Det är fantastiskt vackert därute. Snö på alla träd, meterhöga vita gnistrande högar av kritvit snö.
Som ett riktigt julkort är allt.
Kölden kniper så där lagom i kinderna och snön knarrar under stegen.
Kan det bli vackrare en vecka innan jul?
Knappast.
Tyvärr har det utlovats några varma plusdagar med regn, så få se hur julen ser ut
så där ur väderperspektiv.
Men oberoende om det vackra därute får sig en törn av ett varmt vädergudsandetag
så blir det jul ändå. Sällan, om aldrig, har jag förberett julen så lite som i år.
I år har jag tänkt stiga ett steg tillbaka och låta resten av familjen ta mer plats.
Heh, det låter nu som om jag varit ett riktigt köksmonster men det har bara blivit så
att jag ensam ordnat julmiddagarna sedan jag var typ 25 år - och det är Något Litet År
sedan dess och ja, jag är en estet, en wanna-be-gourmand och lite av en perfektionist.
Inte så att min värld rasar samman om inte allt är perfekt, men att det är bra att
sträva ditåt i alla fall och om jag själv är den som håller i trådarna så vet jag vem som
man kan "skylla på" om det inte blir som man tänkt sig. Sedan är jag begåvad med
en familj som inte har fullt samma krav på perfektion, så även om det minsann
inte alltid blivit som jag planerat så har alla ändå varit sådär lagom hänförda, glada,
nöjda och mätta. Kanske just därför har ingen heller ställt sig på julbarrikaden och
krävt att få ta över?
Inte förrän i år.
Och inte har någon krävt nu heller, men vid något skede blev det bara så
att vi faktiskt för första gången någonsin delade in vem som gör vad.
Tycker det är allmänt töntigt att dela in saker i manligt och kvinnligt, men tror nog att
det faktum att min familj utöver mig själv består av typer av manligt kön spelar en viss roll att
julförberedelserna har landat på mitt bord sedan år ett.
Julmaten har under de senaste åren diskuterats, och under årens lopp också uppdaterats,
endel har kommit istället, och annat tagits bort. Ändå har det
av inbiten vana blivit jag som stått i köket och svetsat ihop julmiddagen.
Väntar med spänning på hur det blir i år. Min något spontana förstfödde
vill tillreda förrätten. Och han är en mycket bra kock, det är han verkligen.
Något spontan som han är gissar jag på att han går till matbutiken på julafton
och glömmer häften av vad han skall ha och kollar sedan i vårt kylskåp om där finns
något man kan ersätta något med. Det är så han funkar - och det brukar bli bra!
Missförstå mig rätt, jag avundas lite hans förmåga att trolla fram smakliga
saker av vad det nu råkar finnas. Jag vill gärna ha det betydligt mer välplanerat.
Även om det kanske inte riktigt verkar så, eftersom vi är så olika typers kockar, så
trivs vi ändå överraskande bra tillsammans i samma kök.
Kanske vi kompenserar varandra?
Gubben kockar alltid hellre än väl och det är samtliga familjemedlemmars
gemensamma önskan att han håller sig borta från köket om han inte vill ta
sig an disken. Vilket han i och för sig gärna gör. Han gillar att diska nämligen.
Och den andra sonen då? Nå, hans egentliga matintresse ligger lite i sin
vagga än och får kanske växa till sig och bli lite mer finslipad innan ansvaret
för en julmiddag landar i hans famn.
Men imponerad som han är av sin storebrors (obs! inte sin mors, hahaha!)
kok-konst tar det nog också fart småningom.
I morgon kör jag nog igång med lite julmats-kockerier.
Vi får se vad det blir av det.