SNART ÄR GLADA JULEN SLUT, SLUT, SLUT...

Den aningen märkliga corona-julen är strax tillända. Trettondagen är i övermorgon och även om jag aningen tjuvstartat med att städa ut julen, så dröjer sig helgkänslan ännu kvar på något vis. Antagligen på grund av den annorlunda julen, som det ändå var, så har inte julstämningen riktigt satt sig. Jag brukar inte gå i kyrkan, men då jag på julaftonen var till gravgården för att tända ljus på gravarna så kändes det lite märkligt med vakter, mycket vänliga och artiga förstås, men ändå vakter vid kyrkans dörr. Man fick inte gå in i kyrkan - på grund av smittorisken förstås - men ändå. 

Utan att nu ta till alltför långa åsnebryggor så kändes det lite snopet att bli avvisad. 

(Om också för den goda sakens skull!)

Det får mig ju osökt att tänka på några andra som blev avvisade då det begav sig. Alla känner vi till berättelsen om hur Jesus kom till jorden? Och julkrubban som plockas fram till jul? 

I början av december, lade min kompis ut en bild på Facebook av fyra stockar, med bark som låg i bakluckan på hennes bil. Dag två, den andra december, lade hon ut följande bild - lucka nr 2 - där hon med motorsågen i högsta hugg grovtäljde...något. Och så fortsatte det. Dag för dag blev vi serverade lite mer på något som skulle bli något. 

Strax innan jul avslöjade hon projektet i sin helhet, en julkrubba som skulle få vara som en utställning i en ingång till klockstapeln till Sjundeå kyrka (kommunen där jag bott för ett tag sedan ett antal år). 

Så himla fin! Och så välkomnande ett år som detta då kyrkans dörrar förblev lyckta. 

På väg hem från stugan efter nyår hade jag vägarna förbi Sjundeå, och stack mig in för att kolla in konstverket. Den julkrubban fick mig att få mer julstämning än jag fått på hela julen! 

(Kolla gärna Katarina Kvarnström på Facebook för att se hennes julkalender - hur hon gjorde hela julkrubban från några stockar.)

Och i mitt stilla sinne undrar jag om jag någonsin någonstans sett en mer vacker och nöjd Maria? 

Till det här är det lämpligt att sätta punkt för årets julhelg. 

"Nu är glada julen slut, slut, slut.

Julegranen bäres ut, ut, ut...

Men i nästa år igen, kommer han, 

vår gamle vän. Ty det har han lovat. "

 

ÅRETS SISTA

 Det hade redan börjat skymma, så mycket en skymning nu skiljer sig från dagsljus en snöfri decemberdag, när vi kom fram till stugan. Grannen hade varit snäll nog och satt på värmen, men det oaktat satt höstens, och den blöta vinters, fukt i stugans väsen. Det skulle inte försvinna förrän efter att några famnar ved hade brunnit upp i den öppna spisen. Och kanske den inte ens då hade helt försvunnit, man hade bara vant sig att det är så här tillvarons skall dofta. För det är inte en illa lukt, bara en fuktig doft. En doft av en sommarstuga i vintervila. 

Golven är svala och jag drar på mig mina stugsockor. Inser att de fått ett hål på ena hälen. Dags att lappa dem, tänker jag förstrött medan jag bunkrar upp med godsaker i kylen. Är det nyår så är det. Gubben bär ved, både in och till bastun. Vi eldar upp lite gamla plank som sågats till ved, för den egentliga veden som kom till efter stormen Aila tidigare i höstas ligger prydligt staplad men inte torr nog att användas än. Det får bli i sommar sen. 

Vi har flytt stan och landat ute i skärgården. Här är allt så stilla, så tyst, så väntande. Här, om någonstans, inser man hur naturen faktiskt slagit sig till ro och bara inväntar en ny vår. I stan stannar det aldrig upp på samma sätt. Även om naturen givetvis där också stannar upp, men man märker det inte. Inte på samma sätt. 

I viken simmar några sjöfåglar kvar, den varma hösten har gett dem en chans till det. För dem är det ständigt en balansgång mellan att flyga söderut och vara säker på att klara vintern, eller att stanna kvar och bespara sig resans faror och energibortfall och dessutom vara först när det gäller att hitta boplats i vår. Även i djurriket gäller regeln: först till kvarn får mala. 

Men idag finns bara stunden att luta sig tillbaka, lyssna på tystnad eller skön musik, smutta på lite vin, sluta ögonen och minnas året som gått. Som varit ett sådant märkligt år. För alla i hela världen faktiskt. 

Ändå är det så att år kommer och år går, vissa år är bättre än andra, vissa riktigt eländiga. Och det är det som kallas Livet. Men när allt kommer omkring är det inte så mycket vi kan göra åt det hurudant året blir, eller hur det blev. Men vi kan oftast göra något åt stunden. Att göra det bästa av stunden blir till slut ett pärlband av bra, minnesvärda stunder. Och då kan man i slutet av året kanske känna att det blev ett bra år trots allt? 

Gott Nytt År, mina vänner! 

MELLANDAGARNA

 

Så var julen packad, klar och avklarad. I år valde vi att köpa julmaten (aftonens mat) som en matkasse och det var ett riktigt bra alternativ. Jag är ju lite matmamma och hickade till när jag fick matkassen (som var en låda) att det inte skulle räcka till min matglada familj. Men det gjorde det visst, så nog kan proffsen räkna ut vad åtgången är. Skäms att erkänna, men hos oss brukar det tyvärr bli en del matsvinn på jularna, vilket delvis gav tanken att tänka om gällande julmaten och i år blev det alltså nästan inget matsvinn alls - om inte ett par ledsna mandariner räknas dit? 

Till den minskade mängden matsvinn bidrar nog också att butikerna är öppna på helgerna numera, och dygnet runt dessutom. Och även om jag anser att det kanske är lite onödigt, så minskar ju behovet att bunkra upp med mat och på så sätt köper man kanske inte mat så där ifall om att det skulle behövas. 

Skulle nåt behövas kan man ju åka efter, och eftersom man kan vara lite lat så kanske man skippar det också? Vad vet jag? 

Idag har jag jobbat lite på halvmaskin och en halvdag, hade planerat åka iväg och fota lite på eftermiddagen, men det blev aldrig ljust idag, och absolut inte ett fint ljus så det blev att dråsa ner i soffan med en julklappsbok:

 "Mörkermanifestet - Om artificiellt ljus och hotet mot en uråldrig rytm", 

av Johan Eklöf. 

Mycket bra bok! 

Personligen har jag tagit allt ut av mörkret och sovit läääänge på morgnarna. Känner mig skönt utvilad och avstressad. Har ett par dagar jobb innan nyåret som vi planerar att fira på stugan. Av olika orsaker som jag kan återkomma till en annan gång har jag inte kunnat vistas på stugan i den grad jag önskat under hösten, men nu skall det bli skönt att kunna åka dit ett par dagar. Njuta mörker - apropå boken jag håller på att läsa. 

Han jag bor med gillar inte mörker, eller för att vara ärlig, han avskyr det och vill helst ha alla tänkbara lampor och strålkastare som man har i sina hem påslagna, medan jag tycker om att det är mer skymning och dämpat. Dessutom har jag märkt att med en dämpad belysning inomhus upplevs mörkret ute inte lika svart som om man har full belysning på inne. Då blir fönstren bara till svarta hål. Även fast det ännu skulle vara skymning ute. 

Som fotograf saknar jag naturligtvis ljuset. Både inne och ute. Gillar inte att fota i konstljus och att plocka fram hela arsenalen ljussättare för så kallat "privat bruk" känns lite att ta i. Det naturliga ljuset får räcka. Det är ändå det som är allra vackrast. 

Och så går vi ju mot ljusare tider. Det gör vi. 

(Och tips på efterrätt: Baka en marängkrans, vispa lite grädde och bred ovanpå (för att övrigt skall fastna). 

Strö över hackade pistaschnötter och tranbär och ringla över lite varm kolasås. Kan inte gå fel. Sååå gott!) 

JULETID

 

FJÄRDE ADVENT

 Dags för det fjärde ljuset. 

Ute är det fortsatt ruggigt och mörkt och inte speciellt juligt alls. Fast det är ju så att man har så mycket jul man gör sig, så tar det inte riktigt fart i år. 

Lutar alltmer åt att det mesta pyntet får i år stanna i sin låda. Bestämde mig också för att vi inte skall ha en julgran i år. Och när det beslutet var fattat så ringer det på dörren och en kompis till mig står där med en "julblomma" i form av en gran - i björknäver. 

Granen kommer inte till sin rätt i den suddiga bilden ovan, men den är helt underbar, tycker jag. Och den passar så bra där framför vår tall på murstocken. Även om jag inte är så där tomtig av mig så tror jag bestämt det kommer att krypa en liten tomte och sätta sig under granen! Så gran blev det - fast i lite annorlunda form. 

Nu blir det bastu - om det skulle värma upp den något småfrusna kroppen och lyfta sinnet ett par pinnhål.