Storungen gick och tog sin examen han.
Fick en ros och papper på vad han nu är och kan.
Fick utstå pussar och kramar och hela det köret.
Han är lite som sin mor och inte så värst till sig och från sig över småstyva
ceremonier och sådant även om han i övrigt gärna står i centrum.
Då det gäller sak - liksom.
Eller så skall det vara härligt lössläppt och ledigt.
Men ceremonier....nja....inte kanske helt vår grej.
Hahahaaah....så har han dessutom ärvt min "bekymemmersrynka" i panna.
En blir ju lite öm i hjärtat när man ser på sin planta som vuxit till sig till
ett sådant ståtligt träd med så starka grenar och djupa rötter att lita på
då livet stormar.
Daniel, jag älskar dig så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar