PÅ KÖKSBORDET...

Dessa dagar när telefonen bara ringer och ringer, och mailen pluppar och har sig, och man rusar från ett morgonmöte till ett kundbesök och sedan snabb lunch och lite godis i skrivbordslådan för att hålla blodsockret i schack (inte att rekommendera, jag vet...;)) mera kundbesök, kaffe, samtal och så via butiken och posten och apoteket hem med armarna som hos en orangutang efter allt släpande på alla dessa kassar...

...och så möts man av den allra första, och bästa, och vackraste, lilla vårbukett i en äggkopp på köksbordet!

Då rinner all stress av mig och jag blir alldeles mjuk och varm i hjärtroten!

Härliga unge!!!

Tack!

Ville bara dela buketten med er alla...:)

Kram

M

VERANDAVÄCKNING...

...jag har visst nämnt både en och två gånger att verandan nog är det rum där årtidsväxlingarna syns och känns allra mest. Nu först (äntligen) känns det såpass varmt där att man kan vara där, åtminstone då solen värmt upp den under några sköna förmiddagstimmar.

När snålblåsten börjar ta ton därute och den värmande vårsolen gömt sig bakom ett ulligt aprilmoln, känns det skönt för var och en att ta sig in på verandan.

Vilken skön känsla att kunna sätta sig här och jobba en liten stund. Önskar att jag kunde jobba såhär varje dag :)....Alltså iallafall sommarhalvåret, hehehe...

I övrigt har veckoslutet gått i lite andra tecken än jag tänkt mig...skulle städa, men solen lurade mig ut i stället och så struntade jag glatt i alla måsten inomhus...Ni vet:

"Dammtussar är bara ett bevis på att man har annat att göra än städa!"

Jösses vilka kloka ord!!! :)

Så den enda vettiga inomhussyssla jag åstadkommit detta veckoslut står i kylskåpet och väntar på Valborg. Årets första sats av mjöd står och jäser...Det om nåt smakar vår!!!

Till valborg blir det att åka och väcka stugan ur sin vintersömn...längtar!

Ha en bra arbetsvecka!

Kram M.

MÅRBACKA...

Hej alla smultron! Länge sedan senast!

Det har varit ett förfärligt rännande för min del de senaste veckorna...kurser, resor hit och dit, jobb...men nu skall det lugna ner sig hoppas jag!

Länge sedan är det också som dessa Mårbackor kom i min ägo...Talade häromdagen med givaren, och vi kom till att jag fick sticklingarna samma år som min äldre började skolan. Öh, hjälp! Det betyder ju att dessa är nu...låt mig se; 14 år gamla! Ojdå!

Under årens lopp har jag sparat dessa tre moderplantor som gett upphov till en hel hop sticklingar. De har överlevt flytt och övervintrat på de mest lustiga ställen...Ibland i källarens mörker, ibland på svala verandor, eller som i år när vintern var så ilsken - inne i vardagsrummets värme...Och allt klarar de av! Utan att blinka!

Sanna fighters!

I år skall jag belöna dem med lite ny mylla. Ja, krhmmm...för att vara ärlig så har de inte ens fått den omvårdnaden alla år...

Och ändå ger de mig dessa underbara knoppar....om och om och om igen!

Jag blir så glad när jag ser att det är dags igen för en ny Mårbackablomning!

Nu är det vår - på riktigt, trots att det vräkte ner snöflingor stora som en medelklassbil (minst!) idag. Men det räknas inte!

Grillen är också testad...så nu inväntar vi bara lite värme! Jag är redo:)!

Ha en skön lördagskväll! Nu skall jag ge mig ut på bloggtur, har en massa att ta igen!

P&K

M.

KVINNLIG LOGIK...

Under årens lopp har man ju lärt sig, blivit tvungen att lära sig en hel del praktiska saker.

När jag flyttade hemifrån för si sådär tusen år sedan var jag inte kanske nåt man kunde kalla en virtuos i köket. Jag har det tvivelaktiga rekordet i att vara den enda i bekantskapskretsen som lyckets koka ägg i botten...Efter sisådär en par timmar var äggen mer än välkokta, kastrullen mer än förstörd - men äggen..de lät som om de haft hur roligt som helst där det plopp-ploppade runt i den torra kastrullen...

Nå, med åren så har det ju blivit lite mer koll på den delen av min tillvaro. Numera kan jag också lägga golv, måla det mesta och anlägga trädgård. Fast inte på samma dag...;)

Men vad jag INTE är speciellt välbevandrad i är dethär med motorolja - eller motoroljor. Och nu säger jag - oljor för ännu för någon dag sedan var jag i den naiva tron att motorolja är motorolja, punkt!

Så, när min bil hojtar till om ett litet önskemål att få påfyllning av motorolja, svänger jag snyggt och elegant in på en bensinstation för att köpa en....burk? flaska? lösvikt? motorolja.

Käckt trippande tar jag mig fram mot hyllan som jag tror kunde inhysa denna smörja. Och det gjorde den ju - 32 olika alternativ. Minst!

Jaha, ja...enligt vilken logik köper man lite motorolja då? Eller, måste man köpa mycket? Med värsta förståsigpåmin började jag studera dessa burk/flaskor. Jaha, Syntetisk? Universell? Helsyntetisk? Semisyntetisk?

Min hjärna arbetade för högtryck...logik, logik, hjälp till lite här nu!

Semisyntetisk - det låter lite som olja-wannabe, så den skippade jag på direkten.

Efter tre svettiga minutrar kunde jag konstatera att hjälp behövs. Snälla, lilla tösen i kassan, kan du hjälpa mig? Vilken olja skall jag välja till min bil?

- Njaaa? Int´veeet jag, vi har inga män här nu....

- Nehe...jag vet inte om jag skulle bli irriterad eller tröstad över att hon visste precis lika mycket om motoroljor som jag.

Efter en god stunds vändande och vridande på dessa exotiska burkar kom en vänlig (manlig) kund fram och frågade om jag behöver hjälp och på en nanosekund klämde han en SEMISYNTETISK oljeflaska i näven på mig och sade:

- Den är bäst!

SEMIoljan som låter sådär SEMIbra?

Men...vem är jag att argumentera? Oljor...Jag kan ha en PIKIliten åsikt gällande funktionsdugligheten på min logik, men den valde jag att inte bry mig så mycket om...

Här är då nåt annat PIKIlitet, och PIKIsvart. Min svägerskas får fick inget mindre än 32 lamm (senast hon räknade häromdagen) i år. Och här är PIKIlilla Piki som fick flytta in för att få lite extra omsorg...Han deltog glatt i påskmiddagen som min söta svärmor bjöd på, lyckligt ovetande om sitt öde inför framtida påskar. Men skall man äta lamm till påsk, då väljer jag gärna att äta ett lamm som fått leva ett gott liv innan. Där litar jag på min logik till hundra!

I övrigt gick påsken i ett huj. Leta-påsk-ägg-som-mamma-(påskharen)gömt-på-de-mest-underliga-ställen skedde under märkligt tama förhållanden, då lillungen inte behövde SLÅSS med sin annars någotsådärmogna storebror, men som när det gäller att hitta påskägg, lätt förvandlas till nåt som påminner om hans forna treårsintelligensnivå...

I och för sig, är det ganska lamt att se en så odramatisk påskäggsjakt som iår...heheh...

Nu är alla ägg uppätna och längtan efter våren har satt igång på allvar...enligt min utmärkta, och fungerande, logik borde det börja hända saker och ting i jorden så småningom...

Leve den kvinnliga logiken, trots allt förlitar jag mig på den! (Har jag nåt val??? hehehe)

Kram alla fina, logiska!!!! Det BLIR en vår!!!

M.

FLYGER UR BOET...

Ni vet, man lägger ett ägg - som kläcks - och så pysslar man, sköter om, och matar och håller på i tjugo år sådär, och sen plötsligt en dag breder de kanske inte ut sina vingar direkt, utan meddelar sådär i förbifarten att;

Mamma, förresten, jag fick ett jobb - i Norge.

Jaha!?? Nämen, vad skoj! Grattis! säger man - medan ens hjärta skriker:

No shit! När hände det EGENTLIGEN att min unge blev en vuxen man? Som nu flyttar till Norge? Vänta nu lite!!!

En liten mamma skall också hinna med, liksom!

Men när jag sedan riktigtriktigt känner efter så känner jag lite samma som då jag var gravid faktiskt. Ni vet man går omkring med sin mage och är bara- gravid. I åtta och en halv månad gick jag omkring och njöt, jag tyckte det var underbart att vara gravid. Men så en dag vaknar man och är bara så urtrött på magen som är i vägen vad man än skall göra.
Och man börjar tycka att en förlossning kunde vara en bra idé.

Och efter 20 år sådär börjar man sakta putta sin unge lite närmare bokanten...

Ja, så nu har jag puttat ut min förstfödda dununge från boet. Efter lite yrt flaxande är jag nog ganska övertygad om att han faktiskt kan flyga;)

Naturen har nog skött det så....:)

På tal om naturen ja.

Döm om min förvåning när jag stötte på dessa små häromdagen när jag gick ut en sväng i trädgården utan desto större förhoppningar om andra vårtecken än smältande snömassor.


Så numera ser jag knappt all osmält snö, utan har bara ögon för dessa små fina. Och öron för porlandet från den översvämmande bäcken och fågelkvittret därute...

Nu har det dessutom slutat regna, så jag skall nog gå på en promenad innan jag tar itu med påskmiddagen.

Må gott bland alla chokladägg!
kram
M.

EARTH HOUR...

...idag 20.30 tassade jag och lillungen runt och släckte alla lampor, Tv, dator, tvättmaskinen, radion och tände lite fler ljus än annars...

Vad tyst det blev, och vilket skönt sken av dessa några ljus!

Det blev Memoryspel på vardagsrumsgolvet. Han brädade mig 100-0, men oj, vad mysigt vi hade! Tänk om man skulle ha Earth Hour lite oftare?

Det skulle inte bara jorden må bra av...

Hoppas ni alla deltar/deltog...man åstadkommer knappast underverk genom att stänga av alla elgrunkor för en timme, men ändå...

Skönt att se hur stuga efter stuga häromkring slocknade vid halvnio-snåret. Endast ett hus hade full belysning på. I de flestas fönster syntes bara ett fladdrande sken som skvallrade om att man tänt ett ljus - för jordens skull!

Må gott!

M.

BORTTAPPADE...

...var bilderna i mitt förra inlägg, men här kommer de i en härlig äggröra;)

(hoppas jag i allafall)

Idag har det varit första dagen då jag nästan varit övertygad om att det blir en vår därute också, och inte bara i mitt sinne.

Vinden var ljum och även om plusgraderna inte var så många till antalet, så gjorde det att nederbörden som kom ner inte var i snöform i allafall.

Det regnade, och det LÄT SÅ VACKERT! Det smattrade och stänkte och kluckade och pripplade.

När jag kom hem från jobbet och fixat middag till x antal barn och ungdomar som bestämt sig för att tillbringa nån slags kolhostillvaro här detta veckoslut, satte jag mig med min kaffekopp ute under pergolans skyddande tak, blundade och bara lyssnade på regnet.

Hur lugnt och skönt och rogivande var inte detta plipp-ploppande! Älskar alla dessa soliga vår(vinter)dagar, men årets första vårregn är nog inte så tokigt det heller!

Jag skulle kunna lyssna på det länge, länge...


Visst kan man emellanåt bli nervös när inte våren riktigt vill ta fart, men samtidigt kan jag tycka att det är skönt att det finns något som vi verkligen inte kan skynda på på något sätt! Det finns alldeles tillräckligt med hets och stress i tillvaron ändå.

Man kunde nästan svänga på det: Istället för att bli irriterad över att det går så långsamt, så kan man uppskatta att något går sin egen, stilla takt!



Långsamt kommer också fram!

Långsamt har blivit ett inte alldeles uppskattat ord i dagens värld. Och ändå finns det så mycket i oss människor som man inte kan skynda på! Har i min omgivning personer som blivit utmattade, slutkörda av alla krav, flere har mött en stor sorg. Hur sorgligt är det inte egentligen när omgivningen inte förstår hur lång tid det tar att ta sig egenom dessa processer? Att man förväntas vara tillbaka med full styrka efter någon vecka bara?
Vad är ett par, tre veckor i en människas liv? Ingenting!



Så, om våren är lite sen? Vad gör de egentligen? Den kommer iallafall. Bergis!!!



Nu blir det lite fredagsmys i denhär lilla kojan!



Puss!

M.

IDENTITET

Egentligen är det ganska roligt att följa med hur många ser sitt hem, och hemmets inredning som en förlängning på sin identitet. Jag gör det säkert också. Jag har en prylidentitet som gör att jag snabbt (oftast...) känner vad jag gillar och vad jag inte varmnar för alls.

