Under rätt så många år så har jag hållit på och målat på stugan nu.
Ute, inne, sovstugan, vedlidret, utetuppen...
Eftersom jag starkt vill att stugan skall vara ett ställe där man känner att man
kan koppla av och bara vara om man så känner för och vill så kan det
hända att vissa renoveringsprojekt drar ut på tiden lite grann så där.
Det mesta är ändå grejat, lite finlir kanhända har blivit hängande, men vare sig
jag eller någon annan i familjen vill att stugan skall vara ett arbetsläger så
man gör när andan faller på.
Till all tur har andan fallit på rätt så lämpligt.
Idag målades de nya verandafönstren. Och vedlidrets och utetuppens dörrbräden.
Och lite inne i tuppen också. Ni vet, när man nu står där med en hink med målfärg
och penseln i högsta hugg. Så lämpligt att få det gjort!
Medan målningen torkade gick jag ner till vår lilla strandäng med kameran i högsta hugg.
Sommaren vad gäller fågelliv har varit synnerligen sparsmakat.
Tack för det kalla sommar - ja.
På strandängen brukar det krylla av insekter på de olika blomster som där finns.
Men icke i år...
Det är glest med insekter också tycker jag mig märka.
Några hungriga humlor som brydde sig 'blanka go'morron' (varifrån det uttrycket sen kommer?)
i att jag klängde runt dem med min kamera.
Mest fascinerande var ändå de här två. Som ja...gör ännu mera pyttesmå
varelser av Va-de-nu-sen-är.
Men de här vuxna är alltså alldeles pyttepyttesmå.
De sitter på ett tunt grässtrå vilket ger en aning om hur små krypen är.
Man brukar ta en tändsticksask som måttstock på mycket men
de här är som en halv tändstickas bredd. Tillsammans båda två, vill säga.
De är så otroligt små så först ville jag inte ens märka dem
där de satt och...ja...på grässtrået.
Det har sina fördelar att ha sitt teleobjektiv på service och en hamnar
damma av sitt macro-objektiv i stället och få syn på
det riktigt lilla bland allt det stora.
Små ting är stora upplevelser om man vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar