Den kommer så stilla krypande och smygande att man knappt märker att den
klamrat sig fast i en.
Nej, det är inte ekorren jag talar om - det är längtan till stugan.
Till tystnad och ro.
Längtan lindrades inte av att jag läste en artikel idag om ett par
som bor ute i en liten stuga, året runt. Utan el och rinnande vatten.
Jag är knappast mogen att skippa mitt "stadsliv" helt och fullt,
men det finns något i ett riktigt enkelt liv som starkt tilltalar mig.
Bläddrar i kalendern och märker att det nog dröjer ett tag innan det
blir läge att packa iväg sig till stugan.
Suckar djupt - och fortsätter längta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar