I VÄXTHUSET...

...och lite utanför.

Jag skulle prata strunt om jag skulle kalla mig en odlare, eller ens en hobbyodlare.

Numera odlar jag verkligen med vänstra handen - om ens det - och 

resultatet är väl därefter...

På stugan har dillen jag sådde i våras orkat ta sig 7 cm ovan, inte havet, utan markytan. Visserligen var fröna överåriga och visserligen har jag inte vattnat odligen där en endaste gång, naturen har fått sköta den biten. Den har inte skött sig speciellt väl. Inte just på den fronten. 

Och när vi nu går in på det, så har ju värmefronten inte skötts speciellt seriöst den heller...

Nå väl. Här hemma är läget och förutsättningarna lite samma. Det som klarar sig det klarar sig. 

För att vara ärlig så är det rätt skönt att inte ha några större krav på sig som odlare. Blir det 

något så är det bara bonus. Lite så.

Squashen mår bra i sin lådda. Blommar och har sig. Salladen (som jag glömt skörda i tid) håller på att strypas, likaså gräslöken som egentligen bara är en redan en gång nedklippt "butiksgräslök". 

Den fick en andra chans av liv, och den tog det. 

Agapanthusen, afrikas-blå-lilja som jag lärt mig att den heter, har blommar fint i år! Och länge! 

Men nu är det fröställningar på gång. I höst kan jag bjuda på frön - hojta till den som vill ha! 

Från växthusets ständigt öppna fönster skymtar man jättebalsaminen, det där eländiga ogräset som på sitt sätt ändå är rätt fint. Just här har det hållit sig och inte spridit på sig. Framåt klipps gräset så alla små plantor mejas ner av gräsklipparen och bakåt samt åt sidorna finns så mycket växtlighet att där är såpass mörkt att fröna inte gror. 

Håller ständigt öga på att den inte sprider sig. Än så länge får de stanna på denna lilla plätt. 

Där har den varit i åratal. Bara de hålls där, så. 

Ingen egen ätbar tomat än inte!

Men skam den som ger sig...vi kämpar på. 

I övrigt är det inte så mycket i odlingsväg. 

Lite örter, och ja...det var det.

Sidenklematisen har tagit sig i år. Den planterades senaste sommar och får nu kasta sig hejvilt längs

glasrutorna i växthuset. 

Och Mårbackorna får mysa i värmen bakom glasrutorna.

Utanför hade flugsnapparen påbörjat bobygget, men något har hänt.

Detta lilla hem hittades övergivet. Äggen var kalla och ingen snappare rörde sig i närheten på

flera dagar. 

Men det är så livet är - alltid kan inte allting lyckas. 

HÄGERSKRÄN OCH FJÄRILFLAX...

Nu gäller det att ta ut allt som skall tas ut av sommaren på några få dagar.

I natt flyttade 2/3 av den samlade familjen ut och sov sin natt ute. Tills det 

började regna och valda delar familj fortsatte att sova ute, men under tak.

Jag älskar nattregn. I synnerhet om jag kan sova med fönstret öppet och 

ligger vaken när de första dropparna hörs. Här på stugan finns det en plantering av 

Bergenia precis under fönstret så när det första dropparna landar på de stora, 

läderartade bladen så är ljudet nästan sådant att man vaknar till det - om man 

nu redan skulle ha somnat. 

Men sommarregn nattetid - det är så fint det! 

Sommarvärme är också fint! Den kom ju igår den. 

Frukostarna på verandan smakar lite bättre, får ta lite längre och 

blir lite gosigare när det är varmt i luften. 

Ja, alltså vi föröker äta ute om det nu inte snöar, så riktigt alla frukostar 

känns inte fullt så avslappnade...heh.

Över viken flyger familjen häger och låter så...förfärligt skräning.

Fin fågel, men sångröst har hen inte begåvats med.

Blåvingarna flaxar över ljungen och det är så sommar det kan bli.

*

Plötsligt faller de första regndropparna ner på mitt tangentbord och jag

får lov att dra mig in under tak.

En stilla sommarskur eftermiddagen till ära känns bara okej.

Käkar en smörgås med avokadoröra innehållande kriminellt mycket vitlök

och det är så sommarstiltje som det bara kan bli.

Gäller att ta ut allt av sommardagen, det ser ut som om

det skulle bli svalare igen. 

Så idag skall det grillas, badas bastu, simmas 

(ja, de andra då - jag ser gärna på - eller så kanske jag doppar mig...?) 

läsas böcker, dåsas på utsläpade madrasser, drickas kallt vin, 

planeras nästa veckas utfärd.

Just det ja, och ett vansinnigt välkommet sms plingade till i telefonen.

Mitt stoooora objektiv är fixat och väntar på mig i posten.

Jeeee!!! 

ÄNNU MER SOLNEDGÅNGAR...

Ja men det är ju bara så - solnedgångar är så häftiga.

Människan tröttnar nästan aldrig på dem.

Inte är det så stor skillnad i vilken ände av världen man är

och ser en solnedgång, så blir man alltid lite fladdrig i hjärtat av det.

Ja, just det - är tillbaka på stugan. Hann med nästan allt jag skulle, lite grejer

blir kvar tills i morgon, men det kan jag kirra härifrån kojan.

