bol. Hör till dem som känner en viss (mental) andnöd när jag använder dem. Har inte vant mig på två år. Inte alls. Jag kommer verkligen ha en ritual när man kan slopa dem på riktigt - och förhoppningsvis för gott. 

Idag snöstormar det...igen! Minns att då på kursen för två år sedan blommade snödropparna intill en husvägg på området. I år blir det att vänta ett bra tag än innan det blommar där ute. Eller innan jag kan peta ner dessa pärlhyasintlökarna i trädgården. Tills dess får jag njuta av dem här inne. 

 

SNÖ VAR ORDET

 

Jäklar, vad det har kommit snö den senaste dryga veckan. En snöstorm per veckoslut! Så här ser det ut från köksfönstret och det är min bil där på bilden. Innan den blev fram-skottad syntes bara en liten bit av däcket...

Det är sådana här dagar som jag, med min rygg som trilskar, tänker att det här med lägenhet var ett ovanligt bra val. Dessvärre har jag skaffat en del grejer från nätaktioner som skall till stugan och hade tänkt att jag kör dem till stugan här endera dagen. Men med denna mängd snö lär det inte bli i närmaste rappet precis. Vi har alltså inte väg plogad fram till stugan. Och även om jag kunde få någon att ploga så syns det inte var mina nyuppgrävda rabatter är och vill helst inte att man kör sönder dem. Skall komma ihåg till nästa vinter att sätta upp granruskor så det är tydligt var man kan ploga och var inte. 

Skulle ju vara skoj att vara någon weekend på stugan också på vintern - då det är mycket snö. Vid hyfsad barmark har jag ju varit där vintertid många gånger. Och då körde jag fyrhjulsdrift. Vet inte riktigt vad jag tänkte på när jag bytte till tvåhjulsdrift. Dessutom har vi förnyat våra värme-element i stugan, så det skall säkert hållas bättre varmt i stugan framöver när snön viner i knutarna. De gamla var över 30 år gamla och orkade inte riktigt värma när det var kallt på riktigt. 

Har semester om en månad - om man är lite optimist så hoppas jag snön smält så mycket att jag kommer fram till stugan då. Återstår att se...

Finns ju en 50/50 % risk att det kommer lika mycket snö till som att det smälter ner till hälften. 

Men ändå. Idag sjöng mesarna för fullt där ute. 

DU VARG, DU VARG

Vargen ylar i nattens skog, han vill men kan inte sova. 

Hungern river Hans vargabuk, och det ä kallt i hans stova. 

Du varg, du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig. 

Vargen ylar i nattens skog, ylar av hunger och klagan.

Men jag ska ge'n en grisasvans, sånt passar i vargamagar.

Du varg, du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig. 

Vargen ylar i nattens skog, och hittar sig inget byte.

Men jag ska ge'n en tuppakam, att stoppa ner i sitt knyte.

Du varg, du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig. 

Sov, mitt barn, i bädden hos mor, låt vargen yla i natten.

Men jag ska ge'n en hönsaskank, om ingen annan har tatt 'en.

Du varg, du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig.

Så låter Vargsången som Astrid Lindgren skrev till filmen Ronja Rövardotter. Och på den tiden man kan tänka sig att sagan utspelade sig var vargen kanske ett reellt hot mot barnen, men även i sången kommer det fram att ungen kommer att skyddas till varje pris, men inte döda den utan genom att dela med sig av den föda som finns att tillgå. 

Så kom det sig att vi i dagens läge har våra hundar i våra hem. Från att man delade på födan. Lyckades leva sida vid sida. 

Men med dagens (få) vargar verkar det vara en totalt omöjlig uppgift i Finland. Sällan jag numera orkar sätta morgonkaffet i vrångstrupen men när jag här för en vecka sedan läste om att det planerats skjuta bort en hel flock (!) med vargar på åtta stycken som lever i ödemarken längs gränsen till Ryssland. Rubriceringen löd "Var, om inte i de mest ödsliga trakter i Finland, kan vargen få leva, om den inte får leva där?"

Och jag kan bara vara enig. 

Varghatet har blivit helt absurt. 

