I mitt jobb har jag bråda veckor just kring årskiftet, det blir att sitta mycket
vid datorn och jobba på, och kvällarna är ju som känt den här tiden
på året inte speciellt ljusa så för det mesta är det mörkt när jag har läge att
ta mig ut på en promenad. Glad ändå att jag inte behövt ta veckosluten till hjälp
för att hinna med jobbet - vågar knappast tänka tanken - men det har gått
väldigt smidigt i år och då blir ju veckoslutsledighet lite som en extra belöning.
När man liksom mentalt på förhand förberett sig på att kavla ärmarna om så behövs.
Senaste veckoslut var dock helt ledig, och långledigt dessutom då
självständighetsdagen inföll på en fredag.
Så på lördag åkte jag ut en sväng. Lite planlöst startade jag men fick för mig
under rattandet av bilen att åka en sväng till stugan och kolla läget där.
Allt väl, ville egentligen mest kolla de övervintrande krukväxterna som står i
det sk annexet där ingen värme är på. Men det är ljust där med nästan hela långväggen
av fönster. Inne i stugan är det skumt så här års i och med att taket är brant och har
långa taköverhäng som äter upp massor av det lilla dagsljus som kommer
in genom fönstren.
Tills vidare såg växterna ut att må hur bra som helst. Å andra sidan har vi knappt
haft dagar med minusgrader, så återstår att se när vintern biter till ordentligt.
För det lär den göra?
Att det varit en mild höst fick jag bevis på då jag gick en sväng i träd-
gården och fick syn på smultronplantorna som hade klämt fram några blommor!
Passade också på att hänga upp några av mina fågelmatskottar som jag fixat till
och fylla på de stora fröautomaterna som jag har i omgivningen.
Njöt löjligt mycket av lugnet och tystnaden och av mötet med den
orädda och ganska så nyfikna älgen som jag mötte.
Hon och stannade upp ett tag och tittade lite nyfiket på varandra innan vi
fortsatte åt vart vårt håll.
(Hur jag vet att älgen var en hon? Det vita på bakbenen går på älgkon betydligt högre upp,
typ ända till svansfästet. Det brukar man kunna se även på långt håll)
Muehlenbeckian som jag hade i somras i ett par stora krukor verkade
också ha föredragit den milda förvintern. Under några år har jag lyckats över-
vintra muehlenbeckian i kruka, men det kräver nog en fortsatt mild vinter.
(De här krukorna är så stora så de rymdes inte in i annexet).
När jag på morgonen startade så visste jag ju inte riktigt vart jag skulle åka och då
jag åker iväg med den "planen" så har jag ofta en termos med kaffe och ett par smörgåsar med.
Finns inget värre än att bli kaffesjuk och lite småhungrig och bli tvungen att
stanna på en bensinstation för att få i sig en kopp varmt kaffe och en smörgås.
Gillar så mycket mer att stanna på någon naturskön plats och inta min kaffelunch där.
Nu blev det att göra det vid stugans trädgårdsbord. Inte helt fel det heller!
Medan jag satt där och tuggade på min smörgås så började skogens mesar nyfiket
ta sig närmare de påfyllda fröstationerna och de upphängda fett-kottarna.
Efter jul- och nyårshelgerna skall jag nog åka hit igen och unna mig en vinterhelg i stugan.
Väl hemma kom längtan efter julen över mig. Det doftar hyacinter
i vår hall och adventsljusen lyser i alla fönster. Adventstiden är
det bästa med julen tycker jag numera. Julafton kanske är den där
"utlösningen" som man vet skall komma, medan adventstiden är
det där underbara "förspelet" som kan vara så nyanserat.
Ni vet vad jag menar?!
Egentligen är det helt knasigt att jag inte äter risgrynsgröt oftare för
jag kan tycka att det är så galet gott! Kanske å andra sidan lika så bra
för i min värld skall det finnas ett rejält smöröga i gröten och inte skall man spara
på krutet då det gäller socker och kanel heller.
Mycket av allt är bäst!
För något år sedan fann jag utterspår vid stugan, men den här gången
var det rätt tomt med spår alls. Eller utgående från vad jag kunde se i den tunna snömängd
som hade snöat därute i skärgården.
Här vid hemsjön har vi lite mer snö och där havet ännu svallade fritt
har sjön börjat frysa till. Och häromdagen när jag gick till sjöstranden så
såg jag att uttern minsann under de mer mörka av dygnets timmar tassat både
hit och dit över isen. Det är kanske det bästa med vinter och snö (kanske det enda?)
att man får en slags facit över vilka djur som rör sig i ens egna tassemarker.
Längtan till naturen har bitit sig fast vid mig.
Någon vecka till och jag kan lämna kontoret lite mer.
Längtar!
Kram Maggi