På kafferasten häromdagen satt vi ett arbetskompisgäng och slötittade i några kataloger (ni vet de där som kommer till "alla", hihi).

- Åååååh, vad fiiina!!! kunde någon utropa medan jag lite förstrött tänkte om samma saker att aldrig i världen att jag skulle släppa detdär innanför min dörr!!!

- Herregud, VEM köper en krona i metall? En ROSTIG krona i metall, nej herregud, vad i allsindar skall man med den till? (Ni vet en såndär som man kan ha ljus eller blomma i?)

Med ett litet leende som började rycka i min mungipa kikade jag över kaffekoppskanten: Jodå, JAG skulle kunna tänka mig, att ha en till, alltså...men jag hann aldrig säga nåt.

- Jamen, härdå??? VEM skulle köpa en kristallkrona, jag menar VEM bor nu så att en kristallkrona skulle passa in??? utropar en annan.

- Precis! Man skall väl minst ha en liten herrgård, eller en jättevåning för att det skall passa! inflikar en annan.

Nu, känner jag hur det börjar rycka ännu mer i min mungipa (hihii...och jag som har en "kristall"krona till och med på toa...och mitt lilla hus är lååååångt ifrån herrgård!)

Så här fortsatte diskussionen en god stund och jag följde roat med bakom min kopp.

Vi, kvinnorna, där runt kaffebordet som på nåt sätt delar vår arbetsidentitet, som har mycket gemensamt i arbetssammanhang hade totalt olika hemmainredningsidentiteter.

Det är ju ganska självklart förstås, men det fick mig att fundera vidare på de byggklossar som gör att just vi är vi.

Själv har jag ju lite förändringar pågång i mitt liv, och det har varit intressant att märka att när en bit av ens identitet inte längre finns, eller förändras, så kommer det krypande någonstans ifrån nånting som man kan börja bygga upp, inte hela sin identitet med, men den bit som saknas eller försändrats.

För mig har det varit förvånande att när jag numera är (nästan) frånskild så "ploppar" det upp nånting av mitt riktigt gamla jag, som jag inte ens förstått att sakna, eller som jag inte ens tänkt på att jag tappat bort. Kanske har det hela tiden varit en del av mig, men nu får det igen mera utrymme. Sånt som varit mig nära hjärtat tidigare i livet, pockar på uppmärksamhet igen.

Och så är det detta med inredningsidentiteten...Jag har varit verkligt dålig på att vare sig pynta eller pyssla eller fixa eller dona eller bara annars byta om, sådär som jag brukar senaste tiden. Jag är ganska nöjd med som det är just nu, och för att vara ärlig så har jag inte ens några idéer... Men jag har tänkt som så, att om det annars finns mycket förädringar i ens liv, som möblerar om i ens identitet, så är det kanske bara bra att inte röra om så mycket i den intimaste av omgivningar - det egna hemmet.

Men lite påskägg har ändå smugit sig fram, "ploppat" fram, lite här och där!


Och till påsken skall jag se till att jag får ALLA mina kristallkronor putsade...och jag tror jag skall göra det med en rostig prydnadskrona på skallen - hihiii!

Kram på er!

M.

Lite senare: Tack SOF för din kommentar (kan bara hålla med, som vanligt:)!)

MEN är det så att nån annan inte heller ser bilderna i inlägget, så säg till...har liiiite små, små problem med att få bilderna överförda till Blogger.

MJJJAUUUU...MORR...FRÄÄÄÄS

Hade tänkt skriva ett inlägg om identitet, och krydda med lite bilder med vårkänsla, men tji fick jag...Jag använder Picasa för mina bilder, och jag har verkligen varit helt nöjd med hur det funkat. Räcker nog för en glad amatör som jag, men nu plötsligt går det inte att ladda upp bilderna på varken hårdskivan eller få dem skickade direkt till blogger, och inte ens via mail..

Trodde en stund (ett par dagar eller så) att det var jag som såsat med några inställningar eller nåt annat som man kan få till stånd när man inte alla gånger riktigt vet vad man gör utan går på känslan...men näe..nu är det tydligen frågan om något större än vad jag lyckats åstadkomma, hahahaha.

Så, det blev en småupprörd katt från februari som får beskriva mina känslor idag:)

Vädret är i skrivande stund faktiskt så gott som lika vintrigt som på bilden. Kom för en stund sedan hemkörande genom ett skogslandskap som mest påminde om ett JULkort!!!

Inte så mycket att göra åt varken det ena eller det andra, så nu tänker jag tända en brasa, några ljus och greppa en trädgårdsbok och bara *drömma*...

Köpte hem ett litet gäng, nästan en hel ÄNG pärlhyacinter häromdagen, det tröstar lite...

Kram på er snögummor därute - nån som sett till Gumman Tö?

M.

BLICKAR FRAMÅT...

...blir det lätt att man gör när vårsolen börjar värma löftesrikt. På min veranda sitter den lilla trädgårdsälvan och blickar längtansfullt ut, där har hon suttit och sett det ena snöovädret efter det andra dra förbi - hela vinter.

Det är nåt med kalla verandor. Man pyntar och gör det ombonat på hösten, och ändå känns det rummet inte som ett rum vintertid. Det blir lite osynligt, allt som finns där. Också stämningen av glasveranda försvinner. Man sticker sig hastigt ut där för att hämta in lite ved som finns i en jättekorg, ibland kan man tom ta en sväng med dammsugaren...fort, fort det är kallt, kallt. Man hastar igenom där, antingen på väg ut eller in.

Och så plötsligt en dag SER man, återupptäcker detta rum. Plötsligt en dag GLÖMMER man att stänga dörren efter sig (det gör man inte en bister vinterdag...skulle man mot förmodan göra det så ryter nån inneboende nånstans ifrån; STÄNG DÖRREN!!! heheh) I morse (läs väääldans sen morgon...) när jag tassat efter tidningen från postlådan, gjorde jag det, jag GLÖMDE stänga dörren, och insåg att solen redan värmt upp glasverandan så till den grad att där var nästan lika varmt som i resten av huset! Oj, det kändes nästan som att återse en vän som man inte träffat på länge:)

Nu blev det fart på städandet...för i ärlighetens namn var inte varandan längre riktigt lika mysig och städad som i höstas...Egentligen drällde det av en massa underliga saker som bara "hamnat" där under vinterns lopp...verkligen besynnerligt...;)

Och samtidigt som jag städade där och städade undan en hel del, märkte jag hur fantastiskt skönt det var. För samtidigt som jag plockade bort en massa onödigt och gallrade friskt i allt pynt, så kände jag också hur jag städade i mitt inre. Jag vet att det kan låta lite märkligt, men så kändes det! Jag städade också upp mitt sinne inför våren.

Och vår är det även om snön står upp till fönstren, hinner knappt sätta fram vitlökar innan de börjar skjuta fart. Har inte hjärta, eller ens lust att gömma in dessa små livsbejakande varelserna i ett mörkt skåp för att de inte skall skjuta skott. Nej, fram med våren och allt vad det för med sig!

Verandan är nu redo att ta emot våren, tallrikarna väntar på att få agera underlag för vårliga blomkrukor, och nu kan jag ställa mig på verandan och åter igen uppleva rummet, uppleva våren som väntar bak knuten! Det är bara att blicka framåt!

Varmaste kramen, go´vänner!

M.

VÅRMÅNAD...

...vårkänslor! Skulle jag vara en björn, så tror jag att jag så småningom skulle börja sträcka på mina ramar, och sakteligen fundera på om man skulle ta sig tillbaka till den vakna tillvaron. Kanske skulle jag sova ännu en stund och fundera på saken, men lite oro i kroppen skulle göra det omöjligt att riktigt somna om...

Lite så börjar det kännas faktiskt! Årets första kaffe har druckits ute i trädgården...åååh, vad gott det smakade...inte för att kaffet skulle ha varit annorlunda än annars, men den där känslan att få vända näsan mot solen och bara blunda i solskenet...och känna värmen - inte så intensiv än, men dock en värme!!!

Hihi...när man sedan öppnar ögonen så inser man ju att det är en liiiiten biiit kvar än tills det riktigt kan kallas vår. Hmmm, bäst att blunda en stund till och bara lyssna till våren...takdropp och titityyy :).

Inne på köksbänken står Helleborusen som skjuter skott med kulstprutefart och sträcker sig mot fönstret och ljuset. Visst är det härligt!!!!

Nu tassar jag i säng...dåsig efter dagens skidtur i solskenet.

Kram på er!

M.

VINTERNS VACKRA TING...

...sol och snöstorm har det varit om vartanat de senaste dagarna. När snöstormen härjade på som mest kom, vinterns vackra...domherrarna. I stora flockar tog de över fågelbordet en tid, för att sedan förvinna igen.

Plötsligt hörde lillungen hur det small till i fönstret. Han rusade ut, men såg först ingenting...flocken av domherrar flög sin kos. Men sedan fick han syn på ett litet hål i den enorma snöhögen under förstret, och där, djupt nere i pudersnön hittade han en tilltufsad domherrehona.

Hon verkade oskadad, mest bara lite tilltufsad och yr. Hon fick komma in en stund och ta igen sig.

Tur att man nångång köpt en fågelbur...sådär i dekorationssyfte. Men ingen blir ju gladare än jag när även det kommer till nytta:)

Och med två katter i huset är en prydnadsfågelbur en synnerligen trygg plats att pusta ut en stund efter smällen mot fönstret. Efter en stund tog jag ut fågeln, höll henne i handen, men hon vägrade flyga. Blinkade bara lite med ögonen. Kanske tyckte hon det var skönare inomhus???

Så hon fick komma in en stund till.

Framåt eftermiddagen hade stormen dragit vidare och solen kikade fram och då var det dags att ta itu med operations skotta snö från taken...Nån annan som sysslat med det???

Eftersom katterna snusat sig till fågel inomhus, och även om fågelburen var placerad på säkert ställe, så fick de i allafall komma med ut en sväng, för säkerhets skull.

Efter flere dagar av snöoväder och en tillvaro inomhus njöt de minst lika mycket som jag av sol och snö.

Efter en dryg timmes skottande, och med katterna som lekte och sprang som små ekorrar upp och ner för stegen var det dags att kolla om domherretösen var redo för att flyga tillbaka till sina kompisar.

Och det var hon... Hon satt en stund i min hand och kände efter, men sen flög hon iväg mot ett litet *pip* som kom från garnhäcken...Jasså, det är där hela gänget är när de inte invaderar fågelbrädet!

Det här hände för någon dag sedan, idag har det varit nästan plusgrader och snön har sjunkit ihop som en sufflé och om man riktigt noga vädrar, så visst doftar det nästan lite...vår?

Nu skall det bli en kopp kvällskaffe och sedan skall vi nog bara bara slötitta på en film.

Sköööna lördagskväll. Njut ni också!

Kram

M.

BARA NJUTNING...

...när snöstormen härjar därute. Vi har ju sportlov här nu, och en envis promenad blev det nog idag, men sedan stod det snöröjning på agendan. Pust! Den dagen snöskottning blir OS-gren tänker jag delta!

Ligger i hårdträning - alla dagar!

Skotta, skotta, skotta! Svettigt, svettigt, svettigt!

Men desto skönare är det sedan att unna sig ett riktigt lyxig bad. Nu äger jag ju (fortfarande) inget badkar, så det blir varma duschar istället. Men det finns sätt att förgylla även de stunder.

Fick för en tid sedan till gåva av en mycket kär vän en uppsättning badlyx från LUSH!

Underbara tvålar, härliga dofter!

Att de dessutom är handgjorda av naturmaterial och har en policy mot all form av djurförsök gör allt bara bättre!!!

Så efter snöskottningspasset nr 2 idag, rumlade jag in i badrummet, tände ljusen och bara njööööt! LUSH har en skrubbtvål som inte är av denna världen, så himla skön till lite vintertorr hud. Min absoluta favorit...och så shampokakorna...och nagelbandskrämen förstås..och...och!

Har nog många, många gånger funderat på hur jag skulle kunna klämma in ett badkar i badrummet, men hur jag än gör så kommer väggarna emot. Och eftersom de är av sten i och med att badrummet ligger på källarplan så har jag insett mina begränsningar. Men nu är det så "olyckligt" att duschskåpet gått sönder, så jag har nästan, nästan börjat övertala mig själv smått att jag kunde leva utan duschskåp - och då, tadaaa, skulle jag ha rum för ett badkar.

Visst är det bekvämt med ett duschskåp, men kanske inte så mycket att man inte skulle kunna leva utan ett? Eller???

Skulle jag just nu ha ett badkar, så skulle jag tappa upp ett varmt bad, krypa ner i det och fundera på saken, hihii.

Men tills jag kommer till nåt beslut får jag fortsätta med mina lushduschar:)

I morgon, har jag beslutat, blir en utedag, hela dagen, för de har lovat solsken i denna världsända! Mycket välkommet!!!

Ha det bäst alla!

Kram M.