KVÄLLEN ÄR TYST...


...och jag har lust att skriva, men tanken är splittrad.

Just för de stunderna finns de här
där man bara kan fylla på - och låta tankarna löpa fritt
och skriva det man först kommer på.


Jag är...inte en stor vän av vintern om jag riktigt tänker efter. 
Egentligen avskyr jag att gå ut när det är blött, kallt och grått.
Den världen är liksom inte för mig. 

Jag kan...steppa. Lite. Det trodde ni inte! 

Jag köper...alldeles för ofta gråa tröjor. 
Hur många gråa tröjor behöver en människa egentligen?
Jag vet inte svaret - än. 


Jag borde...ha dammsugit i dag. 
Men kände att jag skall ge dammråttorna
en dag till i frihet innan de blir instängda för gott i 
en illaluktande papperspåse
under öronbedövande oljud. 
Har dammråttor hörsel? 
Kan de känna lukt.
Har de en själ? 
Jag kanske inte skall dammsuga i morgon heller?

Jag måste...nog dammsuga - after all.

Jag tycker...löjligt mycket om Runebergstårtor. 
Testar gärna alla olika varianter som finns. 

Jag tänker...nog för mycket på vart stora världen är på väg.
Och alldeles för lite på trevliga saker i min egen lilla värld.
Det skall jag råda bot på.



Jag förbrukar...kopiösa mängder stearin under vintermånaderna. 
Jag tror jag är den som håller ljusproduktionen vid liv. Jag och någon få till.


Jag drömmer...om att kunna jobba mer flexibelt och leva ett 
mer digitalt liv. Inte vara så bunden till plats.
Det kanske bor en digital nomad i mig? Vem vet?

Jag längtar...Jo, oftast. Nej, alltid! 
Längtan är det svenska språkets vackraste ord.
Enligt mig. 
Helt samma vad man längtar efter bara man gör.
I längtan finns livets låga. 


Jag använder...sockor. Alltid när jag kan.
Ibland är de inte helt passande i klädkoden, men
klädkoder är till för att knäckas och lösas (upp) - eller?
Har liksom bara två växlar.
Sockor eller barfota. 

Jag njuter...av tystnad. I alla dess former. 

Jag blir...sällan riktigt arg. Men när jag blir
vill förvånansvärt få uppleva det på nytt.
Don't know why......?

Jag äter...vegetariskt. Och så ost. 
Osten är orsaken varför jag inte är vegan.
Eller nåt.

Jag dricker...alldeles för lite vatten. Jag vet.
Skall bli bättre på det! 
Dricker numera mycket mindre kaffe än förr. 
Och så rysligt gärna dricker jag ett gott rödvin när läge är.


Jag skulle...studera meteorologi om jag var 20 år igen.
Eller biologi. Eller historia.
 Eller allt detta! 

Jag ska...gå ut med hunden på natt-kiss bara jag är klar här.
Nu får hon bara lov att hålla sig. Det här är viktigt! 

Jag brukar...fasta. På sätt eller annat. 
Har inte riktigt bestämt mig hur det blir i år.
Känner att man borde bestämma sig så småningom.

Jag tittar...rätt sällan på TV.
Men när jag gör så blir det nästan som att gå på bio eller teater.
En riktig händelse liksom.
Nästan så jag poppar popcorn när jag skall 
se på Skavlan på fredagarna!


Jag läser...alldeles för lite bra litteratur just nu! 
Men det blir bättre hela tiden! 
Under min utmattning var det stört omöjligt att ta till sig text 
på det sättet jag var van vid att insupa andras ord. 
Jag saknade det alldeles förfärligt. Gör det fortfarande.
Men nu börjar jag igen kunna läsa lite så som jag gjorde förr.
Och det är en sann välsignelse. 
Utan ord är inget.

Jag vill...att mina ungar skall få ett bra liv.
Hitta sina vackraste stigar och rätta människor att gå dessa stigar med.
Ja.

Och att våren och sommaren skall bli varm och skön.
Det vill jag också! 


*

Det var dagens. God Natt! 





LEKA LAVA...


...är vad Aida roar sig med.
Leken går ut på att man lägger sig först högst upp på soffans dynor, inklusive ryggstödet
och sedan bara släpper sig alldeles slapp och slö och se hur långt man rinner ner
innan man "stelnar" och i vilken position.
Lite som att leka "spegeln" fast för sig själv. Mycket sympatiskt syssla.
Undrar om inte jag skall testa på det själv också?

Eller vad skall man hitta på en onsdagskväll när man tröttnat på att 
vara uppkopplad på nätet för där är bara än den ena, än den andra 
galna nyheten om den där galningen Trump.

Och så har vi väl några helt inhemska galenpannor också för den 
nationella jämnlikhetens skull. 

Näh....jag tror jag gör som Aida och leker lava.

Lika bra det som annat. Åtminstone skadas ingen annan av denna lek...







NÄR MAN VALT VEGETARISKT...


Numera är det väldigt sällan någons ögonbryn höjs när jag säger 
att jag inte äter kött. Jag tycker det är en härlig utveckling på bara några år.
Ingen som frågar; nå varför det då? Utan det är mest som man 
konstaterat att det regnar. 
Skönt! 

Jag vill ogärna att viljan att välja vegetariskt skall kallas för en vego-trend.
För jag hoppas ju att det är något som man faktiskt väljer som livstil.
Inte för att det är trendigt just nu, utan för att man vill.
Innerst inne vill. Jag känner inte mig speciellt trendig,
men kanske nog medveten om varför vi bör minska på köttet,
både av globala- och helt egoistiska hälso-skäl. 

När jag för något år sedan lite i misstag halkade in på 
stigen att bli vegetarian så fick jag ofta frågan;
- men vad lagar du för mat då?
- vad väljer du istället?

För som det ju är, de flesta köttätande människor går till
butiken med tanken om att idag skall vi äta höna,
och så fyller man på med tillbehör som passar till.
Men det är hönan som spelar huvudrollen där.

Så var det också för mig. 
Jag utgick oftast från köttet, hönan, fisken.

*

Visst det tog sin tid att vänja sig att tänka "om", men så här 
med facit på hand så kan jag inte säga när jag där i butiken redan 
slutade tänka utgående från kött-höna-fisk. 
Det bara skedde. Och numera tänker jag faktiskt aldrig mer på det sättet.

Det är också väldigt sällan jag numera köper hem "wanna-be-kött".
Det har bara blivit så. Även om dessa vege-kött-produkterna 
blir bättre hela tiden.

Min favorit bland dem är absolut Oumph!-produkterna.
Och Quorn. Och Nyhtökaura (pulled-havre-ish). 
För de gånger jag känner att jag vill tillreda något som 
vanligtvis innehåller kött. Men det blir mer och mer sällan.
Tanken på det där att köttet spelar första fiolen är definitivt bruten. 
Det tog sin tid att bryta vanor och byta mönster. 
Men så en dag märker man att man inte riktigt förstår hur köttet 
har rymts med på matbordet. 

Men absolut fantastiskt att dessa produkter finns, för de sänker
tröskeln så otroligt för dem som är kvar i tanken om att köttet är
i huvudrollen, men som vill testa på andra alternativ. 

*

På bilden Oumph-bitar (soja) 
som efter stekning landade i en "chicken-curry"sås 
som även familjens köttätare berömde som bättre än originalet.

Bara det! 


NÖTTA NÖTTER...



Lägger slarvigt upp mitt hår, och glider på slitna sockor in i köket.
Kokar kaffet och gäspar. Ser att jag har en kaffefläck på
mina fulfula mysbyxor. Sådana byxor som aldrig varit och 
aldrig kommer att vara i närheten av estetik. De förfular 
effektivt också dess bärare. Men de är kriminellt sköna.

Det är bara när jag är ensam hemma jag bär dem
Skulle någon ringa på dörren så skulle jag inte gå och öppna.
Så fula är de.

Och då är jag nu inte den som är så nogräknad vad jag
klänger på mig. 

Nå väl. Blänger över kaffekoppen ut på fulvädret.
Det är som mina byxor. Det kan inte bli fulare.
Regn, grått, slask, smuts, nollgradigt helvete. 

Det är då det slår mig att det finns vissa gemensamma nämnare
mellan att vara tonåring och en medelålders tant. 
Eller tjej, kvinna...beror på humöret mitt.

Båda kan obekymrat hasa omkring i fulbyxor och 
bestämma att den här söndagen gör jag absolut ingenting! 
Bara är. 
I mina fulbyxor. 


Det lägger sig en skön, lite upprorisk aura över mitt
morgontrötta väsen. 
Nähe! Jag tänker då inte alls tvätta, eller dammsuga, eller
åka på den där tillställningen (ute) som jag lite halvtomhalvt lovat.