Vargen har inte dödat någon människa i Finland sedan 1880-talet. 

Och visst kan det hända att en och annan jakthund har fått sätta livet till vid ett möte med varg,  men är det inte å andra sidan rätt så förståeligt att vargen jagar bort/dödar ett djur som kommer in på samma jaktmarker. Klart det är en stor förlust för jägaren. Men har man valt en sådan hobby så får man väl ta riskerna? Jägaren kan gå till butiken och köpa sig en korv om jaktlyckan inte stått bi. Det kan inte vargen. Eller något annat rovdjur. 

Men varför vill man skjuta bort en hel flock i ett område som bara är mer eller mindre ödemark. De gånger jag varit och fotat varg är det i närområden där även denna flock lever. Det är rena rama ödemarker. Skog efter myr efter skog. Vargen är ytterst försiktig och även om de kommer fram så man kan få en bild på dem så är det, som på vargen på bilden, med svansen mellan benen. Alla med hund vet att det är lite motsats till att glatt vifta på svansen. 

I området som nu denna vargflock lever i finns förhållandevis lite älg. För att vargarna (och björnarna och järvarna som det också finns i området) håller  älgstammen i schack. Ganska naturligt eller hur? Nu vill man skjuta bort vargarna så att älgstammen skall öka och...tadaaaa...då kan man ta betalt av jägare från andra håll, både från inlandet och från utlandet som vill komma på älgjakt-safaris till området. Möjligen ligger det ett litet eget intresse för de lokala jägarna att tjäna en slant på dessa jakt-turister. 

Så i vems intresse är det att skjuta bort vargflocken? 

Inte är det för att skydda barnen. Utan för att förtjäna pengar på det. Man skulle tro att det fanns områden i Finland med rikligt med klövdjur att jaga. Till exempel här i södra Finland finns väl knappast någon som inte svär i den enorma mängd hjortar och rådjur som käkar upp allt i våra trädgårdar. Hjortkrockar är mer regel än undantag på våra vägar. Inte liksom en fråga om om man krockar med en hjort utan mera när man gör det. 

Och faktum är att den här obalansen är människans påhitt. 

Man vill inte ha vargen hit till tätbebyggelsen för att jaga våra hjortar, för då blir vargen för van med människor och på det sättet ett problem. Men inte får den finnas i ödemarken heller för där vill man etablera nya jaktmarker för människan. Ständigt denna människa som alltid går först. 

Till all tur blev det tillräckligt mycket uppståndelse över detta beslut att skjuta en hel flock vargar på en gång, så det blir nya utredningar. Och förhoppningsvis klokare beslut - ur naturens och ur biodiversitetens synvinkel. En vargflock begriper ju inte att det är frågan om människans snålhet och kanske ännu värre - politik. Hur locka fler röstare till ett visst parti. 

Det är ju val på kommande. 

I övrigt tror jag inte det är många människor som spontant sett en varg i naturen. Jag har mött varg tryggt från gömsle ute i ödemarken. Och även där har vargen varit skygg, försiktig. Väldigt hundlik och på det sättet bekant i sitt beteende. Men på inget sätt aggressiv. Vad är det som säger att om man väljer att bosätta sig i varg-trakter att man skall ha rätt att hålla hunden ute i naturen/på gården där den kan råka ut för en vargattack. Det skulle ju inte falla oss in här i huvudstadsregionen att kräva att få hålla våra hundra lösa på tomter och i naturen och ropa att bilismen borde avverkas för att våran "Jeppe-hund" skall få tassa fritt utan risk för olyckor. 

Du varg, du varg...

...låt vargen yla i natten. 

NÄR VALTER KOM

Vinterstormen Valter, alltså. 

Och fick kanske lite en känsla av att man (meteorologiska institutet och än mer kvällspressen) ropade "Vargen kommer" genom att dra alla varningsspakar till rött, och så blev det slutligen inte så mycket mer än en helt vanlig snöyra. Visst kom det snö, men inte mer än det brukar komma så där när det är vinter. 

