I VÄXTHUSET...

...och lite utanför.

Jag skulle prata strunt om jag skulle kalla mig en odlare, eller ens en hobbyodlare.

Numera odlar jag verkligen med vänstra handen - om ens det - och 

resultatet är väl därefter...

På stugan har dillen jag sådde i våras orkat ta sig 7 cm ovan, inte havet, utan markytan. Visserligen var fröna överåriga och visserligen har jag inte vattnat odligen där en endaste gång, naturen har fått sköta den biten. Den har inte skött sig speciellt väl. Inte just på den fronten. 

Och när vi nu går in på det, så har ju värmefronten inte skötts speciellt seriöst den heller...

Nå väl. Här hemma är läget och förutsättningarna lite samma. Det som klarar sig det klarar sig. 

För att vara ärlig så är det rätt skönt att inte ha några större krav på sig som odlare. Blir det 

något så är det bara bonus. Lite så.

Squashen mår bra i sin lådda. Blommar och har sig. Salladen (som jag glömt skörda i tid) håller på att strypas, likaså gräslöken som egentligen bara är en redan en gång nedklippt "butiksgräslök". 

Den fick en andra chans av liv, och den tog det. 

Agapanthusen, afrikas-blå-lilja som jag lärt mig att den heter, har blommar fint i år! Och länge! 

Men nu är det fröställningar på gång. I höst kan jag bjuda på frön - hojta till den som vill ha! 

Från växthusets ständigt öppna fönster skymtar man jättebalsaminen, det där eländiga ogräset som på sitt sätt ändå är rätt fint. Just här har det hållit sig och inte spridit på sig. Framåt klipps gräset så alla små plantor mejas ner av gräsklipparen och bakåt samt åt sidorna finns så mycket växtlighet att där är såpass mörkt att fröna inte gror. 

Håller ständigt öga på att den inte sprider sig. Än så länge får de stanna på denna lilla plätt. 

Där har den varit i åratal. Bara de hålls där, så. 

Ingen egen ätbar tomat än inte!

Men skam den som ger sig...vi kämpar på. 

I övrigt är det inte så mycket i odlingsväg. 

Lite örter, och ja...det var det.

Sidenklematisen har tagit sig i år. Den planterades senaste sommar och får nu kasta sig hejvilt längs

glasrutorna i växthuset. 

Och Mårbackorna får mysa i värmen bakom glasrutorna.

Utanför hade flugsnapparen påbörjat bobygget, men något har hänt.

Detta lilla hem hittades övergivet. Äggen var kalla och ingen snappare rörde sig i närheten på

flera dagar. 

Men det är så livet är - alltid kan inte allting lyckas.