OM SKÅPMAT...

Ja, nu skall jag försöka mig på att knyta ihop bilden här med vad jag

egentligen sysslat med idag med rubriken. 

Få se hur det går?

Skåpmat var det ja. 

Sedan jag skippade köttet tycker jag att det oftare finns något att 

fixa mat av i skåp och skafferier här hemma hos mig.

Lite motsägelsefullt, men det är så.

Här om kvällen blev vi sugna på fajitas och 

sagt och gjort. Stekte upp paprika, squash, lök och halloumiost med

tacokrydda och voilá - hur gott som helst.

Förr hade jag nog skippat tanken på en fajitas-kväll om köttfärsen saknats.

Säger kanske mest om hur insnöad jag själv var i mina gamla invanda vanor.

*

Mera skåp. 

Jag har faktiskt läst KonMari-boken.

Ni vet hon som blivit en guru inom det här med att ordna upp i sina skrymslen.

Jo, jag läste den, boken, även om det tog sin tid. Med sådan fantastisk storm tog den inte

mig, men hon har absolut sina poäng i hur hon tänker! 

Så idag tog jag itu med den delen av min skåpmat och

ordnade upp i skåpen. Eller i två då...

Och det känns ju riktigt skönt att få det gjort.

Jag har lyckats vänja mig av md att vara en hamster i stora mått, 

men likaväl finns det en tendens att smyga sig in ett och annat onödigt i skåpen.

Och framför allt att de där onödiga grejerna kryper in och gömmer sig på

ställen där de egentligen inte hör hemma.

Kanske för att de egentligen inte hör hemma någonstans alls? 

I sann KonMari-anda så började jag faktiskt med det som har minst känslokopplingar till 

vilket faktiskt är mitt kamera-skåp (!) och det som jag kallar till mitt kontor. 

Vem hade trott det, minst känslokopplingar, va? 

Jag tänkte kanske mer som så; vem har nu kameror och objektiv så det blir över?? 

Heheh...

Men jag hade ju stuvat in i samma skåp en massa annat, som ja...jag kan leva utan.

Det är borta nu.

Och vet ni, när jag sitter här och skriver så ser jag skåpet precis framför mig.

Ett gammalt, skevt, skruttigt skåp.

Lika prydligt på ytan som innan, men ja...

...jag kanske tycker att det är lite skönare när jag nu också vet

att det är lika prydligt därinne också.

Och att där inte finns något som är onödigt.

Det är kanske skillnad?

Att städa upp och ordna är en sak.

Att städa ut och rensa är en annan.

Så även om KonMari-boken i sig 

börjar bli lite gammal skåpmat,

så kanhända hon har lite rätt i alla fall? 

Det skadar inte att se på sitt ordnande från en annan vinkel.