EN SLITEN LITEN BASTU...

...har vi här på stugan.

Det har i ärlighetens namn inte gjorts så mycket sedan den byggdes för ett kvartsekel sedan.

Jo, någon liten skurning har den väl fått utstå men sedan har det inte varit så mycket 

mer än så. Jag antar att det finns en massa små bastun ute i byarna och på

skären som ser precis ut som min.

Lite gulnade bräder, lite gamla schampoorester, kanske lite stearin.

Kåda som runnit...och så själva bastun som stundvis av pur lättja

blir ett litet av ett lager....

Och för ovanlighetens skull kom jag ihåg att fota en "innan"-bild.

Ni vet...mullämbar, det orange handtaget är ett öskar till båten (vad gör den här???)

Ett målningsfläckigt fat, ett sittunderlag (till båten även så) och överst det enda jag egentligen 

tänker hör hit och passar in - vad det nu sen heter. 

Kärlet som innehar vattnet man stänker på stenarna. Ja men vadå? 

Vad HETER det? 

Nå, what ever...

Av orsaker som inkluderar ett sprucket vattenrör är själva bastu-ugnen utplockad och 

nu...nu...NU skall det fixas till minsann! 

Köpte en liter Supi Saunavaha för jag hört så mycket bra om den.

Det lär bli en sådan där skön lite sammetsaktig yta.

Nyansen jag valde heter Mustamarja och jag kom spontant att 

tänka på blåbär, så jag tänkte att det kunde passa.

Testade först på en vedkorg-naturel som vi fått som present 

för något år sedan.

Jag är nu inte så förtjust i den där "naturel-looken" så

korgen blev en lämplig provkanin. 

Och ja...här ser det minsann ut som om jag smetat ut blåbär på pärtorna.

Färgen är mycket rinnig, så det gäller lite att ha tungan rätt i munnen när man 

målar på. Å andra sidan är vaxet mycket drygt. 

Torkar snabbt som attan så en otålig en som jag gillar skarpt! 

Och vet ni, rätt fort när färgen började torka så visste jag att 

den här nyansen är riktigt fin.

Inte svartmörk som en rökbastu, men med en riktigt skön mörk känsla.

Så här blev det :

Ja än får jag lov att fuska till det med levande eld i form av ljus, för

bastu-ugnen står som sagt än ute på terassen.

Men ljuset också för att visa vilket fint lyster vaxet ger åt bastulaven.

Bra mycket bättre än jag tänkt mig.

Så detta som ett tips om någon tröttnat på sin sunkiga bastu.

Och som en liten klapp på axeln för att jag  ä n t l i g e n fick 

detta gjort så unnar jag mig en smarrig bit ost och

lite nygräddat bröd (som ännu är i ugnen). 

En sliten, liten bastu har fått ett välbehövligt lyft

med rätt så liten insats.

*

I holken närmast stugan håller flugsnapparparet på med 24/7 

matning och i sommarkvällen finns det väl inget mysigare ljud 

än när fågelungarna piper om mat.

Undrar om föräldrarna är lika övertygade om ljuvligheten i det lätet.

De flyger skytteltrafik hela tiden, hela tiden.

Tuffa pass! 

INFÖR EN NY VECKA...

...ja, alltså jag ÄLSKAR nypotatis.

Resten av året är jag inte den största fan i världen av potatis,

men nu och några veckor framöver.

Potatis. Ja! 

Hörde ni?

JA! 

En annan favorit är de här solcell-lamporna från Clas Ohlson, dem vill jag absolut ha 

flera av! 

Skall lysa upp terasser och kanske en pergola bara sommarnätterna 

blir mörka och skumma.

Än är det en bit dit. 

Tills det behövs ljus i kvällen och i natten, än känns det som om 

naturen själv fixar den biten, åtminstone de flesta av dagar.

Ljuset lyser upp det mesta så himla fint och dessutom

helt av sig själv.

 Det tackar vi och tar emot! 

Veckan som kommer blir lite småstökig med en hel del to-do

innan det är läge att varva ner inför Midsommar och så en liten semestermånad på det! 

Skönt att man blivit gammal nog att också begripa att semester inte är

till för att renovera 24/7 så också den biten tar en liten paus.

I augusti tar vi i med nya tag igen! 

Idag fick vi en del av de restaurerade fönstren på plats.

Och så lärde sig Kråk-Cajander att flyga.

Så på alla sätt en fin söndag! 

*

Funderar nu och då på vad jag skall fokusera min blogg på - egentligen.

Nåt ni vill läsa mer om? 

MURRIGA REGNDAGAR....

...ja det känns nästan lite avigt att det är midsommar om en vecka.

Så mörkt, och murrigt som det är ute nu, så känns det nästan overkligt! 

Plockade in ett stort fång lupiner bara för att få den där midsommarkänslan

att landa, men det gick väl så där då regnet vräker ner. 

Trädkronorna niger som i höststormen och temperaturen är sådär att 

en liten ylletröja känns som det bästa sommarklädseln just nu.

Ute i trädgården har en del av sommarblommorna sagt 

tack, men nej tack och helt gått i blom-strejk.

Mårbackan ser ut som något som katten kunde ha släpat in.

Skall bli intressant att se hur det ser ut i skärgårdsträdgården när

jag nästa vecka landar där ett par dagar.

