Ber om lite uppmärksamhet här.
Innan jag börjar.
Sätt er bekvämt, häll upp lite te, kaffe eller fredagskvällen till ära ett glas vin.
Det här kommer att ta tid. För det här kommer jag inte att kunna tala kort om.
Som om jag gjorde det annars heller, men ja, ni fattar?
När jag flyttade på hösten så tänkte jag att bara det blir vår så skall jag (igen) försöka
starta upp en ny kompost för det tar så emot att slänga matrester i soporna. Över häften av
våra sopor är faktiskt köksavfall som kunde göra mer nytta än så.
Nå, att starta en kompost i oktober är kanske inte det vettigaste och eftersom mina
erfarenhet av tidigare komposter varit lite...eh...varierande så tänkte jag att det är bara att
snällt vänta till våren med den biten. Och bita ihop och slänga allt i sina vanliga sopor.
Nå, som det nu är ibland så spelar slumpen eller ödet eller you name it in,
och jag blir presenterad för en person som kommer med en grej som vänder upp och ner på
hela min kompostmedvetenhet, -kunskap och -intresse.
Hon kallar det Bokashi och jag kan knappt för mig själv erkänna att jag aldrig hört talas om det.
Men så mycket biologi och ekologi och pedologi har jag bläddrat mig igenom under studieårens
glada dagar att det hon berättar om känns helt rätt från första stund.
Att man inte kommit på det tidigare?!!!?
Nå, nu är ju verkligheten den att det var en japansk professor och hans team som faktiskt kom
på det här redan för dryga trettio år sedan. Att det sedan inte hittat till oss hit till Norden
före rätt nyligen kan säkert förklaras med ja, just det att vi är Norden.
Lite kallt och lite på sidan om i alla fall.
Nå jo, men jag skall försöka hålla mig till saken.
Soporna ja, bioavfallet.
Vi börjar där.
I en traditionell kompostering så ruttnar avfallet sakta och blir mylla i sinom tid.
Genom att välja bokashi-metoden så går man från "bananskal till mylla" på
bara några veckor. Året runt om man så vill.
När jag först hörde det här så tänkte jag nog lite Too Good To Be True.
Men jag har fått retirera, för det här funkar verkligen!
Kort och gott handlar det om att fermentera, dvs syra, lite som att göra surkål eller så.
Men nu är det soporna som får den behandlingen.
Genom att tillföra mikroorganismer som bryter ner bioavfallet i en syrefri miljö sker en nerbrytning
som sker fort och inte förorsakar någon odör alls. Det luktar, eller doftar, mest lite som vinäger.
Lite syrligt alltså. Vilket gör att man kan göra det här inomhus hur enkelt som helst.
Sagt och gjort, jag hakade på och desto mer jag bokashade desto mer övertygad
om att det här är en alldeles otroligt bra grej blev jag.
Jag tror jag skall ta det där hur man kommer igång, vad som behövs och vad
bokashi-kompostering egentligen är i ett annat inlägg för det är i all sin enkelhet
ändå något som är bra att förstå.
Det är kompostering, och ändå inte.
Det är så naturligt som det kan bli, och ändå är det främmande för det är nytt - hos oss.
Men jag är helt såld!
Jag vet att det här funkar. För jag har sett mina bananskal bli mylla.
Mitt i vintern. På sex veckor. Inomhus. Och det luktar inte.
I morgon skall jag berätta hur det går till.
vad man behöver och varför det här är alldeles fantastiskt.
Aldrig har sopor varit så fina som nu!
I morgon blir det lite tillbakablick i min bokashi-dagbok.
Det kommer att dofta syrligt friskt och jordigt mustigt om mina följande inlägg.
Det är ju trots allt en ny växtsäsong på kommande.
Eller hur?
