SKOGSTRÄDGÅRDEN

 Så jag har bökat! 

Med (muskel)hjälp av yngre grabben och gubben har jag nu flyttat över ideér från papper

till verklighet. Lite ryggbruten har jag testat på att vara arbetsledare och peka med handen än

ditåt och så hitåt. Kunde vänja mig med detta arrangemang! 

Nja, faktum är att det är inte alls så jag vill ha det. 

En del av charmen med trädgård är ju just det där att kunna böka och stuva och gräva

och konka och bära och ändra och ändra sig igen och göra om. 

Göra bättre. 

När man har arbetskraft, må vara en snäll familj, så vill man att det skall bli rätt med

en gång. Även om lillungen mycket gulligt sade att han nog kommer och hjälpa mig 

om jag så är 102 år och vill anlägga en trädgård.

Stackarn visste nog inte riktigt vad han gick och lovade! 

*

Trädgården blir ju inte stor, som en radhustäppa ungefär, men när man börjar från

tallrötter och blåbärsris så finns det liksom lite att bygga upp. 

En liten taklök hamnade i ett fat avsett för vatten åt fåglarna. 

Dessvärre är det ganska litet och torkar upp i ett nafs, och har faktist inte sett

en enda fågel landa där för att dricka, så har nu fixat den biten på annat sätt. 

Och en taklök fick en ny hemvist. 

Det är lite så med trädgård. När något inte funkar få man hitta på en annan

lösning - eller helt enkelt skrota idén. 

Och så är det ju maj-månad, hörni! 

En av årets finaste månader. 

ÄNTLIGEN REGN

 

Vill bara skutta in här helt snabbt och skriva några rader. 

Att bo så här med sjön ett stenkast ifrån (bilden tagen från balkongen) så måste jag bara meddela att idag så försvann isen från sjön. Ännu på morgonen flöt några tunna isflak omkring men nu efter kvällens regnskur så är även de borta och sjön är fri från sin ismantel. 

Det har varit en mycket torr vår, med väldigt lite regn, så eftermiddagens och kvällens regn var mer än välkommet. Nog för att det finns fukt i marken efter all snö som smält ner, men gator och trottoarer är så dammiga att även jag som inte i vanliga fall reagerar på gatudamm så är både rödögd och täppt i näsan av det. Efter den besvärliga is-vintern finns det mängder av sand som städer och kommuner uppenbarligen  inte hinner sopa upp i samma takt som vi varit vana. 

Men ett vår-regn fräschar upp och lindrar lite gatudammet att virvla hejdlöst runtrunt. 

Nu i kvällningen ligger sjön spegelblank och rodnar sakta i den än lite bleka solnedgången. 

 

KALL VÅR

 Det är kallt för årstiden. I natt var det flera minusgrader och tills i morgon har det utlovats regn, 

möjligen snö...!

Hade egentligen denna kväll tänkt åka iväg och lufta kameran lite, men ljuset är gråslött och

dessutom är jag solokvist hemma, vilket jag gärna utnyttjar till att skriva. 

Inte för att gubben skulle vara speciellt störande, men ibland behöver jag ensamhet för

att skapa text lite mer än ett Facebook-inlägg eller några rader i bloggen. 

Ingen som tassar i köket, tömmer diskmaskinen eller tar sig en dusch. 

Usch - vad jag är krånglig, heh! 

Under många år redan har jag gjort årsböcker om vad som hänt i familjen och däromkring. 

Lite som bloggen, men mer inkluderande de övriga i La Familia. 

Av bekväma logiska skäl har årsböckerna följt kalenderåret, men idag när jag skulle

börja skriva så kändes det avigt att börja från januari. Inom mig är det som om

året innan 24.2 liksom inte räknas. Även om mitt lilla liv tuffar på med

samma lugna lunk som innan, så ändrades världen då Ryssland anföll Ukraina. 

Det blev en ny era, helt enkelt. 

Och det känns underligt att skriva om en tid då detta inte ännu hänt. 

Lite överraskad över hur mycket det i det fördolda ändå påverkat mig. 

Verkar som om Finland (och kanske eller förmodligen också Sverige) kommer att gå med

i Nato under våren eller sommaren. Finland har väl varit ett steg närmare redan innan, men

som vår statsminister Sanna Marin sade innan i en intervju att Finland inte skulle söka

Nato-medlemskap "on her shift". Detta så sent som i slutet av januari i år. 

Så radikalt kan allt ändra. 

*

Oaktat av det politiska läget i världen, oaktat om våren envisas med att vara kall, 

allt detat oaktat kommer flyttfåglarna, parbildning sker, blåsipporna blommar 

i skogsdungen på andra sidan vägen. Allt oaktat går livet sin gilla gång. 

VINTERSÅDD

 Visst har jag under tidigare år hört om vintersådd, men har inte själv testat på det innan. 

Och för att vara ärlig så har jag till och med varit lite småskeptisk till det hela. 

Vet inte varför, men det har känts "fel" med att utsätta små frön för frost och kyla,

men det här funkar ju alldeles utmärkt. Mer än utmärkt! 

Mitt "experiment" innehåller egentligen två olika sorters vintersådd. 

Men vi tar dem i ordning. 

Det första jag sådde i år var kronärtskockan, utan större förhoppning att det skulle bli bra utan

tilläggsbelysning och att ha plantorna i ett fönster där endast kvällssolen kommer åt att lysa

kunde vara lite utmanande så där i slutet av februari.

Men kronärtskockan behöver få ta tid på sig. Och tid är ju i och för sig gratis. 

Sådde bara två frön och de grodde fint, växte också helt glatt, men var fasligt rangliga och veka. 

Då kom jag att tänka på ett tips som jag hört om gällande luktärter och tänkte testa samma

på kronärtskockan. 

Sådde också mina luktärter i god tid, eftersom de frön jag sådde för ett par år sedan

tog all världens tid på att gro, men de här, som jag faktiskt fått av en polsk samarbetspartner, 

grodde i ett nafs. Suck - det är just så här med växter, de gör lite som de vill...

Och det var då jag mindes knepet med plastpåsen! 

När luktärterna grott och kommit upp en bit (som pekfingret ungefär) så ställer

man dem i en plastpåse med öppningen öppen och för ut dem. Då var det

någon plusgrad på dagen, men frost på natten. Och de klarar sig hur bra som helst. 

Ränner inte iväg och blir rangliga utan stannar lite upp i växten, men blir stadigare. 

Tänkte att mina rangliga kronärtskocksplantor kanske skulle behöva samma 

härdning? Sagt och gjort - ut med dem också i en öppen plastpåse och samma 

fenomen, plantorna stannade upp i växten men blir tuffare och grövre hela tiden. 

Dessutom avhärdas de både mot vind och sol. 

Dessa har alltså grott inne och fått växa till sig inne, men så gjorde jag också en 

regelrätt vintersådd. Eller vårvintersådd. 

Sparade några tomat/vindruve/blåbärs-askar som hade hål i botten och sådde i dem. 

Köpte faktiskt en sådan där plastback med lock som skulle få agera "växthus". 

Det skulle ju vara logiskt att borra lufthål i locket, men fick tipset att göra det på backens

sidor istället så eventuellt regn eller snö inte skulle rinna in i backen och förorsaka en 

ödesdiger översvämning - det vill vi ju inte. 

Finns det snö, kan man lägga snö på sådden (inne i lådan) som får smälta i sinom tid, och på

det sättet naturligt bevattna sådden. 

Hade nog snö kvar på gården då jag sådde, men tänkte 

a) testa med att bara fukta ytan och se hur det funkar och 

b) det hade känts lite knasigt att gå ut på gården och bära IN snö för att ha den på balkongen. 

De flesta människor gör liksom tvärtom...hahahaaa. 

Inte för att jag bryr mig ett skvatt vad andra tänker, men det blev nu bara bekvämare såhär. 

Men ja, det jag sådde var palmkål och grönkål. Drivsallad och persilja. 

Så inget fancy speciellt. Ville bara liksom testa om det verkligen fungerar.

Och ja, nu har båda kålarterna grott och salladen ät rejält på gång. 

Endast persiljan, som nu är lite trög i starten har inte grott. 

Men det var att vänta. Och jag är glatt överraskad hur bra det gick! 

Nu slipper jag ha dessa sådder inne på det redan något fulla fönsterbrädet, och när

vintersåddens plantor vuxit sig stora nog för att skolas om, så är det säkert redan mer 

vår därute, så de kanske inte alls behöver komma in en sväng. 

Perfekt! 

Man lär sig nytt så länge man lever. 

ÄNTLIGEN GRÖNT GRÄS

 Pysslade med min vintersådd (mer om det i ett annat inlägg) på balkongen häromkvällen. 

Koltrastarna rafsade i perennrabatten som löper längs huset och det var ett sådant där härligt vår-ljud. 

När de med energi och frenesi river och drar i fjolårslöv för att se om det inte skulle 

gömma sig en eller annan mask eller insekt därunder. 

Plötsligt låter rafsandet lite annorlunda och när jag kikar så är det ett par harar som skuttar runt och är alldeles uppslukade av 

de där första gröna stråna som börjat dyka upp genom fjolårsgräset. 

Bara klicket av min kamera får den ena att för en stund höja på huvudet, sluta tugga och vaksamt blicka omkring. 

Återgår till mitt pysslande med sådden. I år har jag sått mer än jag gjort på många år. Lite märkligt med tanke på att jag bor i höghus nu, men hoppas ju tack vare det att kunna vara mer på stugan än under tidigare år. Än finns vissa "förpliktelser" som gör att jag inte kan helt flytta ut till landet från vår till höst, men det är nu så som livet är. 

Sjön här hemma är ännu istäckt men för varje dag som går så blir isen mörkare och mörkare, så en tidsfråga när också sjön ligger fri. Vackert att se och följa med. 

Som allt med våren. Så fint!