Vind och regn är ingen höjdare - på något plan alls! 

Kråk-Cajander verkar vara den enda som 

inte orkar bry sig över väder och vind.

Det gäller att putsa fjädrar och hålla sig i trim oberoende.

Fast lite ensamt och ensligt verkar det vara där ute vid trädgårdsbordet.

Ingen som riktigt känner för att haka på och sällskapa?

Stackars lilla kråka.

*

Strax efter att jag fotat de här bilderna, så skuttade hen iväg till sitt 

nattbo ( en korg inklämd under tak och med vindskydd) lade

huvudet under vingen och somnade.

Såg ut som:

" Väck mig när det blivit sommar igen" 

*

En annan kan bara instämma! 

NYGAMLA VANOR...

...av olika orsaker har mina yogapass blivit till inga

yogapass alls under en längre tid. Det har varit en axel som

bråkat. En nerv i benet som varit i kläm till och ifrån.

Så det har inte riktigt gått att yoga så där "på riktigt".

Och framför allt inte kontinuerligt, utan det blivit lite nu och då.

Och i ärlighetens namn mest då.

Även om jag alltså älskar den känsla som ett yogapass ger både

under och efter passet så har det varit något jag lite skuffat undan och

fått vänta ut krämporna.

Men nu är de borta. Krämporna. För tillfället i alla fall.

Och jag känner ju att det är lite avigt det här för jag märker hur

otroligt mycket stelare jag blivit under tiden då jag inte yogat. 

Om jag inte hittills varit fullt medveten om vikten av yoga, 

så är jag minsann det nu! 

Har nu en par veckor kört en morgonyoga på 15-20 minuter varje morgon.

Och vilken skillnad! 

Bara på en vecka kände jag hur de där fjuttiga minutrarna gjorde skillnad.

Jag valde att knåpa ihop en serie som inte gjorde mig svettig så jag 

kunde direkt åka i väg utan att behöva en dusch efteråt.

Mer mjuka rörelser som öppnar upp låsta leder och ger en

sådan skön känsla av flödande blod i kroppen.

Jag har min luntlapp för rörelserna på den kombinerade krit- och

magnet-tavlan som funkar som mitt dagliga to-do-'häfte'.

Snart kan jag min morgonyoga utantill och

får ett skönt flyt i rörelserna.

I övrigt på min to-do-lista under en tid redan 

har stått det där om att putsa fotoutrustningen grundligt.

Det har nämligen varit så att jag fotat en hel del utomhus under 

de senaste veckorna och märkte här hur mycket pollen lagt sig som en hinna 

på objektiv och kamerahus. 

Så det blev en riktigt djup och grundlig rengöring.

Det kan man syssla med en dag då regnet vräker ner utanför.

Medan jag höll på märkte jag hur ljuset ändrade.

Det blev ljusare och ljusare.

Och visst - plötsligt sprack det tunga molntäcket upp och 

en sol visade sig minsann.

Också en slumrande hund vaknade till och blickade mot ljuset.

Och visst skall vi gå ut en sväng senare i kväll.

I kvälls-solen. Den efter ovädret.

PÅ ÄNGEN...

...jag har väl alltid varit en nattmänniska. 

En sådan där som gillar tystnaden om natten.

Pluggar en videokurs, och det är alldeles, alldeles underbart att få krypa upp i 

korgstolen med dator, och häftet för anteckningar och sätta igång då

resten av hushållet redan kroknat.

Kursen är jätteintressant, men jag försöker hålla fast vid att inte ta för många timmar på en 

och samma kväll (läs natt). 

Eftersom det är så skoj, så resulterar det i att jag ofta är pigg som en 

lärka på ett plan fast jag kan vara för trött för inlärning.

Så det händer att jag tar en nattlig promenad runt ängen här intill.

Nu när lupinerna står där tillsammans med timotej är det så 

himmelens fint och rofyllt. 

Idag regnar det alldeles rejält och jag vill helst bara gosa in mig i närmaste täcke

med en bra bok. Renoveringen kommer nu att gå på paus till efter midsommar,

så jag kommer att hinna en sväng ut till stugan redan nästa vecka.

Själva Midsommar kommer vi att fira "i stan" - första gången sedan Hedenhös

känns det som. Har i ett svagt ögonblick lovat Lillungen och hans kompisar 

besittningsrätt till kojan vid havet. 

Det passar egentligen bra av många orsaker.

Vi har en konvalescent-katt att hålla ögonen på. Och en kråka.

Och en 92-årig svärmor. 

Och ett hus där en ansenlig mängd fönster inte är på plats. 

Det lämnar man inte heller.

Så, ja...vi stannar hemma. 

Här har ni förresten Cajander, kråkan alltså och så min förstfödda på välkommet besök.

Kråkan pysslar på med sitt dagarna i ända. 

Allt skall pillas och kännas på. Här hade den hittat en liten 

käpp som skulle tas i småbitar.

Det lyckades inte så sen skuttade den iväg och gömde käppen på 

sitt hemliga ställe under en planka, där det redan finns andra "fynd".

En rund sten, locket av en blå cigarettask, en fjäder av en mås och ett löv.

Och nu en käpp.

Vi har all våra skattgömmor.

Min skattgömma just nu är de där sköna stunderna ute i 

juninatten, vid en äng av timotej.