Nå, hur som helst så är det här tusen gånger trevligare med mycket snö, ren fin snö, än det är med det fula brunslasket som vi hade för en vecka sedan. Och detta trots att jag bär på den där vårlängtan. Den har jag lite botat genom att så kronärtskocka. Kan hända att det är lite väl tidigt, med tanke på att jag inte har en växtljuslampa, bara stora fönster. Men man får se. Får väl hoppas på soliga dagar heeeela februari.

Sådde bara tolv frön, så om det här skiter sig så har jag minst lika många frön till att så om senare på våren. Kronärtskockan behöver ändå ett bra tag på sig att växa till sig så man på dessa nordliga breddgrader ens kan hoppas på skörd. Ens en kronärtskocka. Eller två. 

Kronärtskockan är lite utmanande, och jag har ingen aning om den ens kommer att bli lämnad ifred av hjortarna i skogsträdgården - om de kommer så långt ens. Kanske jag bara odlar delikatesser för diverse klövdjur? Man kan aldrig veta. Kanske är det ändå mest för att ha något som gror på fönsterbrädet vid mitt hemkontor. 

Amaryllerna börjar nu dra på sista versen. Längst höll den vita multiflora-amaryllisen. Den blommade samtidigt med sex stänglar och varje stängel hade sex klockor. Men nu ser jag att där ännu är två stänglar som sticker upp. Så vinter möter vår, nu när också kronärtskockan har grott och skjuter upp sina första kronblad. Den ena skjuter upp sina sista och den andra sina första. 

 Nu skall jag skissa på en plantering som jag lovat hjälpa till med att planera. Så skoj! 

VINTERTRÖTT - SÅ SLÖTT

 Har en ledig dag, så här mitt i veckan, och hade tänkt få en hel del gjort, men icke sa Nicke. Världen därute är slaskig, hal och ful. Eller kanske jag bara inte orkar få upp mina ögonlocksgardiner så mycket att jag skulle finna något njutbart? 

Jo, förresten, det var härligt syrefriskt i luften därute. Skönt att andas in sådant! Men i och med att vi igen återgått till att sova med fönstret öppet då temperaturen ligger där runt noll, så känner jag ju att jag knarkar syre nätterna igenom så kan inte ens det motivera mig. Hur dämpad får man bli? 

Tycker att jag vaknar utvilad och nöjd, men så blir jag bara så seg efter ett tag. De dagar jag jobbar, fast jag jobbar hemifrån, känns mer energigivande för det finns något att fokusera på. Och fast jag minsann skulle ha saker som borde fokuseras på under fritiden också så går jag bara och släpar fötterna efter mig. Slänger längtansfulla blickar till sängen och den där varma filten. 

Petar på orkidéns knopp - skall du inte slå ut NÅN GÅNG DÅ? Köper hem tulpaner och sprider ut dem lite här och där. Läser trädgårdsböcker (för femtioelfte gången) och försöker hitta inspirerande trädgårdsprogram på vilkenplattformsomhelst på nätet att glo på. 

Egentligen borde jag...Vet ni, jag slöläste en kvällstidning här medan jag väntade på att lunchen skulle bli varm och där talade man om inreda sommarstugor, och hur lätt det blir att man bara hänger upp en klocka, en tavla eller nåt där det från förr funnits en krok eller skruv. Ajajjj, den meningen tog skruv, för det är just det jag gjort härhemma då vi landade här för ett halvår sedan. Tavlor hängdes lite hipp som happ där det råkat finnas en ledig krok. Bara man fick bort dem från golvet liksom - hahhahaa! Och där hänger de än. 

Vi har velat hit och  dit om vi skall måla om i lägenheten. Och efter det planera en vettig upphängning av diverse prylar. Men lägenheten är hyfsat fräsch som den är - och så kan man alltid hänga någon tavla över ett annat hål i väggen. 

Aj, man skall inte göra så? Nej, helt enig! Ingen med kritiskt öga skulle falla ut i applåder över kompositionen över det vi valt att hänga på väggarna. 

Kanske jag bara borde sluta gnälla över vintertröttheten och göra något åt saken istället? 

Eller så tar jag en bok och slänger mig på sängen - bara en liten, liten stund.....zzzzzzz