Jag tänker fulmysa hela jävla regn-dagen. 
Meddelar hunden att hon inte skall förvänta sig några som helst 
promenader idag. Hon skall också fulmysa.
Jag tror hon instämmer. Hon har löptid och 
är lite så där svårmodig och tung i sinnet och vill bara
skrynkla ihop sig i ett soffhörn och sucka. 
Katten har förankrat sig i bastuns sköna eftervärme.
Henne kommer jag inte att se idag.

*

Läser om politik, men undviker allt som har med Trump att göra 
för han får mig så illamående så jag kan inte äta på flera timmar.

Kanske det å andra sidan kunde fungera som en bantningskur?
Årets effektivaste bli-smal-till-sommaren-tips:
"Läs om något vansinnigt som den där galenpannan hittat på, titta gärna
länge på en bild där han trumpetar med munnen, och illamåendet kommer
som ett brev på posten och du vill inte äta."  
Ja, just det ja...posten. Breven kanske inte funkar så längre?
Att de kommer. Med posten vill säga.

*

Trots min lilla och tysta revolt mot att göra något alls idag,
så åker ju tvättmaskinen på ändå. 

Den här gången med tvättnötter som verksamt ämne istället 
för traditionellt tvättmedel.
Inser att jag ibland faktisk inte är fullt så ekologisk som jag skulle vilja vara.

Tvättnötterna tar mig ett litet steg närmare. 
Har noll erfarenhet av dem än, så återkommer när jag samlat på
mig lite egna känningar om hur de funkar och verkar.

Så jag fortsätter med fulvarandet.

Det är riktigt fint att göra så ibland.
Det är sådant som tonåringar och tanter gör
för ingen och inget pockar på.
Inte just nu.

Skippar politiktexten och 
kryper upp med Olof Lagercranz och Merete Mazzarella som sällskap
mellan pärmarna i soffhörnet och konstaterar att jag fått en 
liten fläck till på fulbyxorna.

En annan dag skall de utsättas för tvättnötterna.
Men inte idag.














MOT ETT GRÅTT TAMMERFORS...


Hoppar i bilen, slänger en liten kappsäck där bak.
Skall på en intressant föreläsning i morgon, vilken börjar så
tidigt att jag helst inte vill köra hemifrån supertidigt.
Jag är absolut ingen morgonmänniska.

Så jag tar hellre in på hotell och vaknar pigg och utvilad på
ort och ställe.

Isynnerhet då jag reser själv, eller ensam, hur man nu vill uttrycka det, 
så tänker jag att det är viktigare att hotellet är tilltalande.

Jag är inte speciellt road av att "gå ut på stan" och till teatrarna i stan 
var jag lite sent ute. Så det blir att äta en bit och
så kryper jag gärna upp i hotellsängen och skriver, läser, ser på TV.

Och då vill jag gärna att min omgivning skall vara fin - i min smak.




Hotellet, Grand Hotel Tammer, hör till en av de tre äldsta hotellen i Finland som
oavbrutet fungerat som hotell. 
Hotellet har renoverats med god smak och så att funkiskänslan finns kvar, 
utan att bli för mycket museumkänsla över det hela.
Hotellet blev klart 1929 och med lite fantasi kan man föreställa sig
hur det gick till när man kom till hotellet då.

I hotellets aula finns en intressant samling bilder från årtionden.
Också en tidningsartikel som berättar om en ung, 14-årig kille, som
1930 började som piccolo. Han jobbade på hotellet i över 50 år! 

Han berättade i artikeln om hur man då skickade unga pojkar till tågstationen 
för att möta hotellgästerna, hämta deras kappsäck till hotellet - och 
så när de då skulle åka hem, följa dem, bära deras kappsäckar, köpa tågbiljetter 
och se till att de kom på rätt tåg. 
Vilken service, liksom! 

Skall se om jag hinner knäppa någon bild till av detta fina hotell
i morgonbitti innan frukost - vid sju-snåret.
(gäääsp!)




Näe, vet ni.
Det är ganska så tyst och grått i Tammerfors såhär på fredagskvällen.

Men en sak är säkert. De gånger jag skall övernatta i Tammerfors 
kommer jag alltid att övernatta här.

Sängarna är gudomligt sköna! 
Bara det att ha olika sorters dynor att välja mellan.
Och täcken. Bara det.

Jag kommer att vara så pigg och taggad i morgon bitti.
Det ni! 

*
Aj jo...solen värmde för första gången idag! 
Vårtecken nr 1.