Börja så småningom vara dags att stänga sommarstugan och överge det enkla livet
för denna säsong. I år har det varit möjligt för mig att vara på stugan nästan
tre månader nonstop - och jäklar vad skönt det har varit.
Enkelt och simpelt och bara så skönt.
Det har inte enbart varit som semester, eller ens att efter att semestern var över att
liksom "leka semester" utan det har varit som att bo här så där "på riktigt".
Det är lite svårt att beskriva den där skillnaden mellan semesterstug-liv och
bopåstugan-liv. Men det senare är mer liksom lugnt - det är inte på ett veckoslut, eller
ens på fyra hetsiga semesterveckor som "allt" skall hända.
Ja, det är mer lugn.
Jag har nog behövt mina lugna dagar den här sommaren.
Märker att ågan jag haft under åren som min brors närvårdare har
satt sina spår och jag har haft lite svårt att släppa den stressen på ett
mentalt plan även om jag verkligen har kunnat varva ner - dels
på grund av min trilskande rygg, men annars också. Har inte
haft deadlines vare sig gällande studier, skriverier eller något alls.
Jag har lite saknat det, men insett att jag gjorde rätt att tacka nej till
både fotouppdrag och skrivuppdrag och har bara skött mitt
ordinarie jobb och i övrigt levt så där enkelt.
Nu börjar jag dock känna att det börjar räcka. Att det skall
vara skönt att stänga ner och bädda stugan inför vintern.
De sista tomaterna är nu plockade, och ligger på eftermognad
på ett galler intill mitt arbetsbord. Minitomaterna
kommer nog att försvinna i min mage efterhand som de mognar.
De större tomaterna kommer förmodligen inte att orka rodna.
så av de blir det nog att laga inlagda gröna tomater.
Av de mogna minitomaterna blev det en tarte tatin.
Enkelt, gott och vackert.
