Som jag nämnde här innan så hade båda mina pojkar lagt tassarna på
både vår egen koja och grannkojan som hör släkten till.
I båda kojorna var det party med en hel del gäster.
I går kväll åkte jag för att plocka upp min yngre (lillungen då...).
Han satte sig i bilen och suckade djupt:
- Ååååh, så skönt med tystnad. Vi behöver väl inte prata så mycket, va?
Jag diggar ju att hänga med kompisarna och vi hade jätte skoj - men jag blir så
trött i huvudet efteråt!
Vadå introvert?
Vi åkte hemåt i tystnad. Också jag tyckte det var skönt!
Ett par timmar senare ringde min äldre grabb som valt att stanna kvar på stugan
ända till torsdag då jag har möjlighet att åka ut dit för några dagar.
Han undrade var radion fanns. Han tyckte det var så ensamt och så tyst
efter att alla åkt för en halv timme sedan.
Jag måste ju sedan tillstå att jag faktiskt i min iver att minimalisera där på kojan
faktiskt hade gett bort den efter att den samlat damm oanvänd i några år.
Han har tydligen ett mobilnätverk som inte funkar så himla bra därute i skärgården.
- Du får nu försöka överleva lite tystnad, skämtade jag. Vi kommer ju på onsdagnatt.
- Nej, alltså (ett halvdussin namn) kommer nog hit ännu i kväll. Men
det kan dröja en timme eller så.
Vadå, extrovert?
Jag började gapskratta.
Det här är så typiskt mina pojkar.
Den ena introvert, den andra extrovert.
Så har det varit sedan de var små. Överraskande, heh...
Tre minuter, max en kvart, efter att kompisen åkt hem började min
äldre med sitt:
- Mamma, jag har ingenting att gööööra...
Och var ofta extra pladdrig efter en dag med huset fullt av kompisar.
Den yngre har nog aldrig sagt att han inget har att göra, vad jag minns.
När hans kompisar hade åkt hem, gick han oftast in till sig och
byggde lego, eller ritade en stund.
Jag tänkte aldrig då på att de var på sitt sätt riktiga skolexemplar
på introvert och extrovert.
Eftersom jag inte just nu har så mycket annat att filosofera och analysera om,
så började jag fundera om det att man är mer lagt åt det introverta hållet
kan ha en koppling till att vad - och hur mycket - man vill
omge sig med?
Nu är underlaget för denna undersökning inte speciell stor -
min familj - så det får väl ramla in under rubriken Babbel.
Introverta personer har ett större behov av stillhet och ro och
när jag tänker på mig själv så är det nog precis så.
Jag har aldrig gillat mycket färg, kanske därför jag i tiderna blev
så förtjust i Shabby-chic-stilen då den kom. Den var så pudrigt avskalad i sina färger,
men ändå dekorativ och kvinnlig. Då kände jag att jag hade hittat hem.
Även om mycket typiskt Shabby-chict numera skalats bort så
är färgerna ännu desamma. Lite murrigt och så.
En blick i min garderob och det blir helt klart att den här personer
tycker att allt annat än jordfärger är att överdriva lite...
*fniss*
Men till "undersökningen!"
Jag:
Introvert
Ogillar starka färger
Har en hel del onödigt, både pynt och kläder
Gillar ordning
Gubben:
Extrovert
Älskar starka färger (i synnerhet i kläder)
Har väldigt lite prylar - och kläder
Av naturen minimalist?
Gillar ordning
Äldre grabben:
Extrovert
Föredrar naturfärger
Har inte så mycket onödigt i sitt hem
(kan bero på studie-budjet?)
En jäkel på att resa minimalistiskt
Gillar ordning men är inte världsbäst på det.
Yngre grabben:
Introvert
Ogillar starka färger
Köper ibland något som kan klassas som rent pynt.
Men ingen samlare.
Inte mycket i garderoben som inte skulle användas.
Vet inte vad ordning är...
*
Så den här inte så akademiska undersökningen
kullkastar min fina tanke om att
introverta personer skulle känna starkare dragning till
minimalism än extroverta.
Gäller inte i vår familj.
Fast tanken är intressant. Skall läsa på lite mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar