Ja men det är ju bara så - solnedgångar är så häftiga.
Människan tröttnar nästan aldrig på dem.
Inte är det så stor skillnad i vilken ände av världen man är
och ser en solnedgång, så blir man alltid lite fladdrig i hjärtat av det.
Ja, just det - är tillbaka på stugan. Hann med nästan allt jag skulle, lite grejer
blir kvar tills i morgon, men det kan jag kirra härifrån kojan.
Här har jag minsann fått målat klart en del, så fast bilderna kanske
får det att låta som om jag skulle ligga på latsidan så är det inte riktigt så...
Vi har också fått sand till den sista biten av vägen så numera behöver
jag inte oroa mig för att de som kommer hit med "vanlig" bil skall
fastna med sin bilmage halvvägs...
Nu är den risken eliminerad.
Ja...det här blev nu inte som ett inlägg alls, utan mer som en PM till mig
själv om vad som hänt/gjorts/fixats här i sommar.
Det är faktiskt också bra att ha uppskrivet någonstans även om jag kan hålla
med om att med tanke på en bloggs underhållningsvärde så är det lite magert.
Låt oss kalla det sommartorka.
*
Det har det också visat sig vara - helt konkret.
Just här har det minsann inte regnat så det stör. Man, eller jag,
kanske inte har tänkt så mycket på det utan mest på att det varit så kallt.
Men nu när jag tänker efter så har det minsann inte regnat
något alls då jag varit här. Och det ser man på naturen.
Blåbären är små torra sk*tar. Kantareller finns inte alls, inte än i alla fall.
Till och med min timjan som brukar välla över kanterna från sin
bergsskräva är torr som fnöske i år.
Och då kan man i n t e skylla på värmen. Inte i år inte...
Ja, men NU är det varmt. Och jag SKA ta mig i kragen och hitta på något
lite mer intressant till nästa gång att skriva om.
Solnedgångar, väderlek och värmegrader är kanske ett
alldeles tillräckligt behandlat kapitel nu?
Jo. Så är det.
Fast solnedgångar? Visst sjutton är det något speciellt med dem?
Lite?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar