Vågar nästan påstå att jag i vanliga fall är en ganska så balanserad och lugn person.
Och rätt glad för det mesta också. Men den här veckan har varit så jävla
irriterande. Som att gå och ha en sten i skon som man inte kan ta bort. Dag efter dag.
Inget dramatiskt har hänt men en massa små saker som fått mig ur min lugna bana.
Och jag kan inte ens skylla på någon annan än mig själv.
Och det är ju det värsta!
I veckan skulle jag tvätta. Sådant som jag gör varje vecka. Bara att denna gång lyckades jag
krympa min favorit grå tröja till dockstorlek. Har inte hänt på tiotals år. Nu är det ju inte så att
jag inte skulle ha andra grå tröjor, för det har jag. Man kunde säga att jag har en fix idé på
att det nog alltid finns plats i garderoben för en grå tröja - till! Men min favorittröja!
Eller egentligen är det inte det, bara den tredje eller fjärde mysigaste grå tröja, men
om den hade fått leva vidare i normal storlek hade den kanske kunnat BLI min alla tiders
favorittröja. Ja...ni hör...skall man hitta negativa tankar så nog sjutton finns de där när
man gräver lite. Usch!
Märker att också min gubbe har fått sig en och annan helt onödig verbal känga den
här veckan. Måste skriva verbal så ingen tror att jag slänger skodon på riktigt.
Så illa är det ändå inte.
Även en del av mina kolleger gick mig på nerverna den här veckan och jag fick skärpa mig
att inte bli för passiv-aggressiv i mina svar. Det var svårt.
Bokföraren som sköter gubbens företag fick också ett mejl som kunde varit artigare.
Visserligen hade jag i sak orsak att gnälla och påpeka fel som hon gjort, men så
som jag skrev nu brukar jag inte känna behov av att skriva. Bokstäver som istappar.
Kanske var det någon slagt dålig karma som gjorde att min tröja krympte.
Lite mer dålig karma rann tydligen ner över mig när jag i går kväll skulle
poppa lite popcorn åt mig. Gubben hade försvunnit på bastukväll med husbolagets
bastugäng. Egentligen tyckte jag att det var bara skönt. Jag visste att jag inte är mitt strålande
glada jag alls. Helt nöjd med att krypa upp i soffhörnet, tända ljusen, leka med
katten och låta lite melankoliskt klassiskt strömma ut ur högtalaren.
Passade ihop med mitt dystra jag.
Tänkte att jag kollar Doobidoo, lite skratt, musik och så. Bli på bättre humör.
Och det är då popcornen kommer in i bilden.
Valde en alldeles för liten kastrull - eller för mycket majskorn - båda med samma
dåliga resultat. Locket började lyfta och jag insåg att jag behövde ta kastrullen från spisen
i förtid om jag inte ville ha hela spisen och arbetsbänken täckt i popcorn.
Så jag häller popcornen i ett större kärl, saltar och går och ser på Doobidoo.
Först i morse inser jag att jag lämnat den heta kastrullen på arbetsbänken.
Vilket jag inte heller brukar ha för vana att göra! Så nu har jag ett
ärr i arbetsbänken som påminner mig om min miserabla vecka.
*suck*
Måste köpa lite höstfärgade krysantemer hem idag då jag var till butiken och
för att köpa hem kattmat som jag hade glömt igår för att min hjärna är inte
än helt inställd på det där att se till att kattmat finns hemma. Trög kattmatte.
Väl hemkommen märkte jag att en del av blommorna minsann var lite överblommade,
men var helt för trött för att åka tillbaka till butiken med dem.
Väl medveten om att ifall det i butiken skulle finnas en expedit som på minsta vis
visade att det skulle vara besvärligt att byta ut blommorna eller få
pengarna tillbaka så skulle jag bli primitiv och stuva krysantemerna i örat på hen.
Och jag skall ju faktiskt fortsätta handla där. Kattmat i alla fall.
Nu får jag bara vara extra försiktig då jag sätter upp dem i vas så att kronbladen
sitter kvar tills jag får dem till bordet i alla fall. Om jag skulle spraya dem med hårlack?
Nja, får vara - de skulle antagligen bara dö på kuppen av den behandlingen.
Fast det skulle på något sätt vara lämpligt för denna veckas tema...
Nu skulle man ju snabbt kunna tänka sig att jag har någon klimakteristorm som
är ihop med mig, men det träsket tror jag att jag lämnat bakom mig.
Så skyller på den här instängdheten i lägenheten som gör dåliga saker med mig.
Här utsikten från vardagsrummet - och nej, det är inte ett svartvitt foto.
Skönt förresten med en blogg dit man kan spy av sig.
Men en riktigt underbar nyhet från veckan som gjorde mig så glad!
En av mina äldsta och bästa väninnor vann en skrivtävling och blev
uppmärksammad på bokmässan i Helsingfors.
Så himla stolt över henne och glad för hennes skull!
*
Nu skall jag nog gå och göra något vettigt.
Eller om jag bara skulle låta bli, så jag inte förstör nåt mer...
Kram Maggi
