...fast på ett skönt sätt ändå.
Eller, vete fan?
I ett svagt ögonblick anmälde jag mig till en kurs i kreativt skrivande.
Dag ett var idag. Och man kan kanhända uttrycka det som så att jag krupit
en liten bit utanför mitt bekvämlighetsoråde.
Inte för att skrivande i sig är något som helst problem för mig,
men att få till det på det där sättet att det fångar läsaren.
Någon torr faktatext kan jag väl krysta fram om det behövs.
Ibland gör det.
Och så spottar jag ur mig rätt aktivt, om nu inte totalt värdelöst,
så ändå rätt anspråkslöst, vardagsbabbel här på bloggen.
Att skriva fiktivt är för mig helt främmande.
Jag har alltid sagt att jag skulle älska att vara författare.
Bara det lilla problemet att jag inte vet vad jag skulle skriva om.
Samtidigt inser jag ju att man, precis som med allt nytt man vill testa på,
i det här fallet behöver skriva de där riktigt urusla texterna för att sedan
kunna gå vidare. Och ja, de texter som jag petade ner på pränt idag,
ja de satte inte ribban speciellt högt för var jag skall börja...
Det var överraskande tufft att skriva fiktivt.
Kursledaren Mia Franck hade riktigt bra uppgifter åt oss.
Har väl tagit mina första små stapplande stegen in i den världen.
*
Men trött är jag i huvudet.
Och ändå sitter jag här och skriver?
Jo, det är ju det som är så paradoxalt med det hela?
Att skriva har alltid varit ett sätt att koppla av för mig.
Bloggen har ständigt varit mitt lugna rum, min nedvarvning.
*
Hade lite funderat på att plocka fram texten vi jobbat med
under dagen och kanske lite jobba på den.
Som huvudets tankar och fokus känns nu så
är det just det jag inte skall göra.
För att inte förvärra situationen...heh.
I morgon blir det fortsättning.
Så intressant!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar