FÖRBANNA INTE MÖRKRET...

Det är rätt märkligt. 

Jag brukar tyngas ner av november, förbanna mörkret och sucka över regnet och rusket. 

Ändå gör jag det inte. Häromdagen hade jag sällskap i hissen då jag åkte upp till mitt

arbetsrum. Det händer sällan. Att någon kommer i samma hiss vill säga. Än mer sällan

händer det att personen man åker hiss med är av den pratande sorten. Ni vet, vi finnar 

(och finlandssvenskar är faktiskt bara ett litet skvatt bättre) 

vill helst åka ensam för att slippa ögonkontakt eller att ha

någon främmande människa fysiskt nära inpå ifall hissen skulle vara modell mindre. 

Huuuu...bara tanken på det liksom.....

Vi har vårt historiska påbrå som viskar från generationer och åter generationer tillbaka att 

det bästa är att ha ett fysiskt avstånd till sina grannar - man vet aldrig när de förvandlas till ens fiende. 

Lite tungsinta som finnar ändå är så är det ju så man tror det slutar. Med bråk och elände. 

Inte kan man utgå från att man skulle ha glädje av att ha en granne nära. Nejdå...Heh...

Men tillbaka till hissen. Vi babblade på, jag och hon. Hon klagade (fast väldigt glatt) på 

november och vädret och mörkret och jag svarade att märkligt nog så har jag i år

bara och enbart njutit av novembers mörker och dess dämpade väsen. 

Hon tittade på mig som om jag sagt någon förolämpning nästan. 

Jag sover fortfarande med fönstret öppet på nätterna och jag vaknar pigg efter 

att jag knarkat syre i 8 timmar medan jag sovit som en stock 

skönt inbäddad under varma täcken. 

Mitt aktivitetsarmband - no jo, även jag har fallit i den fällan - meddelar att 

hälften av min sömn är djup sömn. Och det är väl bra? 

Jag gillar skymning och dämpat ljus. Skymning och mörker kan upplevas 

jobbigt och besvärligt, men det kan också vara en trygghet och lite som en famn

att få krypa in i. Av orsaker, som inte krälat fram här på bloggens sidor, 

har det här året varit tyngre för mig än andra år och man kunde tro att det skulle få 

mig att knäa i mörkret, men det har nästan varit tvärtom. 

Jag har fått energi och en slags tröst av det dämpade ljuset. 

Stundvis kan tröttheten ta ett stryptag om mig, men sedan kommer 

den milda skymningen och novembertystnaden och löser upp greppet 

och tar mig i sin kravlösa omfamning. 

November är måhända inte den vackraste av månader. 

Men den är kanske den mildaste. 

HUSLIGHETER

Det har regnat precis hela dagen. Det är så november som det bara kan vara! 

Länge sedan jag kände att jag tagit mitt husliga jag 

till några större utsvävningar. 

Nåh, inte för att det nu kanske blev så idag heller, 

men tänkte ändå passa på och tipsa om 

ett par riktigt goda grejs att göra. 

Bilden till höger:

Det har ju varit en liten köldknäpp också här hos oss, 

men persiljan och gräslöken är 

hur fina som helst ännu därute i sin växtlåda. 

Salvian tog jag in på verandan för ett tag sedan,

men avsaknaden av ljus gör att den börjar se lite trött ut så jag 

skördade faktiskt en del örter idag och fixade ett slags 

"kryddsmör för stekpannan". 

Hackade kryddorna smått och duttade lite i varje lucka i iskubs-formen. 

Ovanpå hällde jag lite olja (till hälften ungefär) 

och ovanpå det ytterligare lite smält smör. 

In i frysen och när de väl var frusna så tog jag ut dem och 

lossnade dem från formen och lade ört-smörkuberna lade i frysaskar, och tillbaka in i frysen.

 Nu kan jag bara plocka ut en kub eller två kryddad smör/olja

då det finns något jag vill steka i ja....en slags kryddsmör. 

Perfekt om man vill ge något en liten extra god puff. 

Bara det där lilla som får det att lyfta. 

Bilden till vänster: 

Oj och aah...

Farsdagen till ära hade grabbarna bestämt att det skulle lagas tacos och 

köttfärs och ost och riktigt så där stereotypiskt manlig "äijämat". 

Nå väl. Why not, liksom? 

Jag äter ju vegetariskt, äldsta sonen äter mycket sällan kött, 

gubben lite oftare och yngre grabben han gillar kött och 

är inte överförtjust i den gröna maten. Så kan det bli i familjer. 

Eftersom jag nu inte önskade bara tugga i mig lite salladsblad och suga på något

torrt tacoships så rörde jag ihop en "tacogratäng" eller vad man nu kunde kalla det, 

och det blev ju en liten succé runt matbordet. Snabbt måste jag skriva ner det här så

jag inte glömmer hur jag gjorde. 

Kokade upp 

ca 4 dl quinoa i grönsaksbuljong (ca. 15-20 min). 

Stekte

1 lök, finhackad

1 vitlöksklyfta, finhackad

1 knapp chili, finhackad

i olja några minuter. 

Lade sedan i 

2 tomater, i tärningar 

1 paprika i tärningar

1 ask/låda Go Greens "Bönsalsa" 

Lät det koka ihop och kryddade med

tacokrydda (1/2 påse ungefär) 

salt, peppar 

Blandade i den färdigkokta quinoan. 

Hällde upp röran i en ugnsform och klickade över en "sås" av

2 dl créme fraiche, ett par matskedar majonäs 

(testade den veganska - mycket bra - fräschare än originalet faktiskt) 

och några nävar riven ost. 

In i ugnen (225° C) i en dryg kvart tills osten smält och fått färg. 

Jag säger bara...nam! 

Och det sade de andra runt matbordet också! 

VACKRA NOVEMBER

Det finns ett lugn som aldrig i skogen just nu. 

Det finns en skönhet så stillsam och fridfull att man bör

röra sig varsamt för att alls upptäcka den. 

Som om skogen höll andan för att jag skall 

kunna andas fritt då jag är där. 

Som om allt stannat upp för ett tag. 

Ett andetag. 

FOTOUTSTÄLLNING

Vi var ju ett knappt dussin ivriga fotografer som i september åkte upp till Varanger i nordligaste Norge för att fotografera naturen där. Vad vi inte visste då var att det skulle sluta i en fotoutställning. 

Men så blev det. En bild av var och en av oss som var med knådades ihop till en stilig helhet. 

Utställningen går under namnet "Ljus och former i Varanger". 

Igår var vi och monterade bilderna och hängde upp dem inför vernissagen idag. 

Det var ett rejält pusslande och passande att få allt att stämma. 

Att skära rätt de olika passepartout-måtten, få fotografierna rätt limmade och få allt att hänga rakt och med rätt riktade lampor och hela den övriga utställnings-rumban, var en utmaning och 

en lärdom för en utställningsnovis som jag. Lärorik dag. 

När jobbet väl var gjort unnade vi oss lite smått saltigt och ett välförtjänt glas med champagne.

Utställningen finns i att se i Fiskars i den mysiga butiken/ateljén 

Bild & Bo fram till jul. 

*

Fiskars är ju ett ställe som man gärna besöker på sommaren, 

men åk dit också nu innan julen och fynda unika julkappar eller bara njut av

stämningen där. Ät gott och se en fotoutställning, vet jag! 

Fiskars är fint. 

Och utställningen är finast! 

BACK TO BASICS - FOR A WHILE

Har äntligen lagt den där sista punkten på ett större naturfotoprojekt som 

tagit "ett tag" att få ihop och ro i land. Puuuust! 

Just nu känns det bara skönt att få lägga den biten åt sidan. 

Mitt naturfoto-jag med en deadline att hålla och ett projekt att ro i land tar 

och pausar en stund. 

Även om jag redan planerar följande naturfotoprojekt....men det är en annan story. 

Och det är än bara planer. Låter dem stanna där ett tag till. 

*

Men nu, hörni, tänker jag för en stund återgå till det den här bloggen startade kring, 

nämligen inredning och småfix här hemma. 

På tiden skulle någon kunna säga........inte minst jag själv. 

Ett bra tag nu sedan jag här hemma gjort annat än rört ihop lite nödvändigt i matväg 

och efter det dråsat ner i, vid det här laget, det  m y c k e t slitna och nedsuttna soffhörnet. 

Helt klart dags att gå lite "back to basics". För ett tag i alla fall. 

Skall dessutom bli riktigt skönt att bara få "vara hemma" ett tag.

Har några små fotoprojekt här innan jul, men på mitt ena andra jobb 

kommer en högsäsong emot, så helt okej med paus på den ena fronten i alla fall.

Nu skall jag, eller i alla fall planera, ta itu med 

hemmet som en längre tid nu blivit riktigt styvmoderligt behandlat 

av mig (resten av de inneboende under samma tak bryr sig inte så mycket 

åt ett eller annat håll, som vanligt) men mig har det stört lite. Heh...

Jag känner att en liten anspråkslös makeover skulle pigga upp. 

Det är lite så jag stressar av faktiskt. 

Av att vara kreativ på ett annat plan än "vanligt" är som att vila 

från det "vanligt kreativa". 

Lite luddigt beskrivet men ni kanske förstår? 

Skönhet i hemmet har ändå alltid varit 

en kanal av inspiration, kreativitet och 

faktiskt ren skär egoistisk avslappning för mig. 

Så för en stund skall jag bli en riktigt huslig liten hemtomte.

Back to basics.