Här har jag minsann fått målat klart en del, så fast bilderna kanske

får det att låta som om jag skulle ligga på latsidan så är det inte riktigt så...

Vi har också fått sand till den sista biten av vägen så numera behöver

jag inte oroa mig för att de som kommer hit med "vanlig" bil skall

fastna med sin bilmage halvvägs...

Nu är den risken eliminerad. 

Ja...det här blev nu inte som ett inlägg alls, utan mer som en PM till mig 

själv om vad som hänt/gjorts/fixats här i sommar. 

Det är faktiskt också bra att ha uppskrivet någonstans även om jag kan hålla 

med om att med tanke på en bloggs underhållningsvärde så är det lite magert.

Låt oss kalla det sommartorka. 

*

Det har det också visat sig vara - helt konkret.

Just här har det minsann inte regnat så det stör. Man, eller jag,

kanske inte har tänkt så mycket på det utan mest på att det varit så kallt.

Men nu när jag tänker efter så har det minsann inte regnat 

något alls då jag varit här. Och det ser man på naturen.

Blåbären är små torra sk*tar. Kantareller finns inte alls, inte än i alla fall.

Till och med min timjan som brukar välla över kanterna från sin 

bergsskräva är torr som fnöske i år.

Och då kan man  i n t e  skylla på värmen. Inte i år inte...

Ja, men NU är det varmt. Och jag SKA ta mig i kragen och hitta på något 

lite mer intressant till nästa gång att skriva om.

Solnedgångar, väderlek och värmegrader är kanske ett

alldeles tillräckligt behandlat kapitel nu?

Jo. Så är det.

Fast solnedgångar? Visst sjutton är det något speciellt med dem?

Lite?

SAME SAME BUT DIFFERENT...

Det är onekligen lite slött att behöva lämna klipporna och havet när det 

äntligen börjar kännas som om det skulle gå att ana lite sommarvärme i luften.

Inte i vattnet dock.

Det är betydligt skojigare att se på vattnet än att konkret befinna sig i det.

Jag lovar! 

Nåväl, en är tillbaka i stan ett varv, listan under rubriken TO-DO

börjar vara jobbigt lång och då blir jag lite rastlös där på

klipporna hur härligt det än är.

En blick på väderkartorna får mig att inse att det tydligen är den inkommande

veckan som sommaren (eventuellt) kommer att dra förbi detta arma nordliga land

och skänka oss lite sommarvärme. 

Då kunde man ju försöka vara smart och infinna sig vid

ett hav, i en stuga, med en utsikt. Varför inte, liksom?

Siktar på fullaste allvar att vara den mest effektiva människa man skådat

ett par dagar framöver för att försöka knysa åt mig kanske ett

par stugdagar till innan det blir att ratta norrut.

Kanske är jag ensam om det, men i år känns det som om 

den här sommaren varit en enda lång väntan och längtan på

den där riktiga sommarvärmen.

Kanske den kommer nu?

SMÅ TING...

Under rätt så många år så har jag hållit på och målat på stugan nu.

Ute, inne, sovstugan, vedlidret, utetuppen...

Eftersom jag starkt vill att stugan skall vara ett ställe där man känner att man 

kan koppla av och bara vara om man så känner för och vill så kan det 

hända att vissa renoveringsprojekt drar ut på tiden lite grann så där.

Det mesta är ändå grejat, lite finlir kanhända har blivit hängande, men vare sig 

jag eller någon annan i familjen vill att stugan skall vara ett arbetsläger så

man gör när andan faller på. 

Till all tur har andan fallit på rätt så lämpligt.

Idag målades de nya verandafönstren. Och vedlidrets och utetuppens dörrbräden.

Och lite inne i tuppen också. Ni vet, när man nu står där med en hink med målfärg

och penseln i högsta hugg. Så lämpligt att få det gjort! 

Medan målningen torkade gick jag ner till vår lilla strandäng med kameran i högsta hugg.

Sommaren vad gäller fågelliv har varit synnerligen sparsmakat.

Tack för det kalla sommar - ja.

På strandängen brukar det krylla av insekter på de olika blomster som där finns.

Men icke i år...

Det är glest med insekter också tycker jag mig märka.

Några hungriga humlor som brydde sig 'blanka go'morron' (varifrån det uttrycket sen kommer?)

 i att jag klängde runt dem med min kamera. 

Mest fascinerande var ändå de här två. Som ja...gör ännu mera pyttesmå

varelser av Va-de-nu-sen-är.

Men de här vuxna är alltså alldeles pyttepyttesmå. 

De sitter på ett tunt grässtrå vilket ger en aning om hur små krypen är.

Man brukar ta en tändsticksask som måttstock på mycket men

de här är som en halv tändstickas bredd. Tillsammans båda två, vill säga.

De är så otroligt små så först ville jag inte ens märka dem

där de satt och...ja...på grässtrået. 

Det har sina fördelar att ha sitt teleobjektiv på service och en hamnar  

damma av sitt macro-objektiv i stället och få syn på 

det riktigt lilla bland allt det stora. 

Små ting är stora upplevelser om man vill.